WHO, pandemier och den nya folkhälsan

Våra regeringar har för avsikt att föra över beslut om vår hälsa, våra familjer och våra samhälleliga friheter till Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör, närhelst han eller hon förklarar det nödvändigt. Hur framgångsrik denna maktöverföring blir beror på allmänhetens okunnighet om dess konsekvenser, om WHO:s natur och om dess senaste omsvängningar i pandemipolitiken. När allmänheten förstår är det mer sannolikt att dess ledare agerar mer i allmänhetens intresse snarare än mot dem.

I slutet av 2019 utfärdade WHO nya rekommendationer för pandemisk influensa. Influensa sprids med samma mekanism som covid-19 (aerosoler), med en liknande dödlighet hos de flesta människor. WHO konstaterade att det ”inte under några omständigheter” rekommenderas att genomföra kontaktspårning, karantän för exponerade personer, in- och utresekontroller och gränsstängningar. De ansåg att det vid en allvarlig pandemi kan bli nödvändigt att stänga företag i upp till sju till tio dagar.

WHO varnade för strikta åtgärder eftersom de skulle ha minimal inverkan på spridningen av ett aerosoliserat luftvägsvirus samtidigt som de oundvikligen skulle öka fattigdomen och särskilt drabba låginkomsttagare. Fattigdom gör att människor dör yngre och är en av de vanligaste dödsorsakerna bland spädbarn i låginkomstländer.

Globalt influensaprogram
Icke-farmaceutiska folkhälsoåtgärder för att minska risken och effekterna av epidemi och pandemisk influensa

Rekommenderas inte under några omständigheter

Pandemi
UV-ljus
Modifiering av fuktighet
Kontakt spårning
Karantän av exponerade individer
In-och utresekontroll
Gränsstängning

Epidemi
UV – ljus
Modifiering av fuktighet
Kontaktspårning
Karantän av exponderade individer
In-och utresekontroll
Interna resebegränsningar
Gränsstängning

Några månader senare förespråkade WHO allt som de tidigare hade avrått från, för att bekämpa covid-19. Denna omsvängning i rekommendationerna fick den effekt som de hade förutspått: ökad fattigdom och förkortad livslängd, särskilt bland världens fattigaste och mest utsatta, samtidigt som den totala effekten på virusspridningen blev minimal. Medan WHO:s rekommendationer för 2019 baserades på en expertpanels bedömning av årtionden av kunskap, baserades rekommendationerna om nedstängning till följd av covid-19 enbart på rapporterade erfarenheter från en stad i Kina. Deras nya kunskapskälla hade några veckor tidigare uppgett att det nya viruset inte hade någon överföring från människa till människa. Detta följdes av en uppenbar propaganda som togs upp av världens medier om människor som föll döda ner på gatorna.

Det är viktigt att förstå vad som drev fram denna omsvängning av WHO:s politik, och att beskriva dess skadeverkningar i detalj. Internationella folkhälsoprioriteringar håller för närvarande på att omkullkastas med det specifika syftet att WHO ska kunna göra om detta, striktare och oftare. I maj 2024 kommer våra länder att rösta för att låta en enda person diktera gränsstängningar och karantän, och kräva läkarundersökningar och vaccinering av sina medborgare. Våra ledare kommer att gå med på att censurera dem som protesterar. Våra regeringar kommer att åta sig att göra denna persons rekommendationer om våra rättigheter till familjeliv, arbete och skola effektivt bindande.

När WHO förespråkade nedstängningar följde man inte bara Kina, utan även en grupp mäktiga läkemedelsrelaterade intressen som har drivit dessa frågor i över ett decennium. De har etablerat offentlig-privata partnerskap som Schweiz-baserade CEPI, som kanaliserar skattebetalarnas finansiering för att främja deras auktoritära syn på folkhälsa. I oktober 2019 sammankallade Bill and Melinda Gates Foundation, World Economic Forum och Johns Hopkins School of Public Health, inklusive WHO, Kina, CDC och andra, ett möte kallat Event-201 för att simulera ett hypotetiskt utbrott av coronavirus som bemöttes med sådana metoder. Vid den här tidpunkten måste covid-19-viruset redan ha cirkulerat långt utanför Kina.

Samtidigt som läkemedelsföretagen och deras privata investerare etablerade detta inflytande över folkhälsopolitiken finansierade de i allt högre grad WHO självt, och står nu för cirka 25 procent av dess budget. Denna finansiering är ”specificerad”, vilket innebär att finansiären bestämmer hur och var pengarna ska användas. Vissa regeringar ”specificerar” nu också merparten av sin finansiering, vilket leder till att över 75 % av WHO:s verksamhet bestäms av givaren. Tyskland utmärker sig som den näst största nationella givaren efter USA, och är också en stor investerare i BioNTech, Pfizers Covid-19 mRNA-vaccinutvecklare.

WHO bortsåg från grundläggande immunologi och har sedan i slutet av 2020 hävdat att endast vaccination kan leda till hög immunitet i samhället (”flockimmunitet”) och blev en viktig förespråkare för massvaccination vid en epidemi, helt i linje med sina privata sponsorers behov. Under pressen av att uppenbarligen ha ljugit ändrade de sig sedan till att de föredrar vaccination – vilket är lika dumt som ett allmänt uttalande då många vardagliga virus helt klart är milda. Även om uttalandena inte baseras på bevis eller expertis tjänar det ändå uppenbarligen ett syfte.

Trots att det finns en tydligt identifierad undergrupp av människor med hög Covid-risk, främjades vaccination för alla av Pharma-investerare som en ”väg ut” från de lockdowns som samma människor hade förespråkat för. WHO:s inkonsekventa Covid vax-mantra – ”Ingen är säker förrän alla är säkra” – är tänkt att stödja detta men innebär logiskt att vaccination inte ens skyddar de vaccinerade.

I västländerna är resultaten av denna politik alltmer tydliga: ökande ojämlikhet, stängda företag och ökande dödlighet bland unga vuxna när alla dödsorsaker summeras. I låginkomstländer i Afrika och Asien som WHO en gång prioriterade har dess åtgärder varit ännu mer förödande. Som förutspåddes i början av 2020 ökar malaria, tuberkulos och hiv/aids, och dödar fler människor och i en mycket yngre ålder än covid-19. Över 100 miljoner fler människor är undernärda, upp till 10 miljoner fler flickor kommer att utsättas för barnäktenskap och våldtäkter varje natt, och miljontals fler mödrar kommer att förlora sina barn på grund av effekterna av fördjupad fattigdom. Unicef uppskattade att nästan en kvarts miljon fler barn skulle dö till följd av nedstängningar i Sydasien bara under 2020. WHO gjorde detta – de sade att det skulle hända och uppmuntrade sedan genomförandet.

Få tjänade på Covid-responsen, men de som tjänade, särskilt privata och företagsfinansiärer av WHO med stora läkemedels- och programvarutillgångar, tjänade massivt. WHO-anställda och andra som arbetar med global hälsa trivdes också och säkrar nu lukrativa karriärer när agendan expanderar. När den gamla evidensbaserade folkhälsan trängs undan är det i mjukvaruentreprenörernas och läkemedelsmogulernas nya folkhälsa som karriärerna kommer att göras.

Bildtext: En ny pandemi industri
Främst allmänna medel =>

Löner, jobbtrygghet, resor, status

-> Sökning efter virusvarianter … -> Deklarera risk för folkhälsa ->
Nedstängningar, restriktioner -> Massvaccinera sig ur pandemin ->

Vinster för företag och investerare =>

Vi har alltså ett problem. WHO, som uppenbarligen leder showen, är fylld av konfliktintressen genom sina privata investerare, samtidigt som den styrs av en församling med mäktiga stater som är fientligt inställda till mänskliga rättigheter och demokrati. Dess personalpolitik, som bygger på landskvoter och regler som främjar att personal stannar kvar snarare än riktad rekrytering, är inte ens utformad för att garantera teknisk expertis. Den senaste tidens beteenden hos WHO:s personal – blind, plikttrogen efterlevnad av organisationens många meningslösa påståenden – måste väcka frågor om deras integritet och kompetens. Den expanderande pandemiindustrin har en enorm finansiell krigskassa som syftar till medial och politisk sponsring, och våra politiker fruktar politisk glömska om de motsätter sig den.

Pandemier är sällsynta. Under det senaste århundradet, inklusive covid-19, uppskattar WHO att det har förekommit ungefär en per generation. Dessa kostar färre levnadsår under den tid de sprids än vad tuberkulos eller cancer kostar varje år. Ingen kan rationellt hävda att vi står inför en existentiell kris, eller att förverka mänskliga friheter till Pharmas och privata entreprenörers förmån är en legitim folkhälsorespons om vi står inför en. Våra demokratier håller på att urholkas genom en massiv amoralisk affärsuppgörelse, en struktur som är utformad för att koncentrera de mångas rikedomar i händerna på ett fåtal. Covid-19 visade att modellen fungerar.

Den enda verkliga frågan är om, och hur, detta samhällsomstörtande pandemitåg kan stoppas. Folkhälsoanställda vill ha karriärer och löner och kommer inte att ingripa. Det har de bevisat i tidigare manifestationer av fascism. Allmänheten måste utbilda sig själva och sedan vägra att lyda. Vi kan bara hoppas att några av våra förmodade ledare kommer att kliva fram för att hjälpa dem.

Suggest a correction