Ansvarsutkrävande är viktigt: Utredning om landets Covid-19 respons efterfrågas nu i det italienska parlamentet

I ett tal av parlamentsledamoten Alice Buonguerrier – hennes namn betyder Bra Krigarhärstamning (!) – kräver hon en utredning av hela Italiens Covid-tyranni, medan den tidigare premiärministern Giuseppe Conte och den tidigare hälsoministern Roberto Speranza skuttar ut ur kammaren. (Alex Thomson)

Trots andra parlamentsledamöters försök att tysta henne fullföljde hon sitt tal och tog upp en lång rad obesvarade frågor.

Kommer Italien eller något annat land någonsin att få fram sanna svar och ställa de ansvariga till svars? Det är en fråga som förblir öppen för tillfället, medan regeringar och institutioner är upptagna med att bana väg för förbättrade kontrollmekanismer.

Nu är det dags att inte lämna någon sten ovänd – alla bevis för de oansvariga beslut som ledde till lidande och skada för många måste avslöjas. Den osanna rapporteringen, censuren och alla andra oegentligheter som bryter mot lag och etik måste upp i ljuset – i Italien och på andra håll.

Orsakades det exempellösa antalet dödsfall i norra Italien under våren 2020 av att ett nytt dödligt virus spreds?

En omvärdering av tillgängliga bevis tyder på att en annan faktor var inblandad.

SKRIVET AV Dr Jonathan Engler

Jag har lärt mig så många nya saker under de senaste åren – en av de få, möjligen den enda, bra saker med ”pandemin.”

Dessa lärdomar spänner över många discipliner: teknik, immunologi, virologi, epidemiologi, statistik, filosofi, politisk teori och offentlig rätt för att bara nämna några. Men en disciplin som jag aldrig trodde skulle vara relevant för mitt grävande i den senaste tidens händelser var geografi. Det var ett ämne jag avskydde i skolan, men så här i efterhand är jag förmodligen inte ensam om att dra slutsatsen att ens förkärlek för ett visst ämne tenderade att bero på om man gillade läraren eller inte, snarare än någon personlig fallenhet för det.

Hur som helst visar det sig att geografi nu är mycket mer matematiskt än det var när jag lärde mig det för över fyra decennier sedan. Jag har lärt mig detta av en ganska lateralt tänkande evolutionsbiolog i PANDA som ger mig godbitar – med bevis – av vad många betraktar som kätterskt tänkande, men han vill inte själv stå i rampljuset. Det var han som gjorde den sifferexercis som ligger till grund för denna analys av överdödligheten i Lombardiet.

Tillbaka till geografin och den tillhörande matematiken. Några av de frågor som människor som studerar geografi vill ställa är dessa: i vilken utsträckning och varför är olika platser lika eller olika? Vilken process har orsakat detta, och var och när kan denna process ha startat?

Detta har en uppenbar tillämpning när man analyserar den påstådda spridningen av ett nytt dödligt virus över världen från Wuhan, vilket myndigheterna hävdade hände i början av 2020. Som påpekats i flera analyser (se t.ex. dessa artiklar som rapporterar data från Italien, USA, Kongo och Brasilien) finns det allt fler bevis för att viruset förekom helt obemärkt före det påstådda datumet för pandemins start och till och med så tidigt som i september 2019. I nästan alla artiklar som rapporterar sådana uppgifter verkar man ha missat betydelsen av att det inte finns något överskott av dödsfall som kan observeras förrän nödsituationen förklaras.

Det är värt att överväga denna kontrafaktiska data: tänk dig att det inte fanns något virus alls, men att av någon annan anledning (vilken som helst dög) beslutade regeringarna att införa en rad åtgärder, inklusive:

Att säga åt människor att inte besöka sjukvården om de hade hosta, feber eller andra symtom, både för att ”skydda” sjukvården och för att all kontakt med sjukvården sannolikt skulle leda till att du drabbades av en dödlig sjukdom.
Att säga till vårdpersonal att isolera sig om de själva (eller i vissa fall någon i deras hushåll) fick ett positivt testsvar för en viss sjukdom, även om de var symtomfria.
Tömma sängar som förberedelse för att bli ”överväldigade”.
Terrorisera och isolera äldre människor, särskilt de som bodde på vårdhem, neka dem besök av släktingar och minska eller eliminera personliga besök från vård- och omsorgspersonal.
Att använda hela statsapparaten plus alla sociala medier och traditionella mediekanaler för att främja en överdriven berättelse om rädsla som riktade sig till allmänheten och spred sig till vårdpersonal, trots att det är väldokumenterat att stress har ett antal negativa hälsoeffekter, inklusive immunförsvarssuppression.
Massiv överanvändning av en behandling (respirator) utan någon solid evidensbaserad grund, som nu är känd för att vara extremt skadlig.

Genomförandet av en sådan politik skulle leda till protester på gatorna med människor som förklarade att ”tusentals människor säkert kommer att dö”, och utan tvekan skulle de ha haft rätt. Det är otänkbart att en sådan politik inte skulle ha en betydande dödlighet. Minns hur en tidigare brittisk hälsominister, Jeremy Hunt, irriterades av det faktum att den (jämförelsevis milda) personalbristen inom NHS under helgen mätbart ökade riskerna för patienter som hade oturen att inte bli sjuka under arbetsveckan.

Det måste därför vara rimligt att anta att åtminstone en del av de dödsfall som inträffade i efterdyningarna av de katastrofala förändringarna av sjukvården – särskilt för svaga och äldre – kan ha orsakats av politik snarare än av virus. Frågan är hur stor andel som orsakades av sådana politiska förändringar, och hur stor andel som orsakades av att ett virus spreds i befolkningen?

Utgångspunkten för att analysera detta är att fråga: Vad finns det för belägg för att spridning av ett virus skulle vara orsaken till de observerade överdödlighetskurvorna? Går det att mäta ”spridning”, och vilka konsekvenser skulle olika resultat få?

Föreställ dig en skogsbrand som startar i ett hörn av en torr skog, kanske antänd av någon som lämnat kvar en pyrande grill. Det skulle börja med ett ett litet lokalt kluster av brinnande föremål runtomkring, som sedan skulle växa och sprida sig i rankor tills det nådde lite torrt fnöske; dessa områden skulle sedan i sin tur fatta eld och kanske antända närliggande områden genom direktkontakt. Ibland skulle en gnista flyga iväg eller en brinnande död gren falla av ett träd och antända ett område lite längre bort, och processen skulle fortsätta där. Efter ett tag skulle hela skogen stå i lågor, men bara under en kort tid, eftersom den snart skulle brinna ut av sig själv, men med olika områden som slocknar vid olika tidpunkter eftersom bränderna inte startade i dessa områden vid samma tidpunkt.

Det skulle vara vad man förväntar sig att se när en process sprids från en källa. Vad man INTE skulle förvänta sig att se är att hela skogen fattar eld samtidigt och att alla områden brinner upp samtidigt. Om det hände skulle de flesta människor anta att något som påverkade hela området samtidigt – och som inte alls var beroende av spridning – hade hänt, kanske ett enormt destruktivt eldklot från en närliggande explosion.

En viktig punkt i detta sammanhang är att en undersökning av platsen efter händelsen egentligen inte hjälper så mycket när det gäller att fastställa orsaken. De ser likadana ut i båda scenarierna – en utbränd skog. Du måste titta på en tidsserie, dvs. hur de olika områdena påverkades över tid, för att hitta de avgörande bevisen för spridning.

Ta en titt igen på kurvorna för dödsfall av alla orsaker i de 13 administrativa områden (hädanefter kallade ”provinser” eller ”administrativa områden”) som bildar regionen Lombardiet.

Dessa är inte alls vad man skulle förvänta sig av spridning. Vid en enkel observation tyder detta på att en nästan samtidig, icke rumsligt beroende process har påverkat regionen Lombardiet. En närmare analys visar att kurvorna för överskjutande dödstal för Lodi verkar börja omkring den 23 februari och för alla andra områden sker detta på eller inom bara några få dagar efter den 1 mars.

Kan detta bevisas mer matematiskt?

Det visar sig att svaret på detta är ja – med hjälp av mätning av autokorrelation. Detta är i huvudsak en statistisk analys av egenskaperna hos angränsande områden som genererar flera statistiska uppgifter (varav den mest kända är ”Morans I”) som anger i vilken utsträckning dessa egenskaper är rumsligt beroende – dvs. hur nära dess värde i ett område är beroende av dess värde i ett angränsande område.

Den egenskap vi tittar på här är överdödlighet. Det är självklart att ett dödligt virus som sprids genom en befolkning kommer att orsaka en överdödlighet när dess skada läggs till livets (och dödens) vanliga växlingar, och därför är detta ett lämpligt mått – och ett mycket bättre mått än att räkna dödsfall som betecknas som ”covida dödsfall”, eftersom det döljer den variabilitet som orsakas genom skillnader i testpolitik, otillförlitliga test och läkares olika beslut vad som varit dödsorsak.

Som påpekats i Lombardiet-analysen har vi turen att extremt detaljerade dagliga dödsuppgifter finns tillgängliga för Italien; i själva verket är detta förmodligen de mest detaljerade uppgifterna som finns tillgängliga någonstans i världen, som visar dagliga dödsfall som inträffar i relativt små områden över hela Italien.

Så vad visar denna mer detaljerade analys?

Nedan visas antalet personer som dog av alla orsaker i norra Italien (vilket inkluderar Lombardiet) i februari.

Antalet dödsfall i varje kommun med en befolkning som är tillräckligt stor för att ge meningsfulla data (av vilka det finns flera hundra i norra Italien) har färgkodats enligt antalet dödsfall i februari månad jämfört med det genomsnittliga antalet under de föregående 5 åren.

Den anmärkningsvärda observationen är att, som man kan förvänta sig när det inte är frågan om en pandemi, vissa områden har dödsfall lite under ”förväntat” (ljusblå eller grå), vissa lite över (grön eller gul). Men det viktigaste är att det inte finns några kluster alls.

Det finns enstaka områden där dödsfallen är mer än fördubblade, men det bör noteras att vissa av dessa områden är små och faktiskt vanligtvis bara handlar om ett eller två dödsfall under en månad, så ett extra dödsfall eller två skulle motsvara en fördubbling.

Både bristen på överdrivet antal dödsfall totalt sett och bristen på kluster av överdrivet antal dödsfall är faktiskt helt oväntade mot bakgrund av bevisen – som nu stöds av studier på antikroppar och PCR-testdata OCH symptom – för betydande förekomst av Sars-Cov-2 i februari (och tidigare).

Denna grafik, som återges från The early phase of the COVID-19 epidemic in Lombardy, Italy, Careda et al, visar den uppskattade reproduktionshastigheten som härrör från symtomatiska fall i de olika administrativa områdena i Lombardiet.

Hur kunde ett till synes mycket smittsamt och dödligt virus sprida sig så mycket i regionen att falltillväxten faktiskt avtog i de flesta områden i slutet av februari, utan att lämna någon signal om ökad dödlighet i sitt kölvatten?

Det är värt att uppskatta att norra Italien utgör en ”liten värld” i den meningen att alla städer är väl förbundna med varandra. Trots detta är städerna i sig mycket kompakta, så de flesta kontakter mellan människor sker inom deras egen stad där de bor, arbetar och umgås. Så förväntningarna – baserade på tidigare uppkomst av ett sjukdomsframkallande virus som kan orsaka betydande överdödlighet – skulle vara att några av de utsådda utbrotten skulle ta fart först och leda till att larmklockorna ringer i dessa städer. Som en eld i skogen.

Man bör vara medveten om att de flesta kontakter som kan leda till att virus sprids kommer av korta resor, medan resor över längre avstånd står för en viss – men mindre – spridning.

I februari finns det dock inget synligt mönster som tyder på någon gruppering, och en aritmetisk beräkning av graden av autokorrelation (som kan tillhandahållas alla intresserade parter) bekräftar detta.

Hur är det då med mars – månaden med de chockerande kurvorna för överdödlighet?

Här är kartan för mars:

Vid första anblicken finns det ett synligt kluster, så man skulle kunna tro att detta är ett bevis på virusspridning. En statistisk analys av autokorrelation tyder också på spridning.

Det är dock viktigt att inse att autokorrelation kan ha andra orsaker än biologisk spridning. Varje kommun ligger inom en enskild provins; skillnader mellan dessa provinser i administrationen av hälso- och socialvård som påverkade dödstalen skulle också resultera i uppkomsten av kluster. Detta beror dock inte på spridningen av ett virus utan snarare på likheterna mellan grannkommunerna när det gäller hälso- och sjukvårdspolitik på grund av att de ligger i samma administrativa område.

Genom att anpassa en modell med två komponenter – för det första den administrativa provins där kommunen är belägen, och för det andra dödstalen i grannkommunerna – kan effekterna av provins och grannkommun analyseras separat.

Så här ser bilden ut i mars när effekten av provinsens läge har subtraherats matematiskt:

Klustret försvinner nästan helt när man tar hänsyn till provinsgränserna (och den statistiska analysen bekräftar detta), vilket innebär att vilken av de 13 provinserna en person bodde i var en mycket bättre indikator för att förutspå dödsfall än om det fanns ett högt antal dödsfall i grannkommunerna.

Om man utgår från att sjukvården är organiserad per provins kan slutsatsen bara bli att det var hur sjukvården bedrevs som var relevant för dödstalen, inte spridningen av ett virus, som naturligtvis inte skulle ta hänsyn till provinsgränser.

Diskussionen ovan täcker den period då dödstalen steg. Det finns dock ytterligare stödjande bevis att hämta från det sätt på vilket överdrivna dödstal senare minskade.

Kom ihåg att jag ovan föreslog att kluster skulle dö ut under en tidsperiod när branden i skogen brann ut, eftersom de startade vid olika tidpunkter. Man skulle inte förvänta sig att alla bränder skulle slockna i skogen samtidigt.

Ändå slocknade alla bränder mer eller mindre samtidigt i Lombardiet. Det finns en kollaps i både överskjutande dödsfall och alla rumsliga mönster i maj.

(En analys för april – som inte visas här – liknar mars i det att all autokorrelation var svag och nästan helt förklarades av provinsiell plats)

Det är värt att påpeka, som Michael Senger gjorde i sin senaste artikel, att förespråkarna för historien om att ”ett nytt dödligt virus sprids från Wuhans skaldjursmarknad med början i december 2019” faktiskt själva förlitar sig på rumslig analys och fallklustring centrerad på marknaden som bevis på det.

Nedanstående är hämtade från deras artikel som publicerades i juli 2022.

De framväxande bevisen för omfattande spridning tidigare raserar naturligtvis denna historia på ett pinsamt sätt samtidigt som det väcker viktiga frågor om vad som hände i norra Italien.

Slutsats och avslutande kommentarer

Statistisk analys av autokorrelation av överdödligheten i Lombardiet under våren 2020 avslöjar mycket mindre klustring än vad som skulle förväntas om ett virus som sprids över regionen var ansvarigt. Den lilla mängd kluster som observeras verkar vara mer relaterad till skillnader mellan de administrativa regioner där kommunerna är belägna.

Dessa observationer väcker helt klart frågor som behöver besvaras kring orsakerna till det höga antalet dödsfall i regionen Lombardiet under våren 2020.

Det faktum att antaganden baserade på uppgifterna från Lombardiet – inklusive uppskattningar av dödlighet i fall och infektioner – låg till grund för den politik som först genomfördes i Storbritannien och därefter spreds över världen, gör detta till en fråga som bör behandlas med viss brådska.

Detta är särskilt viktigt eftersom man nu börjar inse att denna politik har orsakat katastrofala och långvariga skador för en stor del av världens befolkning, utan att ha lett till några märkbara fördelar.

En grupp italienska forskare publicerade nyligen i BMJ en sammanfattning av det aktuella bevisläget för spridningen av Sars-Cov-2 under 2019, inklusive en analys av varför ämnet inte har fått den uppmärksamhet det förtjänar. Detta innehöll lite diskussion om konsekvenserna av dess resultat, författarna drog dock följande slutsats (betoning tillagd):

Trots de tekniska begränsningarna i tillgängliga studier av tidigt ursprung bör även en liten möjlighet att positiva tester indikerar en tidig SARS-CoV-2-cirkulation anses vara tillräcklig för att motivera en uppskalning av forskningen till fler prover från fler regioner och över en bredare tidsperiod. Tiden rinner ut: värdefulla prover som kan innehålla nyckeln till förståelsen av SARS-CoV-2:s ursprung kan redan ha förstörts när de lagstadgade förvaringstiderna löper ut. Många fler kommer att gå samma öde till mötes under de kommande månaderna och åren. Vad finns det att förlora på att acceptera denna hypotes som hållbar och utforska den snarast innan chansen att hitta svaren som förklarar hur denna pandemi uppstod är borta för alltid?

…Låt oss inte slösa bort vår tid på tomt prat! Låt oss göra något, medan vi har chansen … på denna plats, i denna stund, är hela mänskligheten vi, vare sig vi gillar det eller inte. Låt oss göra det bästa av det innan det är för sent! – I väntan på Godot, Samuel Beckett.

Vi instämmer i detta, samtidigt som vi också föreslår att anledningen till oviljan att diskutera frågan om 2019 års spridning säkert finns i svaret på den fråga som är markerad med fetstil i ovanstående text.

Det som finns att förlora – åtminstone för dem som obevekligt har drivit ett enda narrativ som förklaring till alla observationer sedan 2020 och som censurerat alla alternativa synpunkter med hjälp av den motsägande oxymoronen ”vetenskapen är avgjord” – är att medborgarna inser att en stor andel av dödsfallen felaktigt kan ha tillskrivits ett virus snarare än den verkliga orsaken – responsen på det uppfattade hotet från ett virus.

Vi delar gärna med oss av källdatafilerna, förklarar hur de har omvandlats från de filer som laddats ned från den italienska statistikmyndigheten och beskriver vår metod för att skapa diagrammen ovan och mäta autokorrelationen. Vi uppmanar alla forskare, särskilt i Italien, att verifiera vår analys.

Ett specifikt område där vi skulle vara tacksamma för ytterligare information är arten av och tidpunkten för skillnader mellan de olika administrativa regionerna i Lombardiet när det gäller tillhandahållande av hälso- och sjukvård och social omsorg. Vi har i ovanstående antagit att det fanns skillnader mellan regionerna i detta avseende, men ytterligare detaljer skulle vara värdefulla.

Rapporten publicerades ursprungligen i september 2022 på PANDA Uncut Substack

Suggest a correction