Inofficiell Q&A gällande de internationella hälsoreglerna

1. Varför denna inofficiella Q& A?

Världshälsoorganisationen(WHO) har på sin webbplats en Q&A om sina föreslagna verktyg för nödsituationer inom hälsoområdet. Detta dokument ger en otillräcklig beskrivning av de ändringsförslag som har betydande konsekvenser för grundläggande mänskliga rättigheter och den demokratiska processen. Därför förtydligas förslagen och deras konsekvenser ytterligare här, baserat på WHO:s utkast, för att stödja ett välgrundat beslutsfattande av stater, lagstiftare, valda personer och allmänheten.

2. Vad är IHR (2005)?

Det internationella hälsoreglementet är ett internationellt rättsligt bindande instrument som antagits i enlighet med artikel 21 i WHO:s konstitution och som endast kräver godkännande av en enkel majoritet av medlemsstaterna. Det antogs första gången 1951 och har ändrats med jämna mellanrum. Den nuvarande versionen antogs 2005 och trädde i kraft 2007. Den har 196 fördragsslutande stater, inklusive WHO:s 194 medlemsstater.

Syftet med IHR (2005) var att förbättra samordningen av internationell övervakning och insatser vid hälsokriser, särskilt pandemier, för att ”förebygga, skydda mot, kontrollera och tillhandahålla folkhälsoinsatser vid internationell sjukdomsspridning på ett sätt som står i proportion till och är begränsat till folkhälsorisker och som undviker onödiga störningar av internationell trafik och handel”.

3. Vilka är deltagande staters skyldigheter?

IHR (2005) innehåller bestämmelser och bilagor med olika nivåer av skyldigheter för de fördragsslutande staterna, som omfattar övervakning av sjukdomsutbrott, rapportering, informationsutbyte och kapacitetsuppbyggnad av nationella hälsomyndigheter.

Syftet med bestämmelserna i deras nuvarande lydelse är att respektera staternas suveränitet och ge staterna stor flexibilitet, utrymme för subjektiv bedömning och beslutsfattande när det gäller utbrott som ska bedömas, men de innehåller också vissa åtgärder som måste vidtas.

4. Vilka är WHO:s nuvarande befogenheter enligt IHR (2005)?

WHO:s generaldirektör har befogenhet att utlysa ett internationellt hot mot folkhälsan (PHEIC). WHO har mandat att informera andra stater, även utan den berörda statens samtycke, och att sammankalla kriskommittén. Även om pandemier historiskt sett är sällsynta har denna befogenhet använts tre gånger sedan 2020, när det gäller SARS-CoV-2, Mpox (tidigare apkoppor) och ebola.

Generaldirektören har befogenhet att utfärda tillfälliga rekommendationer till stater inom ramen för en PHIEC avseende personer, gods, containrar, transportmedel, varor och postpaket. Dessa omfattar restriktiva åtgärder som gränsstängning, påtvingad karantän för personer, obligatoriska medicinska undersökningar, testning och vaccination, kontaktspårning och screening (artikel 18). WHO har också befogenhet att utfärda ”stående rekommendationer om lämpliga hälsoåtgärder” för att säkerställa ett bättre genomförande av förordningarna (artikel 16).

5. Är de nuvarande tillfälliga och stående rekommendationerna från WHO bindande?

Nej. Dessa rekommendationer är icke-bindande råd (artikel 1), vilket innebär att staterna kan välja att inte följa dem utan konsekvenser. Detta krävdes av de stater som antog IHR (2005), som ett sätt att bevara sin suveränitet mot potentiellt maktmissbruk av icke valda internationella tjänstemän.

6. Varför föreslås ändringar?

Argument har framförts att IHR-ändringarna behövs på grund av en ökande pandemirisk, men som WHO rapporterar är detta historiskt ogrundat, eftersom dödligheten har minskat under de senaste 120 åren med tillkomsten av antibiotika, bättre medicinsk vård och bättre levnadsvillkor.

På samma sätt är argumenten att samspelet mellan människor och djur ökar oförenliga med en stadig förlust av livsmiljöer och biologisk mångfald, och ett minskat antal människor som lever i nära och långvarig kontakt med lantbruksdjur eller vilda djur.

Privata investerare och kommersiella intressen har blivit alltmer framträdande i WHO:s finansiering, samtidigt som både privat och statlig finansiering nu är ”specificerad”, vilket innebär att finansiärerna bestämmer hur WHO ska använda den finansiering som tillhandahålls. Läkemedelsindustrin, som dominerar företagsfinansieringen, och de största privata finansiärerna har samlat på sig betydande förmögenheter genom covid-19-responsen. Dessa finansiärer styr också parallella vaccinfokuserade organisationer, Gavi-alliansen och CEPI. De två största statliga finansiärerna, USA och Tyskland, har stora investeringar i vaccinbaserade åtgärder för hälsokriser.

WHO är också starkt påverkat av icke-demokratiska politiska intressen genom utnämningen av generaldirektören och högre tjänstemän, sammansättningen av styrelsen och dess styrande organ, Världshälsoförsamlingen(WHA). Dess åtgärder och politik grundar sig därför inte på de synsätt på mänskliga rättigheter och individuell frihet som uppenbarligen vägleder de flesta konstitutionella demokratier.

Det verkar alltså som om kommersiella och andra särintressen gör betydande påtryckningar för ökad centralisering av kontrollen vid hälsokriser, förmodligen på grund av vinstmöjligheter, medan prioriteringar baserade på sjukdomsbörda och mänskliga rättigheter verkar vara mindre viktiga drivkrafter.

7. Vem ligger bakom förändringsprocessen?

Beslutet att inleda ändringsprocessen fattades av styrelsen, som består av 34 personer från valda medlemsstater, i januari 2022, med motiveringen att det fanns ett behov av brådskande åtgärder för att hantera potentiella internationella hälsokriser.

I likhet med vad som är praxis i FN-systemet initieras och stöds processen troligen av en grupp mäktiga stater, som arbetar nära WHO:s sekretariat för att uppnå sina utsedda mål genom den mellanstatliga processen. De tidigare ändringsförslag som diskuterades och godkändes 2022 av WHO:s styrande organ, WHA, hade alla föreslagits av USA. De nya förslagen kräver bättre efterlevnad av IHR, mer WHO- och statskontroll över medborgarnas aktiviteter, och följaktligen mindre mänskliga rättigheter och frihet för individen. Detta lanseras som ett sätt att främja rättvisa och allas bästa, återspeglad i den politik som genomfördes som respons på Covid-19 i kontrast mot tidigare folkhälsoriktlinjer och normer för mänskliga rättigheter.

En del av den första uppsättningen ändringar antogs i maj 2022 genom konsensus i utskott A vid det 75:e mötet i WHA, alltså utan någon formell omröstning. Dessa ändringar, som ska träda i kraft om två år (2024), kommer att minska perioden för avslag och reservationer mot (framtida) ändringar av IHR från 18 månader till 10 månader.

8. Vad föreslås för att minska staters och individers suveränitet?

Flera förslag syftar till att utvidga IHR:s syfte och räckvidd till att omfatta ”alla risker som kan påverka folkhälsan” (ändring av artikel 2). Icke-bindande rekommendationer skulle bli bindande (ändringar av artikel 1 och ny artikel 13A).

Många av förslagen syftar till att minska staternas suveränitet och ge WHO:s tjänstemän (Generaldirektören, regiondirektörer, teknisk personal) nya och omfattande befogenheter, inklusive utfärdandet av bindande rekommendationer. De stater som inte avvisar ändringarna ”åtar sig” att följa Generaldirektörens rekommendationer (artikel 13A). Dessa åtföljs av förslag om att inrätta en bredare folkhälsobyråkrati på nationell, regional och internationell nivå, samt nya enheter och plattformar för att övervaka och säkerställa staternas efterlevnad.

Enligt de nuvarande förslagen kommer innehavare av immateriella rättigheter att tvingas avstå från sina exklusiva rättigheter under pandemier när WHO tillämpar sin ”tilldelningsmekanism” som syftar till att säkerställa rättvis tillgång till medicinsk utrustning enligt WHO:s åsikter (ny art. 13A).

Om förslaget antas skulle WHO:s generaldirektör kunna diktera restriktioner och andra åtgärder när som helst för alla potentiella risker.

Friheten att diskutera och motsätta sig WHO:s rekommendationer kommer också att inskränkas. I förslagen uppmanas WHO och staterna att motverka felaktig information och desinformation (ändring av artikel 44.2), utifrån antagandet att vetenskaplig kunskap och korrekt folkhälsa härrör från en enda organisation och de som samarbetar med den, snarare än från en kontinuerlig öppen process av undersökningar och diskussioner.

9. Vilka nuvarande frivilliga rekommendationer skulle bli obligatoriska?

Stående rekommendationer och tillfälliga rekommendationer, som båda för närvarande endast är råd från WHO och inte bindande, kommer att bli bindande (art. 1 och 13A). Ständiga rekommendationer kommer också att omfatta rekommendationer ”om tillgång till och tillgänglighet av hälsoprodukter, teknik och know-how, inklusive en tilldelningsmekanism för rättvis och skälig tillgång” (ändring av artikel 16), vilket innebär obligatorisk rekvisition och överföring av hälsoprodukter på begäran av WHO.

För närvarande kan staterna bedöma folkhälsohändelser och besluta vilka åtgärder och strategier som ska vidtas. Enligt de nya förslagen kan WHO utlysa ett nödläge, även för enbart potentiella hot, utan staternas samtycke, och avgöra vilka folkhälsoåtgärder som skall vidtas (ändring av art. 12, ny art. 13A).

Rekommendationerna (art. 18.1) avseende personer omfattar följande

• granska resehistorik i drabbade områden;
• granska bevis på läkarundersökning och eventuella laboratorieanalyser;
• kräva läkarundersökning;
• granska bevis på vaccination eller annan profylax;
• kräva vaccination eller annan profylax;
• placera misstänkta personer under folkhälsoövervakning;
• genomföra karantän eller andra hälsoåtgärder för misstänkta personer;
• genomföra isolering och behandling av drabbade personer;
• genomföra spårning av kontakter till misstänkta eller drabbade personer;
• vägra inresa för misstänkta och drabbade personer;
• vägra icke misstänkta personer tillträde till drabbade områden, och
• genomföra utresekontroller och/eller restriktioner för personer från drabbade områden.

Nya efterlevnadsmekanismer (Universal Health Periodic Review, ”en förstärkt granskningsmekanism till IHR”) och myndigheter (genomförandekommitté, efterlevnadskommitté) föreslås för att säkerställa staternas efterlevnad (ändring av artikel 5.1, ny artikel 53A och nytt kapitel IV).

10. Vad är tidsplanen?

Ändringsprocessen hanteras av en WHO-arbetsgrupp (WGIHR) som har till uppgift att effektivisera, granska och förhandla fram ett resultat avseende mer än 300 föreslagna ändringar. Det meddelades att WGIHR kommer att lägga fram den slutliga texten för behandling vid den 77:e Världshälsoförsamlingen i maj 2024. Om den antas (vilket kräver att 50 procent av de närvarande är överens) kommer staterna att ha 10 månader på sig att förkasta den, varefter den träder i kraft för stater som inte förkastar den 2 månader senare.

11. Hur troligt är det att dessa ändringar godtas?

Om de läggs fram för omröstning kräver godkännandet endast en enkel majoritet av de 194 stater i Världshälsoförsamlingen som är närvarande och röstar (men för pandemifördraget krävs två tredjedels majoritet). Alternativt kan ett utskott i församlingen få i uppdrag att förhandla och helt enkelt nå konsensus.

Båda vägarna kommer sannolikt att leda till ett godkännande. För att förhindra detta skulle en majoritet av de närvarande staterna aktivt behöva rösta emot dem. Det verkar inte råda någon större oenighet bland medlemsstaternas delegationer, men det är troligt att vissa formuleringar kommer att förfinas och att vissa ändringsförslag inte kommer att läggas fram för omröstning 2024.

12. Hur kommer det att påverka vanliga människor?

Om ändringsförslagen antas kommer människor att tvingas till nedstängningar, gränsstängningar, karantän, testning och vaccination av WHO:s tjänstemän vid huvudkontoret (Genève, Schweiz) eller ett WHO-regionkontor (ändringsförslag till artikel 18). Sådana mandat påverkar rätten till individuell och kroppslig suveränitet, inklusive rätten att välja medicinsk behandling, rätten till arbete, utbildning, resor och att följa kulturella, familje- och religiösa sedvänjor. Erfarenheterna från covid-19 visar att dessa restriktioner sannolikt kommer att tillämpas oberoende av individuell risk, inklusive massvaccinering oberoende av individuell risk eller tidigare exponering för sjukdomar.

Dessa åtgärder kommer att påverka de nationella ekonomierna negativt genom stängda gränser, restriktioner för handeln och avbrott i försörjningslinjerna. Minskad internationell handel och turism, som är en viktig bidragande faktor till många mindre ekonomier med låg BNP, kommer att förvärra detta. Ökad fattigdom är förknippad med minskad förväntad livslängd, och i synnerhet med högre spädbarnsdödlighet i låginkomstländer.

De nya ändringarna kan användas för att motivera antagandet av lagar och förordningar som kriminaliserar felaktig information och desinformation, med hänvisning till information och åsikter som strider mot WHO:s (ändring av artikel 44).

13. Hur troligt är det att WHO inför dessa krav?

I mitten av 2022 utlyste Generaldirektören en PHEIC för apkoppor, mot akutkommitténs inrådan, och efter att bara 5 personer hade dött globalt, inom en mycket tydligt definierad demografisk grupp. Proklameringen kvarstod till maj 2023, trots endast 140 dödsfall globalt.

Covid-19-utbrottet fortsatte i över 3 år, även om dödligheten var mycket begränsad till äldre med vissa komorbiditeter, post-infektion immunitet visade sig vara mycket skyddande redan det första året, och med infektionsdödlighet på global nivå som var nära likvärdig med influensa. I det föreslagna pandemifördraget som åtföljer IHR-ändringarna införs One Health-konceptet, vilket utvidgar potentiella hot till alla potentiella förändringar i biosfären som kan påverka människors hälsa och välbefinnande, medan IHR-ändringarna betonar införandet av ”potentiell” skada snarare än påvisad skada, vilket ger ett mycket brett utrymme för att motivera en PHEIC.

WHO:s uttalanden om det potentiella hotet om en ”nästa pandemi” är oförenliga med dess egna historiska uppgifter om pandemiers sällsynthet. Betydande kommersiella och privata intressen som har dragit nytta av insatserna mot covid-19 är också starkt involverade i agendan för hälsorisker och direkta finansiärer av WHO:s insatser mot utbrott.

Det verkar därför mycket troligt att PHEIC-proklamationer kommer att införas allt oftare under de kommande åren, eftersom dessa kommer att ge tydliga fördelar till de som påverkar processen.

14. Vad är utkastet till pandemifördrag?

Parallellt med denna process förbereds ett pandemifördrag eller ”avtal”(CA+ ) med liknande motiv och sannolikt med ursprung från samma grupp av stater. Samma tidslinje tillkännagavs också. Till skillnad från de föreslagna ändringarna, som kan godkännas med enkel majoritet eller genom konsensus, kommer fördraget förmodligen att kräva ett samtycke från minst två tredjedelar av de medlemsstater som är närvarande och röstar. Trettio stater måste sedan ratificera det, och det kan träda i kraft 30 dagar senare. Vissa bestämmelser kan träda i kraft tidigare.

15. Är beredskapen mot pandemier motiverad?

Pandemier har spelat en viktig roll i mänsklighetens historia. Historiskt sett berodde de flesta på bakterieinfektioner, som ofta förvärrades av dåliga sanitära förhållanden. Sådana pandemier är nu lätta att kontrollera. Under den senaste allvarliga pandemin, spanska sjukan (influensa) 1918-19, tros de flesta dödsfallen ha orsakats av sekundära bakterieinfektioner som nu skulle behandlas med antibiotika. WHO har registrerat influensapandemier endast tre gånger under de följande 100 åren, och var gång har långt färre dött än vad som för närvarande dör årligen av tuberkulos. Dödligheten i covid-19-utbrottet är svårbedömd, eftersom definitioner och rapportering varierat, medelåldern för associerade dödsfall var över 75 år och folkhälsoinsatserna ökade dödligheten av andra sjukdomar.

De flesta dödsfallen i covid-19 var förknippade med allvarliga komorbiditeter, särskilt de som är förknippade med metabolt syndrom som diabetes, mellitus och fetma. Upp till en tredjedel av dödsfallen i samband med covid-19 var också kopplade till nedsatt immunförsvar på grund av D-vitaminbrist och andra brister i mikronäringsämnen.

Pandemier är därför sällsynta och innebär en relativt låg hälsobörda i modern tid, särskilt jämfört med den växande bördan av metaboliska sjukdomar och endemiska infektionssjukdomar i låginkomstländer. Beredskap, i form av minskad dödlighet, uppnås förmodligen bäst genom att ta itu med underliggande försämringar av den medfödda immuniteten, inklusive brist på mikronäringsämnen och vitaminer, metaboliska sjukdomar och eventuellt stressrelaterade sjukdomar.

Sådana tillvägagångssätt ger också tydliga hälsofördelar mellan utbrott av infektionssjukdomar. Såsom visats genom Covid-19-responsen är det mycket tveksamt om övervakning, gränsstängningar, aktivitetsbegränsningar och massvaccinering förbättrar resultaten, samtidigt som de har stora kostnader på andra områden, särskilt för låginkomsttagare. Detta var grunden för WHO:s avrådan från gränsstängningar och andra åtgärder av typen ”lockdown” i sina riktlinjer för 2019 års pandemiska influensa.

16. Vad kan ni göra nu?

För att bedöma konsekvenserna av vart IHR-ändringarna och det åtföljande pandemifördraget vill ta oss, måste vi ta ett steg tillbaka och ställa ytterligare några grundläggande frågor:

Liknar detta jämlikhet och demokratiska processer, eller liknar det totalitarism?

Ska WHO:s tjänstemän ha befogenhet att utlysa ett nödläge i ditt land och diktera åtgärder? Påverkas detta av deras tidigare erfarenheter av att hantera de senaste utbrotten, och av intressekonflikterna och den politiska inriktningen hos de enheter som finansierar och styr dem?

Vill vi ha ett samhälle som när som helst kan stängas ned av människor som inte kan ställas till svars, som sedan kan kräva att vi och våra barn ska genomgå tester var vecka och regelbundna vaccinationer för att få gå till en park?

Varför är det så bråttom att inskränka vår handlings- och yttrandefrihet nu, för upplevda nödsituationer som historiskt sett är sällsynta? Är detta en bättre och nödvändig inställning till livet jämfört med den som vi har haft under de senaste 100 åren?

Vi uppmanar er att ta reda på mer om detta och bilda er en egen uppfattning.

Du får gärna dela med dig av din oro till dina valda företrädare, lokala ledare och människor i din omgivning.

Vi skulle bli mycket glada om du på något sätt kunde ansluta dig till den globala gruppen oroliga över denna process. Detta inkluderar att uppmuntra till öppna diskussioner med grannar och vänner.

Frihet är inte något som någon ger dig, det är din födslorätt. Men historien visar oss att den också är lätt att stjäla.

WHO har blivit ett verktyg för dem som vill manipulera oss för girighet och egenintresse. I tidigare epoker har människor stått upp mot dem som velat utnyttja och förslava dem, återtagit sina rättigheter och räddat samhället åt sina barn. Det vi står inför är inget nytt; samhället ställs regelbundet inför sådana här utmaningar och övervinner dem.

Rekommenderad läsning

WHO:s webbplats:

– Sammanställning artikel för artikel av föreslagna ändringar av det internationella hälsoreglementet (2005) som lämnats in i enlighet med beslut WHA75(9) (2022)

• Nollutkast av WHO CA+ för övervägande av det mellanstatliga förhandlingsorganet vid dess fjärde möte
• WHO IHR ändringar webbarkiv
• CA+-fördraget WHO:s webbarkiv

Utvalda kommentarer:

• En lathund för lagstiftare om WHO och hälsokriser
• Ändringar av WHO:s internationella hälsoreglemente: En kommenterad guide
• Det farligaste fördrag som någonsin föreslagits

– De föreslagna ändringarna av det internationella hälsoreglementet: En analys

• Varför lagstiftare bör förkasta WHO:s pandemifördrag

Ursprungligen publicerad av Brownstone Institute

Suggest a correction