| | | | | |

Professor Haditsch analyserar: Klarar WHO ens av att hantera pandemier?

Källa: Report24.news, Florian Machl, 21 april 2024

Prof. DDr. Martin Haditsch tar till orda med en analys som sammanfattar problemen kring de planerade avtalen med WHO. En ny aspekt som han nämner är att WHO inte är opartiskt på grund av sin privat organiserade finansiering. Det finns inga kvalifikationsregler för den odemokratiskt valda generaldirektören, som enligt fördragen har obegränsad makt. Den nuvarande generaldirektören var tidigare aktiv i en grupp som klassas som en våldsam terroristorganisation.

Se den 15 minuter långa föreläsningen av den välkände professorn, läkaren och biologen DDr Martin Haditsch här på YouTube. Efter att ha arbetat som allmänläkare blev han specialist i hygien och mikrobiologi 1995 och specialist i tropisk medicin 1998. Han är certifierad akutläkare och innehar meriten ”CTM(TM)” (”Certificate in Travel Medicine” från International Society of Travel Medicine).

Varmt välkomna. Mitt namn är Martin Haditsch. Jag rapporterar från de österrikiska Alperna, jag har dragit mig tillbaka här några dagar, men har gått med på att spela in mitt bidrag till WHO-symposiet i München den 6 april 2024, som kommer att äga rum online.

Det ämne jag har blivit ombedd att ta upp är: Har WHO den kompetens som krävs för att hantera pandemier? Det första man måste reda ut är:

Vem och vad är WHO?

WHO:s mål bör vara att upprätthålla och främja global hälsa. Hälsa är i grunden det högsta goda och har en oerhört positiv klang. I detta avseende har WHO under de senaste årtiondena lyckats bygga upp en enastående och praktiskt taget oantastlig image.

Detta stöds också av det faktum att WHO har ingripit till synes altruistiskt i hälsokriser, dvs. genom att tillhandahålla personal samt logistik, material och medicinska produkter.

Vilka befogenheter har WHO?

De jure, dvs. rent juridiskt? Tidigare hade WHO nästan uteslutande en rådgivande funktion.

De facto, dvs. i praktiken, hade WHO redan tidigare befogenhet att utfärda direktiv via särskilda avtal med sina medlemsstater, t.ex. inom området för internationella hälsoregler, till exempel när det gällde skyldigheten att vaccinera mot gula febern vid resor till vissa områden.

Dessa förordningar var bindande för medlemsstaterna, och det är därför de kallas förordningar. Oavsett detta fanns det ibland oauktoriserade föreskrifter från länder som gick utöver WHO:s riktlinjer.

Hur är WHO uppbyggt? WHO är en icke-demokratiskt legitimerad, strikt hierarkiskt organiserad, internationellt sammansatt underorganisation till Förenta nationerna. Med andra ord: Varken FN:s eller WHO:s representanter har utsetts genom demokratiska val.

Dessutom finns det ingen tillsynsmyndighet för de beslutsfattande organen eller individerna och de kan inte hållas ansvariga för sina beslut. WHO:s högsta representant är den så kallade generaldirektören.

Hur finansieras WHO? WHO finansieras av obligatoriska bidrag från medlemsländerna å ena sidan och frivilliga bidrag å andra sidan. När det gäller frivilliga bidrag är det viktigt att notera att de oftast är öronmärkta för specifika ändamål och kommer från stater å ena sidan och privata organisationer å andra sidan. I det senare fallet spelar Big Pharma, dvs. den internationella läkemedelsindustrin, en mycket viktig roll både direkt och indirekt. Som exempel kan nämnas Bill & Melinda Gates Foundation och Global Alliance for Vaccines and Immunisation (GAVI). Finansiella donationer, särskilt om de kommer från privata organisationer, är naturligtvis också kopplade till möjligheten till direkt inflytande.

Den nära kontakten med privata sponsorer öppnar dörren för korruption

Sammantaget leder detta till några grundläggande problem för WHO. Den nära kontakten med privata sponsorer innebär naturligtvis en hög risk för att man helt enkelt degraderas till ställföreträdande agenter för privata agendor, och detta öppnar i sin tur naturligtvis dörren för korruption i större skala.

Möjligheten till bindande riktlinjer i stället för rekommendationer ger redan tillgång till praktiskt taget obegränsad makt, och ännu mer så i framtiden, om det nya pandemifördraget eller ändringarna av det internationella hälsoreglementet antas. Samtidigt har WHO det extremt positiva superargumentet ”hälsa” som ett förhandlingskort för att maximera sin makt och, i kombination med digitalisering, praktiskt taget gränslös övervakning.

Några kommentarer om generaldirektören. Först de allmänna – generaldirektören väljs av generalförsamlingen på grundval av en rekommendation från en intern kommitté. Med andra ord finns det praktiskt taget ingen officiell utfrågning inför valet, ingen betydande möjlighet för externa kandidater att ansöka och ingen angiven minimikvalifikation. Inte heller krävs ett intyg om god vandel i traditionell mening av de sökande. Generaldirektören har det slutgiltiga beslutet som person och kan också fatta detta beslut tvärtemot hur dennes rådgivande styrelse röstar eller rekommenderar.

Nuvarande generaldirektör är inte läkare – och har ett tvivelaktigt förflutet

WHO:s nuvarande generaldirektör är Dr Tedros Adhanom Ghebreyesus. Han är inte läkare. Han var en av ledarna för Tigray People Liberation Front, en grupp som upprepade gånger har orsakat våldsamma incidenter och till och med kategoriserades som en terroristorganisation av den etiopiska regeringen mellan 2021 och 2023. Flera åtal har väckts mot Dr Tedros, men oskuldspresumtionen gäller naturligtvis.

Dr Tedros har också utnyttjat sin maktposition som generaldirektör. Ett praktiskt exempel på detta är att han utlyste ett ”internationellt hot mot folkhälsan” på grund av apkoppor, mot majoritetsrekommendationen från sin expertgrupp.

För att sammanfatta: det finns enastående, högt kvalificerade och högt motiverade experter på alla nivåer inom WHO. Jag anser dock att det är förståeligt att dessa människor inte förväntas vidta offentliga åtgärder mot sin arbetsgivare, inte minst på grund av att lönen för WHO-jobb är mycket mer attraktiv än att eventuellt utöva sitt yrke i sitt hemland.

Dessutom fattas besluten ändå på en högre nivå, och ju högre befattning, desto viktigare blir naturligtvis begränsningarna, och detta uppmuntras också av WHO:s personalpolitik.

För att ge ett praktiskt exempel: WHO:s högsta vetenskapliga tjänsteman, den så kallade Chief Scientist of the WHO, är för närvarande en viss Jeremy Farrar, och han var, innan han tillträdde denna tjänst, direktör för Wellcome Trust.

WHO har misslyckats totalt med hanteringen av covid-19

I hanteringen av den så kallade coronapandemin har WHO upprepade gånger ändrat ståndpunkt, har inte gjort något för att klargöra virusets ursprung, har upprepade gånger lämnat icke evidensbaserade och, i efterhand, helt felaktiga rekommendationer och uppfyller därmed faktiskt kriterierna för ett totalt misslyckande.

Och nu finns det planer på ett nytt pandemifördrag och ändringar och därmed en ny version av det internationella hälsoreglementet. Med andra ord, oavsett den tidigare vanskötseln, följdskadorna och det därav följande delansvaret för sjukdomar och dödsfall, siktar WHO på en gigantisk maktutökning med det nya pandemifördraget och den nya versionen av det internationella hälsoreglementet.

WHO:s generaldirektör skulle helt på egen hand kunna utlysa ett internationellt hälsokristillstånd praktiskt taget godtyckligt utan behov av motivering och utan möjlighet till kontroll, men samtidigt utan ansvar, och baserat på den nya versionen av pandemifördraget och hälsoreglerna praktiskt taget tvinga stater att lyda lagen utan rätt att göra invändningar, vilket är liktydigt med att överge statlig suveränitet i en aldrig tidigare skådad omfattning.

Gain of function-forskning måste förbjudas över hela världen

Förberedande steg i detta avseende pågår, inklusive en lista med namnet eller inklusive den så kallade sjukdomen X. Detta innebär forskning om patogener å ena sidan och möjligheten till kontrollåtgärder å andra sidan. Eftersom det rör sig om experimentella substanser bör den så kallade ”gain of function”-forskningen, det vill säga forskning som används för att armera ofarliga eller endast svagt patogena patogener, förbjudas internationellt, kriminaliseras och straffbeläggas.

Bara som en parentes: Utvecklarna av det beprövade konstgjorda viruset som kallas SARS-CoV-2 har miljontals liv direkt eller indirekt på sitt samvete.

Mycket problematiskt: censurinsatser

Situationen förvärras av WHO:s anspråk på att kunna censurera desinformation, missinformation och felinformation i samförstånd med FN och till exempel Europeiska unionen, varigenom dessa institutioner vill ge sig själva befogenhet att definiera korrekt information, dvs. den så kallade sanningen. Med andra ord bestämmer de vad som motsvarar sanningen. EU har redan tagit det första steget i denna riktning med rättsakten om digitala tjänster i augusti 2023. Detta skulle göra all form av kritik, oavsett hur berättigad den är, omöjlig eller straffbar enligt lag, beroende på politisk godtycklighet.

Baserat på vad jag har sagt hittills, vilket är anledningen till att detta var en relativt lång inledning, kommer här min bedömning:

Objektivt sett – och jag betonar objektivt sett, detta har inget med känslor att göra – är kombinationen av bristande kvalifikationer, obegränsad makt, dvs. världsherravälde med absolut makt att genomdriva sina påbud, godtyckligt beslutsfattande, ekonomiskt beroende av privata organisationer och utan någon form av kontroll och ansvarsskyldighet inte bara ytterst tvivelaktig, utan måste klassificeras som ytterst farlig för alla människor.

Av denna anledning är det viktigt att förhindra båda oberoende förslagen, dvs. både den nya versionen av pandemifördraget och den av de internationella hälsoreglerna eller hälsobestämmelserna, med alla demokratiskt tillgängliga, fredliga medel.

Hälsofascistiskt maktövertagande av WHO hotar

I annat fall hotar ett sannolikt irreversibelt hälsofascistiskt maktövertagande av WHO, som i kombination med andra planerade internationellt effektiva program som digital id, digital centralbanksvaluta (CBDC), särskilda former av jordbruksreform som vertikalt jordbruk, ekofascism och det kinesiska sociala kreditsystemet kommer att påverka varje enskild individ. Jag säger kommer att ha och kan inte ha.

När det gäller frågan om WHO har den sakkunskap som krävs för att hantera pandemin, är svaret på de punkter som jag har skisserat, och som jag anser är tillräckligt välgrundade, inte bara: ”Nej, WHO har inte den sakkunskapen!” Snarare måste WHO:s påstående i detta avseende ses som ett verkligt hot och förhindras med alla demokratiskt tillgängliga medel. Det påverkar oss alla.

Därför måste vi alla engagera oss i den här frågan. Jag önskar oss och kommande generationer all lycka till i denna strävan.

Suggest a correction

Similar Posts