Bidenadministrationen förhandlar om att ge WHO fullmakt över USA:s pandemipolitiska åtgärder

Nytt internationellt hälsoavtal undviker det väsentliga godkännandet av senaten

Biden-administrationen förbereder sig för att skriva under ett ”juridiskt bindande” avtal med Världshälsoorganisationen (WHO) som skulle ge detta Genève-baserade FN-dotter-bolag myndighet att diktera USA:s politik under en pandemi.

Trots den omfattande kritiken mot WHO:s svar på COVID-pandemin gick USA:s minister för hälsa och sjukvård Xavier Becerra i september 2022 samman med WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus för att kungöra ”den strategiska dialogen mellan USA och WHO.” Tillsammans utvecklade de en ”plattform för att maximera det långvariga partner-skapet mellan USA:s regering och WHO och för att skydda och främja hälsan hos alla människor runt om i världen, inklusive det amerikanska folket.”

Dessa och andra diskussioner ledde till en ”skiss”(pdf) till ett pandemifördrag som offentliggjordes den 1 februari och som nu ska ratificeras av WHO:s alla 194 medlems-stater. Ett möte med WHO:s mellanstatliga förhandlingsorgan (INB) är planerat för den 27 februari för att utarbeta de slutliga villkoren, som alla medlemmar sedan kommer att underteckna.

Skissen, som är skriven under parollen ”världen tillsammans på ett rättvist sätt”, ger WHO befogenhet att förklara och hantera en global pandemisk nödsituation. När en nöd-situation har förklarats skulle alla undertecknare, inklusive Förenta staterna, underställa sig WHO:s auktoritet när det gäller behandlingar, statliga regleringar, t.ex. lockdowns och vaccinmandat, globala leveranskedjor samt övervakning och kontroll av befolkningar.

Centraliserad pandemisk reaktion

”De vill se en centraliserad, vaccin- och läkemedelsbaserad respons och ett mycket restriktivt svar när det gäller att kontrollera befolkningar”, säger David Bell, folkhälsoläkare och tidigare WHO-anställd med inriktning på epidemipolitik, till Epoch Times. ”De kan bestämma vad som är en hälsokris, och de inför en övervakningsmekanism som kommer att säkerställa att det finns potentiella kriser att förklara.”

WHO:s pandemifördrag är en del av ett tvåspårigt arbete som sammanfaller med ett initiativ från Världshälsoförsamlingen (WHA) för att skapa nya globala pandemiregler som också skulle ha företräde framför medlemsländernas lagar. WHA är WHO:s regelutformande organ och består av företrädare för medlemsländerna.

”Båda [initiativen] är dödligt farliga”, säger Francis Boyle, professor i internationell rätt vid Illinois University, till Epoch Times. ”Endera eller båda skulle inrätta en världs-omspännande medicinsk polisstat under kontroll av WHO, och i synnerhet WHO:s generaldirektör Tedros. Om en eller båda går igenom kommer Tedros eller hans efterträdare att kunna utfärda order som kommer att gå hela vägen ner till era primär-vårdsläkare.”

Läkaren Meryl Nass berättade för Epoch Times: ”Om dessa regler går igenom i sin nuvarande utformning kommer jag som läkare att få veta vad jag får ge en patient och vad jag inte får ge en patient när WHO förklarar ett nödläge för folkhälsan. De kan alltså säga att du får remdesivir, men du får inte hydroxiklorokin eller ivermektin. Vad de också säger är att de tror på rättvisa, vilket innebär att alla i världen vaccineras, oavsett om man behöver det eller inte, oavsett om man redan är immun eller inte.”

När det gäller medicinska behandlingar skulle avtalet kräva att medlemsländerna ”över-vakar och reglerar undermåliga och förfalskade pandemirelaterade produkter.” Baserat på tidigare politik från WHO och Bidens administration skulle detta troligen innefatta att tvinga befolkningen att ta nyutvecklade vacciner samtidigt som läkare hindras från att förskriva behandlingar eller läkemedel som inte är vacciner.

Att kringgå USA:s konstitution

En nyckelfråga kring avtalet är om Bidenadministrationen kan binda USA till fördrag och avtal utan samtycke från den amerikanska senaten, vilket krävs enligt konstitutionen. I skissen medges att fördrag mellan länder enligt internationell rätt måste ratificeras av nationella lagstiftare, vilket respekterar medborgarnas rätt till samtycke. Utkastet inne-håller dock också en paragraf om att avtalet kommer att träda i kraft ”provisoriskt” så snart det undertecknats av WHO:s delegater, och att det därför kommer att vara rättsligt bindande för medlemmarna utan att ratificeras av lagstiftarna.

”Den som utarbetade denna paragraf visste lika mycket om amerikansk konstitutionell lag och internationell rätt som jag, och utarbetade den avsiktligt för att kringgå senatens auktoritet att ge sitt råd och samtycke till fördrag, för att provisoriskt sätta avtalet i kraft omedelbart efter undertecknandet”, sade Boyle. Dessutom ”kommer Biden-administra-tionen att inta den ståndpunkten att detta är ett internationellt verkställande avtal som presidenten kan ingå på eget bevåg utan kongressens godkännande och som är bindande för Amerikas förenta stater, inklusive alla delstatliga och lokala demokratiskt valda tjänstemän, guvernörer, riksåklagare och hälsovårdstjänstemän.”

Det finns flera beslut från USA:s högsta domstol som kan stödja Biden-administrationen i detta. De omfattar bland annat State of Missouri v. Holland, där Högsta domstolen slog fast att fördrag har företräde framför delstatliga lagar. Andra beslut, som United States v. Belmont, fastslog att verkställande avtal utan senatens samtycke kan vara juridiskt bindande och ha samma kraft som fördrag.

Det finns paralleller mellan WHO:s pandemiavtal och ett nyligen ingånget globalt skatte-avtal från OECD, som Biden-administrationen skrev under på men som enligt republika-nerna ”inte har någon väg framåt” till ett godkännande av lagstiftningen. I OECD-avtalet finns det inbyggda straffvillkor som gör det möjligt för utländska länder att straffa ameri-kanska företag om avtalet inte ratificeras av Förenta staterna.

Precis som i OECD:s skatteavtal försöker administrationens tjänstemän vädja till inter-nationella organisationer för att införa en politik som har förkastats av USA:s väljare. Enligt den amerikanska konstitutionen faller hälso- och sjukvården inte under den federala regeringens behörighet, utan är delstaternas domän. Biden-administrationen fann detta som ett ovälkommet hinder för sina försök att införa vaccin- och maskmandat på amerikanerna, när domstolar slog fast att federala organ inte hade myndighet att göra detta.

”För att kringgå detta gick de till WHO, antingen för att få regler eller för att få ett fördrag, för att undvika inhemskt motstånd”, sade Boyle.

Enligt utkastet skulle undertecknarna komma överens om att ”stärka de nationella regleringsmyndigheternas kapacitet och prestanda och öka harmoniseringen av regleringskrav på internationell och regional nivå.” De kommer också att genomföra en ”strategi som omfattar hela regeringen och hela samhället på nationell nivå” som kommer att omfatta nationella regeringar, lokala regeringar och privata företag.

I utkastet angavs att detta nya avtal är nödvändigt på grund av ”det internationella samfundets katastrofala misslyckande när det gäller att visa solidaritet och rättvisa som svar på pandemin av coronavirus-sjukdomen (COVID-19).”

I en rapport från WHO:s oberoende panel för beredskap och insatser vid pandemier (pdf) karakteriseras WHO:s prestationer som en ”giftig cocktail” av dåliga beslut. Medordförande Ellen Johnson Sirleaf sade till BBC att det berodde på ”en myriad av misslyckanden, luckor och förseningar.” De lösningar som rekommenderades i rapporten föreslog dock inte mer lokalt självstyre eller diversifierat beslutsfattande, utan snarare större centralisering, mer makt och mer pengar till WHO.

”One Health Surveillance” och felaktig information

I WHO:s pandemiavtal uppmanas medlemsstaterna att genomföra ”One Health surveillance.” One Health är ett koncept som har anammats av FN, CDC, Världsbanken och andra globala organisationer.

”Begreppet innebar ursprungligen ett sätt att se människors och djurs hälsa som sammanlänkade – vilket de ibland är – så att man kan förbättra människors hälsa genom att agera mer brett”, säger Bell. ”Det har blivit beslagtaget och används nu för att hävda att all mänsklig verksamhet och alla frågor inom biosfären påverkar hälsan och därför ligger inom folkhälsans ansvarsområde. Så folkhälsa kan anses omfatta klimat, eller rasism, eller fiskeförvaltning, och detta används för att hävda att koldioxidutsläppen är en hälsofråga och en ”nödsituation” inom hälsoområdet som måste tas itu med.”

I WHO:s skiss står det att ”’One Health surveillance’ betyder …”, och definitionen ska utarbetas i framtida utkast. Oavsett vad One Health-övervakning i slutändan innebär, måste undertecknarna dock investera i den, genomföra den och ”stärka” den. I september 2022 godkände Världsbanken en finansiell förmedlingsfond (FIF) för att bland annat finansiera One Health-övervakning.

Signatärerna är eniga om att stödja den officiella berättelsen när det gäller information om en pandemi. De kommer att ”genomföra regelbunden social lyssning och analys för att identifiera förekomsten av och profiler för felaktig information” och ”utforma kommuni-kations- och budskapsstrategier för allmänheten för att motverka felaktig information, desinformation och falska nyheter och därigenom stärka allmänhetens förtroende.”

Detta ligger i linje med Bidenadministrationens ansträngningar för att, som före detta pressekreterare i Vita huset Jennifer Psaki uttryckte det, ”se till att företagen inom sociala medier är medvetna om de senaste berättelserna som är farliga för folkhälsan … och samarbeta med dem för att bättre förstå tillämpningen av policies för sociala media plattformar.” Eller som FN:s undergeneralsekreterare Melissa Fleming sade vid ett panel-samtal på World Econonomic Forum 2022 i Davos om ”Att ta itu med desinformation”: ”Vi äger vetenskapen och vi anser att världen bör känna till den.”

Den officiella berättelsen under COVID-pandemin omfattade stöd för låsningar, stängning av skolor och maskering – som alla sedan dess har visat sig vara ineffektiva när det gäller att stoppa spridningen av viruset, samt skadliga för folkhälsan. En grupp på över 900 000 läkare, epidemiologer och folkhälsovetare undertecknade gemensamt Great Barrington-deklarationen 2020 och uttryckte ”allvarlig oro över de skadliga fysiska och psykiska hälsoeffekterna av den rådande COVID-19-politiken.” Denna deklaration hånades allmänt som farlig desinformation och censurerades på sociala medier.

”De åsikter som de krossade var ortodoxa folkhälsofrågor”, sade Bell. Fram till 2019 sade folkhälsoriktlinjerna ”specifikt att saker som långvariga gränsstängningar, stängning av butiker etc. var skadliga, särskilt för låginkomsttagare, och att de inte borde göras längre än några veckor.”

De som drev på lockdowns ”var mycket tydliga med att det de rekommenderade för COVID var extremt ohälsosamt och att skadan skulle uppväga nyttan”, sade Bell. ”De var tydliga eftersom de skrivit ner det tidigare, och det finns inget nytt i tankegången att utarmning av människor minskar den förväntade livslängden. Något förändrade dramatiskt deras åsikter, och detta något var inte bevis, så vi kan bara anta att det var påtryckningar från egenintressen.”

I januari visade en undersökning som presenterades vid World Economic Forum att allmänhetens förtroende för regeringen har sjunkit sedan pandemins början, även om deltagarna inte kunde förklara orsakerna till det minskade förtroendet. I stället fokuserade diskussionen vid panelen, med titeln ”Disrupting Distrust”, på att bekämpa oseriösa nyhetskällor som utmanade den dominerande skildringen.

USA:s medlemskap i WHO

I juli 2020 drog dåvarande president Donald Trump tillbaka USA från medlemskapet i WHO. Med hänvisning till WHO:s dystra prestationer vid bekämpningen av COVID-pandemin och dess länk till det kinesiska kommunistpartiet (KKP) sade Trump att USA:s finansiering på cirka en halv miljard dollar per år också skulle upphöra.

Som svar på detta lovade den dåvarande presidentkandidaten Joe Biden: ”På min första dag som president kommer jag att återgå till WHO och återupprätta vårt ledarskap på världsscenen.” Biden höll sitt löfte och tog ett steg längre och förhandlade fram pandemiavtalet.

I dag försöker GOP-lagstiftare återuppliva ansträngningarna att ta USA ur WHO. Den 12 januari presenterade republikaner i representanthuset lagen ”No Taxpayer Funding for the World Health Organization Act”, som sponsrades av 16 representanter.

Rep. Chip Roy (R-Tex.), huvudsponsor för lagförslaget, förklarade följande: ”Att slussa miljontals skattepengar till den korrupta Världshälsoorganisationen som betjänar det kinesiska kommunistpartiet, är ett slag i ansiktet på hårt arbetande amerikanska familjer som kämpar under rekordhög inflation, och på alla dem vars liv och försörjning förstördes av COVID-pandemin. WHO … berömde Kina för deras ’ledarskap’ i början av COVID-19 och har inte gjort någonting för att hålla KKP ansvarigt för spridningen av COVID-19.”

Pandemiöverenskommelsen, sade en talesman för Roy till Epoch Times, ”är bara ytterligare en anledning att avfinansiera WHO.”

Omdefiniering av suveränitet och mänskliga rättigheter

I utkastet till avtalet står det att nationell suveränitet förblir en prioritet, men inom vissa gränser. ”Staterna har, i enlighet med FN-stadgan och principerna i internationell rätt, den suveräna rätten att bestämma och hantera sin strategi för folkhälsan”, förklarar utkastet, ”förutsatt att verksamhet inom deras jurisdiktion eller kontroll inte orsakar skada för deras folk och andra länder.”

I överenskommelsen anges att de mänskliga rättigheterna också är viktiga, och den föreskriver att ”människor som lever under eventuella begränsningar av rörelsefriheten, såsom karantäner och isoleringar, ska ha tillräcklig tillgång till mediciner, hälsovårds-tjänster och andra nödvändigheter och rättigheter.” I avtalet presenteras mänskliga rättigheter som ”jämlikhet i hälsa genom beslutsamma åtgärder mot sociala, miljömässiga, kulturella, politiska och ekonomiska bestämningsfaktorer för hälsa.”

I linje med detta koncept har länder som Österrike gått så långt som att kriminalisera vägran att ta COVID-vaccinet. I Förenta staterna krävde platser som New York City vaccinpass för att få tillträde till offentliga utrymmen, vilket delade upp invånarna i en privilegierad vaccinerad klass och en andra klass som inte var vaccinerad.

Andra ser dock mänskliga rättigheter inte i avseende av kollektiv hälsa utan snarare som individuella rättigheter, som inkluderar sådant som personlig suveränitet, individers förmåga att göra sina egna val, människors rätt att göra sin röst hörd i medicinska beslut som påverkar dem, yttrandefrihet och rörelse- och mötesfrihet.

Efter andra världskriget och de statskontrollerande ideologierna fascism, nationalsocialism och kommunism ”insåg man att det måste finnas en grundläggande förståelse för att individer är suveräna”, sade Bell. I deklarationer om mänskliga rättigheter efter kriget betonades att även i kristider ”föds vi med rättigheter, vi är alla lika och dessa rättigheter är okränkbara”. Det håller nu i hög grad på att urvattnas eller utplånas för att kunna genomföra detta.”

”Jag tror att den här frågan är mycket, mycket bredare; det handlar om vilken sorts samhälle vi vill leva i. Tror vi på jämlikhet eller tror vi på ett feodalt system där vi har några få personer i toppen som kontrollerar samhället och säger åt andra vad de ska göra? Det är i den riktningen vi är på väg.”

WHO, USA:s hälsovårdsdepartement och Världsbanken kontaktades med anledning av denna artikel men har inte lämnat några svar.

Ursprungligen publicerad på The Epoch Times

Suggest a correction