Exklusivt: Kvinna som bor nära mobilmast diagnostiserad med 51 strokes

I en intervju med The Defender berättade Marcia Haller om hur hennes liv förändrades dramatiskt när en mobilmast 900 meter från hennes hem ”uppgraderades.” Haller meddelade telekombolagen som driver masten att hon planerar att stämma dem enligt Americans with Disabilities Act.

År 2007 köpte Marcia och Jason Haller – ett kärlekspar från high school som träffades i Duluth, Minnesota – sin drömfastighet norr om Duluth för att i lugn och ro kunna leva nära naturen och Marcias familj.

Då visste de inte att American Towers, AT&T och T-Mobile snart skulle bygga en mobilmast bara 900 meter från deras hem – en mast som skulle komma att förändra Marcias liv för alltid.

Nästan omedelbart efter att mobilmasten ”uppgraderats” 2019 blev Marcia invalidiserad av de intensiva nivåerna av radiofrekvent strålning (RF) som sändes ut från masten.

Sedan dess har hon drabbats av 51 strokeanfall, synnedsättning, hörselnedsättning, huvudvärk, sömnstörningar, kronisk trötthet och kognitiv nedsättning. Hon har ständigt problem med balans, orientering och rörlighet.

Med stöd av juristerna i Children’s Health Defense’s (CHD) Electromagnetic Radiation (EMR) & Wireless program planerar Marcia nu att stämma de företag som driver masten enligt Americans with Disability Act.

Marcia hävdar att företagen måste ge henne ett ”rimligt boende” och/eller ”ändra sina policyer, metoder eller förfaranden” för att följa den federala lagen om funktionshinder.

Detta är det andra i CHD:s strategiska mål som syftar till att hitta nya rättsliga vägar för personer som lider av exponering för RF-strålning.

Fallen uppmärksammar också behovet av bättre federal reglering av RF-strålning och beskriver de vetenskapliga bevis som motbevisar påståendet att ”RF-strålning är ofarligt”.

W. Scott McCollough, huvudadvokat för fallen, berättade för The Defender att Marcias juridiska team i januari skickade ett kravbrev till telekomföretagen och planerar att lämna in det första klagomålet i hennes stämningsansökan senare denna månad.

Marcia och Jay – som också har en 18-årig son vars hälsa de säger har försämrats av strålningen från masten – talade med The Defender om Marcias sjukdom och vikten av hennes rättsliga kamp för att öka medvetenheten om att RF-strålning kan skada människors hälsa.

’Något är fel i mitt huvud’

I slutet av september 2019 lade Marica och Jay märke till att hantverkare gjorde en ”större uppgradering” av det 300 meter höga mobiltornet på grannfastigheten.

Marcia, som vid den tidpunkten gick tredje året på sjuksköterskeutbildningen och arbetade som vårdbiträde på ett sjukhus, berättade att arbetet pågick i cirka 10 dagar.

”De satte upp en stor kran där uppe”, säger Jay, som driver ett lastbilsföretag. ”Vi hade sett dem gå upp dit utan kran flera gånger, men det här var första gången som det handlade om en större översyn.”

Vad exakt gjorde arbetarna?

”Vi tror att [de uppgraderade tornet för utrullning av] 5G”, säger Marcia. ”De [företagen] vill inte erkänna vad de har gjort. De säger att de inte behöver berätta det för oss.”

Helgen efter att arbetarna hade slutfört uppgraderingen var Marcia hemma och började känna sig yr och som om något ”bara inte kändes rätt.”

Hon ringde Jay och sa: ”Det är något fel i mitt huvud … Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag mår bara skit.”

Ville hon att han skulle komma hem? Nej, sa hon till honom. ”Det går nog över.”

Den fysiska känslan var ”fruktansvärd”, sa Marcia. Förutom yrsel hade hon huvudvärk och mådde illa. ”Jag kunde inte lyfta huvudet från kudden utan att rummet snurrade och jag kände mig väldigt sjuk.”

’Vi tror att du har fått en stroke’

Symtomen fortsatte. På måndagen åkte hon till akuten och fick diagnosen vertigo (yrsel).

Hon återvände hem. Några dagar senare hade hon blinda fläckar i synfältet och stickningar i armen med ”en nästan avdomnad känsla.”

Marcia ringde den jourhavande sjuksköterskan. De sa till henne: ”Du måste komma till akutmottagningen. Vi tror att du har fått en stroke.”

En magnetröntgen av Marcias hjärna visade många skadade områden som kallas lesioner. Hon lades in på sjukhus den 10 oktober 2019 och diagnostiserades med stroke, synförlust och balanssvårigheter.

Efter tre dagar på sjukhuset slutade strokeanfallen – dvs magnetröntgenbilderna av hennes hjärna visade inte längre några skador – och Marcia kunde återvända hem.

Men innan månaden var slut började Marcia ”känna samma sak igen” och åkte tillbaka till akutmottagningen.

Jay minns: ”Vi var hemma – barnet och jag – och hon lagade middag … Hon vände sig om och hennes ansikte hade faktiskt sjunkit ihop. Det var som ’jösses’.”

Marcia åkte tillbaka till sjukhuset, där hon diagnostiserades med fler hjärnskador. En neurolog sa till Marcia att MRI-undersökningen av hennes hjärna såg ut som en ”stjärnklar natt” på grund av hur många vita fläckar, eller lesioner, som syntes.

Läkarna visste fortfarande inte vad som orsakade dem, säger hon.

Marcia besöker Mayo-kliniken

Under de följande veckorna åkte Marcia ”fram och tillbaka ett par gånger” mellan sitt hem och det lokala sjukhuset.

Efter en natt eller två på sjukhuset började hon må bättre. Men när hon kom hem igen dök symtomen upp igen och hon var tvungen att återvända till sjukhuset. ”Varje gång blev det fler strokeanfall”, säger hon.

Jay berättar: ”En vecka eller tio dagar senare hade det kommit sju eller tio nya [lesioner på magnetröntgenbilderna]. Detta pågick i ungefär en månad. Jag tror att vi kom upp i cirka 51 kompletta strokeanfall.”

Ändå kunde läkarna på hennes lokala sjukhus inte förklara varför detta hände.

I början av november 2019 remitterades Marcia till Mayokliniken där läkarna konstaterade att hennes symtom stämde överens med Susacs syndrom, en sällsynt autoimmun sjukdom.

Hon stannade på Mayokliniken till den 22 november 2019. Hon fick plasmaferes för att tillföra ny plasma till blodet, steroider och ett läkemedel som heter CellCept.

Behandlingen fungerade helt enkelt inte

Behandlingen fungerade inte, och när Marcia återvände hem hade hon fått fler strokeanfall. Så hon återvände till Mayokliniken för en andra tvåveckorsomgång med samma behandling.

Men efter den andra behandlingsomgången fick Marcia fler strokeanfall – bland annat ett som tillfälligt försämrade hennes hörsel – och hon fortsatte att uppleva extrem trötthet.

Både Marcia och Jay såg tillbaka på dessa månader av Marcias sjukdom som en tid av känslomässig stress och smärta.

Jay var tvungen att ta Marcia ur skolan och övertyga hennes arbetsgivare om att hon behövde tjänstledigt på obestämd tid på grund av sitt hälsotillstånd.

Eftersom ett av Marcias symtom var kognitiv nedsättning ”trodde hon att hon mådde bra” och var arg på Jay för att han gjorde det.

Marcia hade också volunterat som brandman och akutvårdare. ”Jag var så arg på min man för att han – bakom min rygg – sa till brandkåren … ’Ni får inte ringa efter henne längre eftersom hon vill åka på dessa larm och hon klarar det inte.'”

Dags att bo någon annanstans

Under en av Marcias vistelser på Mayo-kliniken ”vaknade Jay plötsligt upp” med en stark känsla av att strålningen från mobilmasten orsakade Marcias symptom. ”Sedan började han göra efterforskningar och det var då vi började pussla ihop saker och ting”, förklarar Marcia.

Baserat på vad Jay upptäckte bestämde han och Marcia sig för att försöka bo någon annanstans.

Den 3 mars 2020 flyttade de och deras son in i Marcias föräldrars hus en kilometer längre bort från masten. Marcia ”mådde mycket bättre”, säger hon. Slaganfallen upphörde.

I juni pratade hon om att börja skolan igen, berättar Jay. ”Vi fiskade varje kväll och hon hade bara mycket mer energi.”

Ungefär samtidigt började Marcias läkare på Mayo Clinic att ge henne cellgifter i tablettform. ”Så de klappar sig själva på axeln för kemoterapin”, säger Jay, ”men jag tror att det var flytten som fick det att sluta.”

Men i oktober 2020 återvände Marcias föräldrar, så Jay, Marcia och deras son flyttade tillbaka till sitt hus nära masten.

Efter bara en vecka började Marcia uppleva samma symptom igen.

’Strafflådan’ byggs

Jay och Marcia blev alltmer övertygade om att den radiofrekventa strålningen från tornet gjorde Marcia sjuk.

Den 16 oktober 2020 anlitade de Frank DiCristina – en certifierad byggnadsbiolog och certifierad EMR-specialist – för att mäta de trådlösa strålningsnivåerna i hela deras hem.

DiCristinas rapport visade toppar på upp till 18 mikrowatt per kvadratcentimeter (mW/cm2) – vilket är 18 gånger högre än vad Standard of Building Biology anser vara den ”extrema gränsen”, konstaterade DiCristina i rapporten.

Marcia och Jay älskade läget för sitt hem och ville inte flytta. Så de började göra sin fastighet mer beboelig för Marcia.

I slutet av oktober 2020 byggde Jay en Faraday-bur – ett hölje med metallfodring som blockerar all RF-strålning – för att ge Marcia en plats där hon kunde slippa strålningen.

Att ha ett utrymme fritt från RF-strålning har gjort stor skillnad för Marcias välbefinnande.

Hon säger att hon kan känna hur huvudet slappnar av när hon är i Faraday-buren. Men var som helst annars i huset eller på gården känns hennes huvud ”högt” och ”fullt … som om en motor är igång.”

Trots den lättnad som buren ger är Marcia tydlig med att det inte är kul att behöva gå in i ett litet slutet utrymme för att må bra.

Hon och Jay kallar Faradayburen för ”strafflådan.” Det är ett litet rum utan ström och fönster – bara en ”helt svart låda med två sängar”, säger Marcia.

Hon och Jay sover där. ”Jag skulle vara nervös om jag sov i mitt hus eftersom jag inte vill bli sjuk igen”, säger Marcia.

Att sova där ute är dock inte bekvämt. ”Det finns inget badrum i garaget”, säger hon. ”Så om jag går upp mitt i natten för att gå på toaletten måste jag lämna garaget, gå ut och sedan komma in i huset.”

Marcia har också en metallfodrad basebollkeps på sig när hon är hemma nu för att mildra sina symtom.

Med dessa åtgärder kunde hon långsamt slutföra sin sjuksköterskeutbildning och återgå till arbetet.

’Vi är inte galna’

Marcia hoppas att hennes stämningsansökan ska tvinga telekomföretagen att flytta sitt torn så att hon kan röra sig fritt på sin egendom utan att riskera sin hälsa.

Hon vill också att hennes fall ska öka allmänhetens medvetenhet om att människor upplever fysiska symtom från RF-strålning. ”Vi är inte galna”, säger hon. ”Det här händer verkligen.”

Hon och Jay tror till exempel att Jays reumatoida artrit kan ha påverkats av att de bor så nära masten.

Även deras son har fått negativa hälsoeffekter – bland annat en stor blodpropp i vänster arm – som Marcia och Jay misstänker kan ha varit kopplade till strålningen. År 2022 ringde deras då 16-årige son Clay till Marcia från jobbet och frågade: ”Är det normalt att min arm är blå och stram?”

De två hade ett snabbt videosamtal. ”Nej, det är inte normalt”, sa Marcia när hon såg Clays arm. Hon hämtade honom genast och tog honom till sjukhuset.

Datortomografi visade att Clay hade en blodpropp från armbågen som sträckte sig in i halsen samt ytterligare två blodproppar i lungorna.

Clays blodprov visade att han visserligen hade testat negativt för covid-19, men att han vid något tidigare tillfälle hade haft ett symtomfritt fall av covid-19 – vilket enligt läkarna kunde ha orsakat blodpropparna.

Men Marcia fann denna förklaring osannolik och fick bekräftat av en läkare inom integrativ medicin – som var väl insatt i de möjliga hälsoeffekterna av trådlös strålning – att blodpropparna kunde ha orsakats av Clays ständiga exponering för RF-strålning.

Marcia och Jay berättade också att de sett djur påverkas av strålningen från masten. Deras hund Daisy utvecklade feta tumörer i hela kroppen som begränsade hennes rörlighet och livskvalitet till den grad att Marcia och Jay var tvungna att avliva henne.

”Hjortarna har likadana tumörer som hunden hade”, säger Jay. ”Inte alla hjortar, men några av dem.”

När Marcia och Jay berättar för folk om sina erfarenheter tenderar de att ”bara vifta bort det” och säga: ”Det kommer inte att hända mig eller någon annan jag känner förutom er.”

Men ”vi är inte de enda som råkar ut för detta”, säger Marcia.

Även om uppskattningarna varierar visade en analys från 2019 att 1,5% av befolkningen upplever allvarliga symtom från exponering av RF-strålning, 5% har måttliga symtom och 30% har milda symtom.

Det innebär att ungefär 2.16-99.7 miljoner amerikaner sannolikt är drabbade.

Marcia och Jay berättade nyligen sin historia på CHD.TV.

Se CHD.TV-avsnittet här.

Suggest a correction