RKI-filer avslöjar politisk nyckfullhet: kraven växer på konsekvenser och en förändring av media

Källa: The Epoch Times, Tyskland, Lydia Roeber, 02 april 2024

_{Hälsominister Karl Lautberbach (R)) och den tidigare chefen för RKI Lothar Wieler.foto: Wolfgang Kumm/dpa}

Covid fortsätter att splittra Tyskland. Och utöver detta avslöjar RKI-filerna nu det faktum att nedstängning etc. inte var evidensbaserat, utan transparens i vad som förmodligen var politisk godtycklighet. Krav ställs nu på att RKI-protokollen ska ge konsekvenser.

De avslöjade RKI-protokollen bevisar att beslut under coronatiden fattades utan transparens och i strid med de officiella uppgifter som de baserades på. Sedan tidningen ’Multipolar’ publicerade RKI-filernas 2 500 sidor av coronakrisgruppen har tre års covidåtgärder återigen granskats. Framför allt var det brist på transparens runt besluten om hur den strikta politiken verkställdes.

Retoriskt slagträ

Upphävande av grundläggande rättigheter, förbud mot sammankomster, obligatorisk maskering, delvis påtvingad vaccination, stängning av skolor och förskolor, äldre och sjuka som dog ensamma på vårdhem och sjukhus, förbud mot att vistas på lekplatser, polisvåld mot fredliga demonstranter, förtalandet och utestängandet av ovaccinerade från det offentliga livet, stängandet av restauranger. Alla åtgärder som många domstolar godkände, vilket har lett till enorma skador på den sociala sammanhållningen, välståndet och ekonomin. Skador på demokratin som stöddes, applåderades och rent av underblåstes av mediarapporteringen i de etablerade, statligt finansierade mainstreammedierna, varav många är skattefinansierade.

”Under coronapandemin överträffade de offentliga talespersonerna sig själva i att moraliskt nedvärdera kritiker av vaccinationen. Det var inte den retoriska floretten utan slagträt som användes”, sammanfattar NZZ och tillägger att vetenskapliga utvärderingar visade ”en mycket minimal andel kritiska inlägg mot statliga pandemiska åtgärder”.

RKI:s filer – nästa eldprov för medierna

Rapporteringen om RKI-filerna är nästa eldprov för medierna, som står inför ett ökat förtroendetapp. Men även när det gäller obestridliga fakta fortsätter marginaliseringen och smutskastningen med oförminskad styrka, precis som under covidåren mot dem som krävde bevis, fokuserar medierna nu på dem som stödjer att den deklarerade pandemin var ”evidensbefriad”.

Multipolars journalist Paul Schreyer, som spenderade 15 000 euro under flera år för att på egen hand göra det journalistiska arbete som de ”stora” medierna egentligen borde ha gjort, kastas nu in i karusellen av just de människor som – för att uttrycka det grovt – inte skötte sitt jobb. I detta sammanhang är det också intressant att notera att det hittills bara är ’Süddeutsche Zeitung’ och faktagranskare från DPA som har kontaktat Paul Schreyer, vilket han berättar för Epoch Times när han tillfrågas.

’Spiegel’ och ’t-online’ stämplade Multipolar som en ”högerblogg nära den covida förnekarmiljön” och citerade en tveklöst i hemlighet ändrad ZDF-artikel i ämnet (Epoch Times rapporterade). I mainstream-medierna får de välkända aktörerna från den politiska pandemin utrymme. Gröna politiker som Janosch Dahmen tillåts publicera utan att ifrågasättas att debatten om RKI-filer uppenbarligen är ett försök att skapa en falsk skandal genom att ”virulent sprida sådana osanna rykten”. För att parafrasera Mark Twain: ”Man måste känna till fakta innan man kan förvränga dem.”

Funkes mediekoncern låter förbundsdagens vice talman Katrin Göring-Eckardt (De gröna) komma undan med en uppenbar omkastning mellan förövare och offer genom att låta henne presentera omkastningen oemotsagd att ”pandemin används än idag för att skapa en dålig stämning mot vår parlamentariska demokrati”: ”En ny bedömning bör inte missbrukas för att smutskasta dem som är involverade i politik, läkaryrket och vetenskap”, varnar politikern från det gröna partiet. Hennes partikollega, den federala ekonomiministern Robert Habeck, är nu också positiv till att ”ha modet att dra lärdomar”, enligt Bild.

Lauterbachs omvärdering går långsamt

Under tiden vill den federala hälsoministern Karl Lauterbach (SPD) nu tydligen bistå coronavirusutredningen med mer transparens: ”Vi får inte göra misstaget att än en gång försöka ställa människor mot varandra i den här frågan”, förklarade Lauterbach på DLF den 27 mars 2024. Han tillkännagav sin avsikt att presentera en ”till stor del redigerad” version av dessa RKI-protokoll.

Under tiden visade dataanalytikern och programmeraren Tom Lausen live i YouTube-strömmen ’Home Office’ på den alternativa medieportalen Nuoviso, med hjälp av verktyg för artificiell intelligens och bara fyra klick, vad som förmodligen gömmer sig under redigeringarna i RKI-filerna genom att ha upptäckt en glömd redigering av de 2 500 sidorna protokoll. Titta här från minut 01:45 i programmet ”Black Lines matter” från den 27 mars 2024, som har visats över 140 000 gånger på två dagar (Epoch Times rapporterade).

Hälsoministern har en annan tidsplan än en kort transparent livestream: Karl Lauterbach vill presentera dokumenten om cirka fyra veckor, meddelade han på DLF.

Under tiden lämnar ’Tagesschau’ över till en annan nyckelspelare i coronaviruspandemin, den främste av de officiella talespersonerna.

Den tidigare RKI-chefen Lothar Wieler tillåts att berömma sig själv i stor utsträckning, trots information som nu är känd från de släppta RKI-filerna. Skribenten Corinna Emundts låter detta stå kvar, precis som de ”skyldiga” som Wieler pekar ut: ”Det finns människor som medvetet sprider felaktig information.”

Michael Maier, redaktör för Berliner Zeitung, sammanfattar i en analys av Tagesschau-intervjun: ”Intervjun är – det finns inget annat sätt att uttrycka det på – oöverträffad när det gäller okunskap och självrättfärdigande.”

Mediernas stora blinda fläck

Det är också Berliner Zeitung som i en artikel kommenterar ett ämne som ofta försummas i medierna, kanske för att det berör dem själva. Mediernas egen roll i rapporteringen under coronatiden och därmed deras eget bidrag till att splittra samhället, och hur denna faktabefriade pandemi och dess åtgärder kunde uppstå över huvud taget avslöjas av RKI dokumenten:

”RKI-protokollen bör […] få konsekvenser. Först och främst för journalistiken”, kräver Berliner Zeitung. Det som Multipolar har åstadkommit har andra journalister misslyckats med. Författaren Martin Rücker räknar sig själv till en av dem vid det här laget. Mediernas misslyckande, menar han, är att inget av de traditionella mediabolagen, inklusive de stora, välutrustade redaktionerna, har sett till att dokumenten offentliggörs.

Dessutom måste den federala regeringen och den federala hälsoministern Karl Lauterbach dra konsekvenserna av RKI-dokumenten för detta slarviga kommunikationsmisslyckandet. Författaren hävdar att processen från begäran om att få se protokollen till det rättsliga verkställandet att de offentliggjordes tog månader och att RKI och myndigheterna hade tid att förbereda sig. Författaren talar om en ”PR-katastrof av demokratiska proportioner”, som varken RKI eller framför allt myndigheterna borde ha låtit hända. Han anklagar RKI:s och det federala hälsomyndighetens passivitet för att ha ”förvandlat frågan till en kommunikativ katastrof”.

Praktexempel på medias misslyckande

Vid en närmare granskning kan denna kommentar i Berliner Zeitung, som till en början inte innehåller något ”högervridet” förtal, tjäna som ett exempel på mediernas misslyckande under pandemin och hanteringen av den.

Berliner Zeitung kritiserar hur klumpiga RKI och myndigheterna är i sin mörkläggning. Det har orsakat en ”kommunikativ katastrof”. Inget omnämnande av det faktum att RKI och myndigheterna allihop tiger och därmed förmodligen försöker förhindra en utredning av felstegen under covid-perioden.

Journalister som regeringens PR-konsulter

”Varje kommunikationsproffs skulle ha varit tacksam för möjligheten att spendera månader på att förbereda sig för ett sådant fall”, säger Martin Rücker och kritiserar myndigheterna för deras tröghet och vittnar därmed om hur många journalisters förståelse av sitt yrke verkar ha förändrats. Rückert argumenterar här också ur perspektivet som en PR-konsult för regeringen om hur media skulle kunna rädda sitt anseende istället för att försvara sin roll som fjärde statsmakt.

De statliga myndigheterna får här skulden för det största misslyckandet: ”Först misslyckas de med att skapa transparens själva, sedan bekämpar de andras försök att skapa denna transparens – och slutligen överlåter de tyst tolkningen till de mest högljudda kritikerna av regeringsinstitutionerna.” Enligt Rückert är det svårt att föreställa sig ett mer effektivt program för att ytterligare skada det sargade förtroendet för myndigheterna.

Författarens till synes naiva vädjan är: ”Myndigheter och institutioner måste äntligen förstå att öppenhet inte är deras motståndare, utan deras allierade i kampen om allmänhetens förtroende.”

Misstro mot statliga institutioner

Det är därför ”statlig transparens […] är vad som gäller nu”. För journalisten verkar lösningen vara ett partipolitiskt obundet initiativ. ”Målet bör vara en lag som tvingar statliga institutioner att offentliggöra dokument på eget initiativ (och inte bara på begäran) i enlighet med tydliga regler.”

Men det faktum att ett annat initiativ, en annan lag och fler regler ska vara lösningen låter lite som att ”skjuta över ansvaret” i det här fallet, särskilt för dem som redan har förlorat förtroendet för regeringen och dess myndigheter. Och det finns fler och fler av dem. Enligt en undersökning som genomförts av forskare från bland annat universiteten i Erfurt och Bamberg vill 29% av tyskarna nu straffa de politiker ”som var ansvariga under pandemin”. 19% krävde också konsekvenser för forskare. ’Spiegel’ och ’Bild’ anser enhälligt att detta resultat är ”skrämmande”.

Men förtroendet för de som enligt sin yrkesroll borde driva på omvärderingen av allt detta sjunker också: en undersökning som beställdes av Stiftung Meinung & Freiheit (ordförande Roland Tichy) från Insa-Consulere visade att 37% av de tillfrågade nu är för ett fullständigt avskaffande av public service i Tyskland.

Suggest a correction