HPV-vaccin kan orsaka ökning av cancerframkallande stammar, visar studie – men media ger en vilseledande bild av studiens resultat
Vaccin mot humant papillomvirus (HPV) kan öka prevalensen och spridningen av vissa HPV-virusstammar som inte omfattas av vaccinet – inklusive vissa stammar som är kopplade till cancer, enligt en studie som publicerades förra veckan i Cell Host & Microbe. Men enligt experter drog STATNews den vilseledande slutsatsen att studien visade att vaccinet var effektivt för att förebygga cancer.
Vaccin mot humant papillomvirus (HPV) kan öka prevalensen och distributionen av vissa HPV-virusstammar som vaccinet inte är riktat mot – inklusive vissa stammar som är kopplade till cancer – vilket kan leda till okända och potentiellt oroväckande konsekvenser, enligt en studie som publicerades förra veckan i Cell Host & Microbe.
Studien var inte utformad för att visa att HPV-vaccinet förebygger cancer eller att screening för HPV eller livmoderhalscancer behöver förändras, men författarna inkluderade ett kort, spekulativt omnämnande av de potentiella konsekvenserna av deras resultat för framtida screening.
STATNews, som rapporterade om studien, sa dock att resultaten visade att HPV-vaccinet är så effektivt för att förebygga cancer – särskilt när både pojkar och flickor vaccineras – att cancerundersökningsprotokoll kan behöva ändras.
Kim Mack Rosenberg, Children’s Health Defense (CHD) tillförordnad chefsjurist och medförfattare till ”The HPV Vaccine On Trial: Seeking Justice For A Generation”, berättade för The Defender att STATNews-artikeln var vilseledande:
”STATNews titeln – som felaktigt föreslår ännu mindre frekvent screening – är djupt oroande. Statistik i USA och på andra håll tyder på att livmoderhalscancer ökar i yngre åldersgrupper där vi minst förväntar oss att se livmoderhalscancer, samtidigt som den fortsätter att minska i de äldre befolkningsgrupper där livmoderhalscancer historiskt sett diagnostiseras.
”Vi vet från tidigare studier att HPV-vaccinerna redan har lett till reducerad screening med lämpliga intervall för cervikal intraepitelial neoplasi/cervixcancer för unga kvinnor runt om i världen.
”Vi har också sett ett antal fall i det amerikanska programmet för kompensation vid vaccinskador (och i multidistriktstvister i federal domstol) där man hävdar att HPV-vaccination har lett till livmoderhalscancer.”
’Överhängande risk för evolutionära virusreaktioner’ kan ’skapa problem’
I studien ingick cirka 11 000 – inte 60 000 som STAT rapporterade – unga kvinnor födda 1992, 1993 och 1994 från 33 finska samhällen. Forskarna delade in dem i tre grupper baserat på deras samhälles vaccinationsstrategi: könsneutral HPV-vaccination, vaccination enbart för flickor och ingen vaccination.
Fyra år efter att grupperna först hade erbjudits vaccination (och åtta år efteråt för en mindre undergrupp på cirka 3 600 personer) testade forskarna för 16 typer av genitala HPV-virus som anses vara onkogena (kopplade till tumörbildning) eftersom de är associerade med livmoderhalscancer eller annan cancer. Förekomsten av onkogent HPV är inte den enda riskfaktorn för livmoderhalscancer.
Det finns över 200 stammar av HPV-viruset, varav en del anses vara högrisk. Beroende på vaccinet är HPV-vaccinerna inriktade på endast två (Cervavix på stammarna 16 och 18), fyra (Gardasil 4 på stammarna 6, 11, 16 och 18) eller nio (Gardasil 9, som lägger till stammarna 31, 33, 45, 52 och 58) av dessa högriskstammar.
Forskarna undersökte hur olika HPV-vaccinationsstrategier på samhällsnivå kan förändra prevalensen av olika HPV-stammar.
De fann att det i båda vaccinationsgrupperna, fyra och åtta år efter vaccinationen, skedde en betydande utarmning av de högrisk-HPV-typer som vaccinet var inriktat på i förhållande till den icke-vaccinerade gruppen. Minskningen var kraftigare i den könsneutrala gruppen – när även pojkar hade vaccinerats.
Men de fann också en högre prevalens av andra onkogena HPV-stammar med lägre risk än tidigare, särskilt i den könsneutrala gruppen. När vaccinet undertryckte de utvalda stammarna, förklarade författarna, flyttade andra stammar in i den ”nisch” som de tidigare hade ockuperat.
Det innebär att snarare än att minska förekomsten av HPV-viruset helt och hållet, ändrade vaccinationen fördelningen av HPV-stammar, skrev de. De onkogena stammar som vaccinet inte riktade in sig på och som ökade i förekomst är också kopplade till cancer, men i lägre grad.
Andra studier har också visat att HPV-vaccinationsprogram har lett till att de tidigare vanligaste typerna av HPV har ersatts av mer sällsynta typer av HPV som också orsakar cancer.
Författarna noterade att ”den överhängande risken för evolutionära virusresponser” skulle minska effekten av HPV-vaccination.
”Det är frestande att föreslå att en ökning av [andra onkogena stammar] eller liknande med ökad virulens kan orsaka en risk för HPV-relaterade cancerformer i framtiden”, sade de.
Med andra ord kan nya stammar som intar den nisch som lämnats av de vaccinerade stammarna bli mer virulenta och potentiellt cancerframkallande.
Författarna drog slutsatsen att för att kontrollera onkogena HPV och relaterade cancerformer är det absolut nödvändigt med mer forskning om hur långvarig vaccinanvändning kan förändra sjukdomsutvecklingen. De sade att detta kan få konsekvenser för framtida screeningprotokoll, men gick inte närmare in på detta.
Rosenberg sade att konsekvenserna är att mer rigorösa screeningprotokoll kan bli nödvändiga. Hon sade:
”I ’HPV Vaccine on Trial’ diskuterade mina medförfattare och jag typbyte, ett fenomen som påträffats med HPV-vacciner och andra vacciner.
”Den studie som diskuteras i STATNews-artikeln väcker faktiskt återigen frågan om typbyte – vilket borde stödja mer rigorösa screeningprotokoll, inte en nonchalant, ogrundad minskning av screening som riskerar hälsan hos ett oräkneligt antal unga kvinnor.”
Varför skulle ”typbyte” spela någon roll?
Studieförfattarna antog att detta utbyte av stamtyp sker eftersom vaccininducerad immunitet minskar antalet personer som är mottagliga för de aktuella stammarna och leder till ett partiskt immunsvar som gynnar infektion av andra stammar.
Typbyte kan också leda till selektion för varianter som undkommer immunförsvaret – nya varianter som är resultatet av det selektiva trycket på viruset från ofullständig vaccinering.
Vaccinationsgynnade varianter har utvecklats efter vaccinering mot ett antal sjukdomar, bland annat hepatit B, kikhosta, Streptococcus pneumoniae, Mareks sjukdom, malaria och difteri.
I vissa fall, som Mareks sjukdom och malaria, visar forskning att vaccinering ledde till en ökad förekomst av varianter med ökad virulens. I andra fall, t.ex. pertussis, var denna utveckling kopplad till den paradoxala återkomsten av sjukdomen i högvaccinerade populationer.
I andra fall, t.ex. Haemophilus influenzae typ b, tydde bevisen på att vaccinering ledde till att en mildare stam blev mer virulent.
En möjlig biologisk förklaring i dessa fall skulle kunna vara ”original antigenic sin”, ett fenomen där det molekylära immunminnet av ett tidigare antigen hindrar immunsystemet från att korrekt känna igen ett strukturellt liknande mål, säger J. Jay Couey, vetenskapsman vid CHD, till The Defender.
En annan relaterad men separat mekanism – antikroppsberoende förstärkning – uppstår när antikroppar riktade mot tidigare antigener (från infektion eller vaccination) har den paradoxala effekten att öka sjukdomens svårighetsgrad vid efterföljande infektioner, säger Couey.
”Ingen av dessa biologiska möjligheter diskuteras i artiklarna i STAT eller Cell Microbe i allmänhet eller i relation till frågorna om HPV:s ’ekologi'”, tillade Couey.
I studien betonade författarna att särskilt bland de könsneutrala vaccinationsgrupperna undertrycktes de riktade stammarna. Mellan fyra och åtta år efter vaccinationen var dock nivåerna av HPV-diversitet liknande de i den icke-vaccinerade kontrollgruppen.
Forskarna fann att icke-målriktade cancerrelaterade HPV-typer ökade i prevalens och diversitet efter vaccinationen. Detta tyder på att olika cancerrelaterade HPV-typer fortfarande utvecklas på komplexa sätt, även efter vaccination.
Detta väcker frågor om de långsiktiga effekterna av HPV-vaccination på den antigena variationen och eventuella virulensförändringar hos de återstående onkogena HPV-typerna, konstaterar författarna.
”Utrotning” av livmoderhalscancer genom vaccination av pojkar?
I författarnas pressmeddelande om studien – som också rapporterades i Medical Xpress – hävdade de definitivt att ”det mest effektiva sättet att förebygga livmoderhalscancer är att ge HPV-vaccin till både pojkar och flickor.”
Detta påstående baserades på att man i de samhällen där både pojkar och flickor vaccinerades såg en minskning av fyra typer av onkogena HPV (16, 18, 31 och 45) och i de samhällen där endast flickor vaccinerades såg man en minskning av endast tre typer av onkogena HPV (16, 18 och 31).
”Detta visar att man får en starkare flockimmunitet om man vaccinerar både pojkar och flickor”, säger Ville N. Pimenoff, Ph.D., huvudförfattare. ”Enligt våra beräkningar skulle det ta 20 år att vaccinera flickor för att uppnå samma effekt som kan uppnås på åtta år med en relativt måttlig vaccinationstäckningsgrad vid könsneutral vaccination.”
De medger dock att denna flockimmunitet inte skulle eliminera risken för HPV-relaterad cancer, med tanke på det typbyte som de identifierade.
Couey sa att dessa påståenden om effekten av könsneutral vaccination baseras på en tvivelaktig metodik, med hjälp av en ”tvivelaktigt suddig” kombination av datauppsättningar.
Couey berättade för The Defender:
”Deras ’observationer’ görs utan några data från HPV-prevalens i dessa populationer före vaccination och med hjälp av en allmän linjär modell, eller GLM, för att tolka deras datauppsättning. Det finns inga kvantitativa skillnader för författarna att dra från i sina data utan att matematiskt utvidga den till en syntetiskt genererad datauppsättning med hjälp av en matematisk anpassningsteknik som författarna kallade ett grafiskt oberoende nätverk, eller GIN, modell.
”Skillnaden mellan slutsatser som dras från verkliga observationer i experiment kontra slutsatser som dras från matematisk modellering är tvivelaktigt suddig i den här artikeln och uppföljningen av den.
”Deras slutsatser är inte baserade på att motbevisa en nollhypotes med hjälp av ett experiment. Deras slutsatser är i bästa fall slutsatser som dras från tolkningen av matematiska modeller som tillämpas på begränsade data från verkligheten.”
Denna analys bygger på tidigare analyser av samma kohorter som författarna gjorde tillsammans med kollegor från Merck, GSK och Bill & Melinda Gates Foundation.
Den forskningen hävdade också att HPV-vaccination med måttlig täckning ”utrotar” onkogen HPV om en könsneutral strategi används. Den hävdade också 2018 att det inte fanns några bevis för typbyte – resultat som denna aktuella studie vänder upp och ner på.
Dessa Big Pharma-företag har under de senaste åren ägnat sig åt att utöka HPV-vaccinationen i hela världen till flickor, men också på senare tid till pojkar och till unga och medelålders vuxna.
År 2020 ratificerade WHO:s världshälsoförsamling en plan för att utrota livmoderhalscancer som ett folkhälsoproblem i hela världen, till stor del genom att utvidga den globala HPV-vaccinationen.
Olika myndigheter inom Department of Health and Human Services har spenderat minst tiotals miljoner dollar på beteendevetenskaplig forskning för att öka vaccinintaget i USA.
Gavi, Vaccine Alliance – som huvudsakligen finansieras av Gates Foundation – tillkännagav nyligen WHO-stödda planer på att vaccinera 86 miljoner flickor i låg- och medelinkomstländer mot HPV fram till 2025 som en del av den globala planen för att utrota livmoderhalscancer.
Samtidigt meddelade tillverkaren av HPV-vaccinet Gardasil, Merck, som har investerat stort i att forma marknaden sedan den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA godkände läkemedlet 2006, förra månaden att försäljningen av Gardasil under tredje kvartalet 2023 ökade med 13% till 2,6 miljarder USD.
Mercks Gardasil godkändes för första gången 2006 för användning på flickor och kvinnor i åldrarna 9-26 år för att förebygga fyra högriskstammar av HPV.
FDA utvidgade 2009 licensen till att även omfatta pojkar i åldern 9-26 år för förebyggande av genitala vårtor och 2011 rekommenderade Centers for Disease Control and Prevention’s Advisory Committee on Immunization Practices att Gardasil skulle användas rutinmässigt på pojkar.
2014 godkände FDA Gardasil 9, som skyddar mot nio HPV-stammar, för förebyggande av HPV-relaterad livmoderhals-, vaginal- och vulvacancer hos kvinnor och HPV-relaterade anogenitala lesioner och analcancer hos män och kvinnor.
Under 2018 utökade FDA även åldersintervallet för potentiella HPV-vacciner till män och kvinnor mellan 9 och 45 år.
Denna artikel publicerades ursprungligen av The Defender
Se vårt Exposé här: HPV-vaccin Exposé- Ha koll på fakta, bli informerad | 22 september 2023
Suggest a correction
