”Door to Freedom”: Dr. Meryl Nass tar sig an WHO med lanseringen av ny ideell organisation
Dr. Meryl Nass, internmedicinare och expert på biologisk krigföring med en lång historik av att utreda hot mot folkhälsan, lanserar den ideella organisationen och webbplatsen Door to Freedom för att utbilda och uppmuntra allmänheten att vidta åtgärder mot vad hon kallar en ”global kupp” av Världshälsoorganisationen.
Dr. Meryl Nass, internmedicinare och expert på biologisk krigföring med en lång historik av att utreda hot mot folkhälsan, slår larm om Världshälsoorganisationens (WHO) föreslagna förändringar av den globala hälsostyrningen.
För att bekämpa vad hon ser som ett försök till ”global kupp” av WHO, har Nass lanserat den ideella organisationen och webbplatsen Door to Freedom för att utbilda allmänheten om de frågor som står på spel och för att uppmuntra människor att vidta åtgärder.
Webbplatsen innehåller material som hjälper människor att förstå och vidta åtgärder mot WHO:s föreslagna ändringar av det internationella hälsoreglementet (IHR) och dess nya ”pandemifördrag”. Båda instrumenten kan dramatiskt utöka organisationens makt och räckvidd och undergräva nationell suveränitet och individuella rättigheter, säger Nass.
På webbplatsen Door to Freedom finns en åttasidig sammanfattning om ”Varför är alla oroade över WHO?” och en djupgående artikel – ”WHO:s föreslagna fördrag kommer att öka antalet människoskapade pandemier” – av Nass. Det finns också informationsmaterial på mer än ett dussin språk.
WHO:s förslag på hälsoområdet rullas ut snabbare än de flesta förväntar sig, varnade Nass nyligen vid en presentation. Dessa förslag drivs inte bara på av WHO ”utan av i princip alla internationella organisationer”, sade hon.
Nass lyfte fram FN:s världshälsoförsamlings möte den 27 maj-1 juni, då representanter från WHO:s 194 medlemsländer kommer att rösta om ändringarna och fördraget.
Nass anser att USA:s lagstiftande församlingar kan spela en viktig roll för att motverka WHO:s ”globala kupp” genom att anta resolutioner som förkastar WHO:s förslag. Door to Freedom har tagit fram denna resolutionsmodell, och Nass uppmanar alla som har kontakter med delstatliga lagstiftare att kontakta henne.
”Vi skulle gärna vilja ha uttalanden från guvernörerna om detta också, eftersom det är en fråga om det 10:e tillägget i konstitutionen för dem också”, sade hon. Enligt det tionde tillägget är de ”befogenheter som inte delegerats till Förenta staterna genom konstitutionen, och som inte heller är förbjudna genom den till delstaterna, förbehållna delstaterna respektive folket”.
Nass uppmanar människor att skriva till sina statsåklagare och valda representanter för att hjälpa till att belysa WHO:s förfaranden och deras konsekvenser.
Nass har skapat ett sammanfattande dokument om WHO:s föreslagna ändringar och fördrag. Hon har också skapat presentationer som innehåller bilder hämtade direkt från WHO, FN, Europeiska unionen (EU) och relaterade webbplatser.
Under de senaste tre månaderna har hon talat med folkvalda representanter i Washington, D.C., och i åtta europeiska länder. Hon berättar att bilderna i hennes presentationer hjälpt till att övertyga människor om att ett försök till globalistiskt övertagande, med folkhälsan som en trojansk häst, ”verkligen händer”.
WHO kräver att nationer ”övervakar, censurerar och propagerar för sina medborgare”
Enligt Nass skulle WHO:s föreslagna ändringar av IHR och pandemifördraget göra organisationens rekommendationer rättsligt bindande för WHO:s medlemsländer, inkludesive USA.
”Det som tidigare var rekommendationer kommer att bli bindande”, säger hon, ”WHO kommer att skapa kommittéer som ser till att länderna genomför sina beslut” och medlemsländerna kommer att anta lagar som rekommenderas av WHO.
För att se till att detta sker kräver WHO att länderna ”övervakar, censurerar och propagerar för sina medborgare”, säger Nass.
Länderna förväntas genomföra omfattande biologisk övervakning, inklusive insamling och delning av medborgarnas medicinska journaler – potentiellt till och med näsprover – med WHO, enligt uppgift så att pandemier kan identifieras tidigare.
Nass pekar på specifika förslag som kräver att stater ska övervaka och censurera vanliga och sociala medier för att bekämpa ”falsk och otillförlitlig information” om WHO:s utpekade folkhälsa och dela medborgarnas medicinska journaler och innehåll i sociala medier med WHO.
Enligt de föreslagna ändringarna skulle ”WHO:s icke folkvalda tjänstemän (generaldirektör, regiondirektörer, teknisk personal) kunna diktera åtgärder, inklusive karantäner, test- och vaccinationskrav, nedstängningar, gränsstängningar” som medlemsländerna blir skyldiga att följa, enligt Nass.
Men dessa tjänstemän ”skulle inte vara ansvariga för sina beslut” och skulle fortsätta att åtnjuta diplomatisk immunitet, säger hon.
Alla länder måste söka efter ”potentiella pandemiska patogener”
En av de mest oroande aspekterna av WHO:s föreslagna ändringar är kravet på att nationer ska söka efter ”potentiella pandemiska patogener” och dela dem i stor utsträckning, säger Nass.
De föreslagna IHR-ändringarna skulle tvinga stater att överföra genetiska sekvensdata för ”patogener som kan orsaka pandemier och epidemier eller andra högrisk situationer” till andra nationer eller tredje part, trots de risker som är förknippade med detta, enligt Nass.
Uppgifterna om patogener ska delas med universitet, forskningscentra och läkemedelsföretag i en ”biohub” online.
Detta är inget mindre än gain of function forskning, som WHO bara undvikit att nämna fram till nyligen, säger Nass, men som definitivt nämns i ett utkast till fördraget från februari.
”Detta skulle också kunna kallas för ’spridning av biologiska stridsmedel’, vilket i allmänhet betraktas som ett brott”, säger hon.
Nass noterar att U.S. Centers for Disease Control and Prevention’s Select Agent Program, som hanterar farliga patogener med pandemisk potential, ”får 200 rapporter per år om olyckor, förluster eller stölder av potentiella pandemiska patogener från laboratorier med hög säkerhetsnivå” i USA.
Detta motsvarar fyra rapporter – och fyra potentiella pandemier – per vecka.
”När WHO kräver att varje nation ska börja göra detta … då vet man att det kommer att ske många olyckor”, säger Nass.
WHO använder ”vilseledande språk och lögner”, hemliga förfaranden
Enligt Nass använder WHO medvetet vilseledande språk och falska påståenden för att främja sina föreslagna IHR-ändringar och pandemifördraget, vilket gör det svårt för människor att förstå de verkliga konsekvenserna.
”WHO ljuger om vad som står i dem och kallar oss – de av oss som kritiserar dem – för lögnare”, säger hon.
Nass berättar att WHO gett politiker, ministrar och tjänstemän i alla länder punktlistor för att hjälpa till att upprätthålla narrativet.
I en utfrågning i USA:s representanthus nyligen om WHO:s pandemifördrag säger Nass att amerikanska tjänstemän ”i princip … bara ljög om innehållet i dessa dokument”.
Hon gav flera exempel på WHO:s vilseledande uttalanden och ”verbala metoder för att distrahera från, felidentifiera och vilseleda alla om vad de försöker göra”.
WHO:s centrala lögn är att pandemifördraget och ändringarna av IHR inte kommer att undergräva den nationella suveräniteten, trots att förslagen säger något helt annat.
WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus sade att de föreslagna dokumenten skrivs av medlemsländerna – inte av WHO. WHO medgav dock att ”icke-statliga aktörer i officiella relationer med WHO”, såsom Clinton Foundation, Bill & Melinda Gates Foundation och Världsbanken, hjälper till att förhandla och utarbeta dokumenten, berättar Nass.
WHO motiverar sina föreslagna omfattande nya befogenheter med hänvisning till folkhälsan, samtidigt som man ytterligare befäster Big Pharmas inblandning och minskar dess produktansvar, säger Nass.
Strategin ”One Health” – som av WHO framhålls som ett sätt att förebygga, upptäcka och hantera pandemier – är ett annat exempel på vilseledande språkbruk, enligt Nass.
”Det är fortfarande oklart vad denna strategi innebär, och det finns inga bevis som stöder påståendet att One Health erbjuder några som helst fördelar för folkhälsan”, säger Nass.
Nass berättar att WHO hittills har misslyckats med att hantera pandemier. Hon föreslår också att pandemier inte kan kontrolleras. Bortsett från människoskapade patogener är de flesta naturliga virus inte så farliga som det påstås och deras effekter kan mildras för de flesta människor med billiga och allmänt tillgängliga läkemedel, säger hon.
WHO är också hemlighetsfull när det gäller sina förhandlingar. ”Vi har inte sett de framförhandlade IHR-ändringarna sedan slutet av 2022 trots att vi har arbetat kontinuerligt med dem i 15 månader.”
Det mesta av WHO:s arbete sker i kommittéer ”med så kallade konsensusförfaranden där ingen vet vad majoriteten av medlemsländerna faktiskt stöder eller förkastar”, säger hon.
Röstningsknapparna på varje medlems skrivbord används ofta medvetet inte, enligt Nass.
Istället kan ”’hemliga röstsedlar’ avges och sedan tas bort … för en hemlig räkning”, säger hon. ”Eller så utelämnas röster helt och hållet, vilket verkar ha hänt med 2022 års IHR-ändringsförslag.”
Med hänvisning till dessa och andra oegentligheter publicerade Substack-journalisten James Roguski den 7 mars ”An Open Letter To Tedros”, författat av Silvia Behrendt, Ph.D., grundare av Global Health Responsibility Agency, där WHO uppgavs ”bryta mot en procedurskyldighet i ändringsprocessen” av IHR.
Roguski uppmuntrade läsarna att skicka brevet till sina valda representanter, ledningen för hälsomyndigheter och media och berätta för dem att ”inga ändringar kan [lagligt] antas av den 77: e världshälsoförsamlingen i maj 2024.”
”One Health”: En ”ordsallad” för att utöka WHO:s makt
Enligt Nass använder WHO och andra internationella organisationer konceptet ”One Health” för att motivera en massiv utvidgning av WHO:s befogenheter och omfattning.
Även om ”One Health” har funnits i 20 år och till och med är inbäddat i viss amerikansk lagstiftning, till exempel 2023 National Defense Authorization Act, säger Nass att språket är meningslöst.
”Det är en ordsallad”, säger hon. ”Det har ingen betydelse förutom att det inkluderar människor, djur, växter och ekosystem i det spektrum av hälsorelaterade saker som WHO kan ta över.”
Trots avsaknaden av en tydlig definition eller bevis för folkhälsofördelar säger Nass att konceptet ”One Health” har spridits snabbt på grund av den enorma mängd pengar som spenderas för att marknadsföra det.
”Det finns tusentals människor … som följer ’One Health’-strategin”, säger hon. ”Ingen har kunnat räkna ut hur det gynnar någon, men tillräckligt många miljarder dollar har spenderats för att det ska vara inbäddat överallt.”
Nass pekar på en ledare i Lancet där det står att ”One Health” representerar ”en fundamentalt annorlunda inställning till den naturliga världen, där vi är lika bekymrade över välbefinnandet hos icke-mänskliga djur och miljön som vi är över människor”.
Det verkliga målet med att utvidga ramverket ”One Health” till att omfatta alla människor, djur, växter och ekosystem är enligt Nass att möjliggöra ”global styrning” av WHO och dess uppbackare.
Globalt maktövertagande inom hälsa sträcker sig bortom WHO
Arbetet för en centraliserad global hälsostyrning är inte begränsat till WHO, säger Nass. Andra stora internationella organ som EU, G20, FN och Världsbanken arbetar för liknande agendor.
Nass lyfter fram en broschyr som publicerades av EU förra året och som beskriver dess strategi för pandemiberedskap, som öppet kräver ”global styrning med Världshälsoorganisationen i centrum”.
I EU:s dokument förespråkas ett rättsligt bindande pandemiavtal, ”One Health”-strategin, stärkta internationella hälsoregler samt utökad övervakning och genomisk sekvensering av patogener av alla nationer – alla viktiga komponenter i WHO:s kontroversiella förslag.
Nass säger att vissa länder i och runt Europa visar tecken på motstånd mot WHO:s förslag, men hon avböjer att identifiera dem på grund av oro för att Europeiska centralbanken skulle kunna bromsa skuldtyngda länders oenighet med hot om ekonomisk skada, till exempel räntehöjningar eller att kräva in lån.
Nass noterar att G20, ett forum för världens 20 största ekonomier, också driver på för samma politik och är ”öppna med att de är intresserade av global styrning”.
Hon pekar på en rad policydokument som utfärdats av FN under det senaste året i syfte att inrätta en ”krisplattform” som skulle ge generalsekreteraren möjlighet att deklarera ett brett spektrum av nödsituationer, inklusive pandemier och biologiska hot, och ”automatiskt” anta särskilda befogenheter för att hantera svaret.
Världsbanken har också hoppat på tåget och lanserat ett finansieringssystem för ”förebyggande, beredskap och insatser vid pandemier” på en miljard dollar som är anpassat till WHO:s internationella hälsoregler.
USA:s satsning på pandemiberedskap: kostsam och ineffektiv?
Biden-administrationens föreslagna budget för budgetåret 2024 inkluderar tiotals miljarder dollar för pandemisk beredskap och responsinsatser som nära speglar WHO: s kontroversiella planer, säger Nass.
US Department of Health and Human Services begärde ensamt ut 20 miljarder dollar för sina pandemiska initiativ, med ytterligare finansiering sökt av andra federala myndigheter, säger Nass. Biden-administrationen 2022 öronmärkte 88 miljarder dollar ”för pandemisk beredskap och biologiskt försvar.”
Vita huset hävdar att denna massiva investering kommer att ”spara biljoner dollar och miljontals liv” i händelse av en framtida pandemi. Nass säger dock att den amerikanska regeringen inte har lyckats visa sin förmåga att effektivt förebygga, upptäcka eller reagera på sådana hot.
”Så de vill ta reda på hur de ska upptäcka dem”, säger hon. ”De vill använda ny teknik som inte existerar.”
Enligt Nass hoppas administrationen att de genom att samla in stora mängder av medborgarnas sjukhus- och medicinska journaler kan få någon marginell fördel när det gäller att identifiera utbrott snabbare.
Hon avfärdar detta som ett falskt hopp. ”De vill dela alla dessa journaler internationellt” – ett viktigt krav från WHO – och ”förlitar sig på modellering för att rättfärdiga allt”.
Nass säger att USA redan före covid-19 spenderade cirka 10 miljarder dollar per år på pandemiberedskap, men ändå hade en kritisk brist på masker, handskar, skyddskläder, läkemedel och andra viktiga förnödenheter när viruset slog till.
”Varför skulle vi förvänta oss att en central WHO-myndighet, som förlitar sig på särintressen för 85 procent av sin finansiering, skulle göra något bättre?” frågar hon.
Suggest a correction
