WHOs pandemifördrag är ’ett angrepp på våra friheter’: MP

En brittisk parlamentsledamot har varnat för att ett föreslaget fördrag från Världshälso-organisationen (WHO) om förebyggande och beredskap av pandemier, utgör ”ett angrepp på våra friheter” och skulle kunna skapa en ”enorm övervakningsmekanism för folkhälsa.”

I måndags debatterade parlamentsledamöterna huruvida regeringen borde hålla en folkomröstning om Storbritanniens deltagande i WHOs pandemifördrag (pdf).

Debatten föranleddes av en petition i ämnet som samlat in över 156 000 underskrifter.

År 2021 gjorde globala ledare ”ett brådskande anspråk” på ett internationellt pandemi-fördrag som medundertecknades av före detta premiärministern Boris Johnson.

WHO sade att en sådan åtgärd skulle signalera ”politiska åtgärder på hög nivå som behövs för att skydda världen från framtida hälsokriser.”

Nytt internationellt fördrag

Fördraget har dock mötts med misstänksamhet och oro av vissa som anser att det skulle ge mer makt och enväldighet till WHO.

Den konservativa parlamentsledamoten Nick Fletcher inledde debatten med att säga att ”det finns en strävan efter att WHO ska få polisiära befogenheter när det gäller pandemier, och vår regering måste allvarligt undersöka detta.”

Den konservativa parlamentsledamoten Danny Kruger sade att det under COVID-19-pandemin fanns ”överdrivet mycket globalt samarbete och inte tillräckligt med självständighet, och definitivt inte tillräckligt med parlamentarisk kontroll.”

”Jag ifrågasätter de föreslagna bestämmelserna och fördraget, eftersom de i grund och botten är felaktiga och utgör ett angrepp på våra friheter”, sade han.

Kruger nämnde att han har arbetat med kampanjgruppen UsForThem, som representera-de barn och ungdomar under COVID-19 lockdowns, och som ”nu är mycket oroad över vad WHOs förslag kan innebära för de mest utsatta människorna i vårt samhälle.”

Kruger sade att vi ”behöver samarbete och strategiska visioner, men nej, vi behöver inte allt mer centraliserade lösningar.”

Han hävdade att förordningarna föreslår ”skapandet av en omfattande övervaknings-mekanism av folkhälsan på allmän bekostnad.”

”Om WHO självt är något att gå efter, skulle detta i hög grad finansieras av läkemedels-industrin”, tillade han.

Detta, sade han, ”innebär en omfattande överföring av makt till WHO.”

Han sade att en del av dessa nya bestämmelser skulle bland annat möjliggöra rättsligt bindande skyldigheter för länder att kräva ekonomiska bidrag för att finansiera pandemi-insatser.

Dessa bestämmelser skulle kunna ”åsidosätta nationella säkerhetsgodkännande processer för vacciner, genbaserade terapier, medicinsk utrustning och diagnostik”, sade han.

WHOs befogenheter

Kruger sade också att WHOs kapacitet ”potentiellt” kommer att sträcka sig till att beordra länder att stänga gränser, begränsa resor, spåra kontakter och vägra inresa till länder.

Han sade att detta skulle kunna leda till tvångskarantäner, medicinska undersökningar, bevis på vaccinationer och ”tvångsmedicinering av individer.”

”Det är inte bara när en pandemi redan har förklarats som dessa krav kan åberopas; WHO kan hävda dessa befogenheter när det helt enkelt finns en potential för en sådan nödsituation”, sade han.

Den oberoende parlamentsledamoten Andrew Bridgen sade att han var ”verkligen orolig över om kollegerna faktiskt har läst fördraget.”

”För det är tydligt att när vi tar bort orden ’inte bindande’ genom ett ändringsförslag, blir det bindande. Dessa är bindande fördrag: om vi inte gör någonting är de bindande, juri-diskt bindande för alla nationer”, sade han.

Labourledamoten John Spellar sade att det finns en ”giftig dypöl av högerns konspirations-teoretiska ekosystem i USA” och att ”vi redan har internationella organ som tar itu med vissa frågor.”

”Jag är en stor anhängare av vår allians med USA, men inom den finns det en fruktansvärd subkultur av de som lever på konspirationsteorier”, tillade han.

Spellar sade att fördrag är en ”del av att engagera sig i världen, såvida vi inte vill vara som Nordkorea och ha en politik för eremiter.”

”Vad vi ser är överreaktioner och hysteri”, tillade han.

’Motsatsen till vad som behövs’

Alan Miller, medgrundare av Together Declaration, som har kämpat för medborgerliga friheter under COVID-19 lockdowns, sade till Epoch Times via e-post att nationalstaterna ”måste demokratiskt besluta om vad som behövs.”

”Tanken att de ändringar av pandemiberedskapen som Världshälsoorganisationen driver på – kända som internationella hälsoregler – ska bli alla nationalstaternas utgångspunkt är mer än löjlig. Nationalstaterna måste demokratiskt besluta om vad som behövs”, sade han.

”I Storbritannien hade vi en helt ok strategi för pandemisk beredskap, men den kastades överbord och istället infördes skadliga onödiga lockdowns och restriktioner som vi alla fortfarande lider av”, tillade han.

Miller sade att även om nationerna måste ratificera eventuella ändringar, är ”det faktum att en person på WHO kan bestämma vad som är ’nödvändigt’ och i nästa ögonblick är det allmänt känt, raka motsatsen till vad som behövs.”

”På Together kommer vi att fortsätta att insistera på lönsamhetsanalyser för alla åtgärder, parlamentarisk granskning, öppenhet och att allmänheten står i centrum, inklusive att fritt diskutera och kritisera saker och ting”, tillade han.

Molly Kingsley, medgrundare av UsForThem, berättade för Epoch Times via e-post: ”Parlamentsledamöter som retirerar till en uppräkning av WHOs tidigare prestationer på orelaterade områden, samtidigt som de smutskastar dem som ställer utmanande frågor, verkar vara blinda för den föränderliga karaktären av WHOs finansiering och konflikter.”

I mars sade regeringen att Storbritanniens ståndpunkt om det exakta innehållet i fördraget ”återstår att se i takt med att förhandlingarna fortsätter.”

Ursprungligen publicerad av Epoch Times

Suggest a correction