WHO ignorerar – eller förvränger medvetet – sin egen data om covid-19

Samtidigt som WHO:s ledare avsiktligt vilseleder länder och media med påståenden om att risken för pandemier ökar snabbt, är de fullt medvetna om att dödsfallen i infektionssjukdomar och pandemier har minskat under de senaste århundradena och minskar än idag.

Publicerad i The Defender 29 maj 2024, av David Bell, Brownstone institute

Det skulle vara lättare att ignorera Världshälsoförsamlingens (WHA) förhandlingar i Genève denna vecka, men generaldirektör Tedros Ghebreyesus öppningsanförande förtjänar ett svar.

Både Världshälsoorganisationen (WHO) och dess direktör är helt verklighetsfrånvända, vilket visar hur farlig och olämplig för sitt syfte WHO har blivit.

Det finns helt klart ingen möjlighet att rösta om något av vikt som WHO kan behöva genomföra under den kommande veckan av WHA:s förhandlingar.

Tedros betonade pandemier och de vacklande avtal som är avsedda att hantera riskerna med dem, det nya pandemiavtalet och ändringarna av det internationella hälsoreglementet (IHR).

Även om dessa nu är urvattnade och pandemiavtalet kanske inte ens kommer att gå till omröstning, säger hans fortsatta motivering för att centrera större samordning och makt till WHO en hel del om det problem vi står inför.

Covid-19-perioden har, som Tedros konstaterar i sitt anförande, resulterat i upp till 20 miljoner ytterligare dödsfall. Detta uppstod genom WHO-stödd politik för ett virus vars dödlighet främst drabbade kroniskt sjuka personer över 75 år.

WHO konstaterar att drygt 7 miljoner av dödsfallen är direkt av viruset. Många av de övriga 13 miljoner dödsfallen inträffade i låg- och medelinkomstländer, i befolkningar där mindre än 1 procent av befolkningen är över 75 år och hälften är under 20 år, till exempel i Afrika söder om Sahara.

Detta är en häpnadsväckande, förfärlig, inkompetent och helt förutsägbar prestation. Men det kommer att bli mycket värre.

Den politik som WHO förespråkade stängde försörjningslinjer, stängde arbetsplatserna för tiotals miljoner daglönare, stoppade rese- och turistinkomster som miljontals låginkomsttagare är beroende av, stängde marknader och drev hundratals miljoner människor in i svår fattigdom.

De ökade nationernas skuldsättning globalt, med direkta effekter på barnadödlighet och förmågan att skapa tillväxt i framtida ekonomier.

Som WHO själv förutspått har dödsfallen i malaria och tuberkulos ökat, och de kommer att fortsätta att öka i takt med att effekterna av den ökade fattigdomen biter sig fast.

Finansieringen av viktiga sanitets- och näringsprogram har minskat i takt med att WHO har drivit på för en omfördelning av finansieringen till massvaccinering i länder med unga befolkningar, mot en sjukdom hos äldre som de redan var immuna mot, med stöd av uppriktigt sagt idiotiska slogans som har mer med reklam än folkhälsa att göra, såsom ”Ingen är säker förrän alla är säkra”

Genom att stänga skolor, i upp till två år i vissa länder, har världen cementerat fattigdom och ojämlikhet mellan generationerna, vilket i överväldigande grad skadar hundratals miljoner barn som löper störst risk att drabbas i framtiden.

Barnarbetet har ökat och ytterligare upp till 10 miljoner flickor har tvingats in i barnäktenskap med den fattigdom och de övergrepp som det innebär. När Tedros i sitt öppningstal vid WHA säger att ”hela världen togs som gisslan”, så borde det vara detta han syftar på.

Världen togs som gisslan av de förfärliga människor som tog över folkhälsan, använde WHO som ett verktyg med ledningens samtycke och gjorde hundratals miljarder dollar i vinst genom dessa skador som påtvingades andra. Som Tedros konstaterar har ”covid påverkat alla”.

Mitt i all denna retorik ignorerar WHO helt och hållet, och förvränger medvetet, vad deras egen data säger om risken för naturliga pandemier.

Samtidigt som de medvetet vilseleder länder och medier med påståenden om att risken för pandemier ökar snabbt är de fullt medvetna om att dödsfallen till följd av infektionssjukdomar och pandemier har minskat under de senaste århundradena och minskar än idag.

Databaser och referenser till rapporter från WHO, Världsbanken och G20:s oberoende högnivåpanel vittnar om detta.

Orsakerna till dödsfall till följd av infektionssjukdomar handlar främst om dålig kost, bristfällig sanitet och ingen tillgång till basläkemedel. Allt detta, som skulle ha förbättrats före 2020, är nu i riskzonen.

Att låtsas att ny diagnostisk teknik som gör det möjligt för oss att skilja små virusutbrott från den minskande bakgrunden utgör en ökad risk är en folkhälsofelaktighet som säkert måste vara avsiktlig.

När Tedros säger att redaktionsgrupperna för pandemitexterna ”arbetade i en ström av felaktig information och desinformation” har han rätt, men det kom inte från den källa som han antyder.

Så när vi får höra att ”världen var oförberedd” på covid-19 bör vi förstå att vi var oförberedda på kapningen av WHO och folkhälsopolitiken, på ett virus som i de flesta länder hade en dödlighet i infektion som inte skilde sig nämnvärt från influensa.

Att låtsas att dödsfall till följd av ”nedstängningar” berodde på covid-19 bidrar till den nuvarande verklighetsförnekelsen. Nedstängning var, och bör förbli, en term som beskriver fängelse.

Inom folkhälsan har den främjats av dem som i slutändan tjänade på covid-19-debaclet, nämligen privata finansiärer och företag samt deras anhängare. Det finns en anledning till att folkhälsan tidigare betonade sanningsenliga meddelanden och individuella val.

Om världen faktiskt ska ta itu med den risk som en upprepning av covid-19 innebär, måste man ta itu med orsaken – som alltmer sannolikt verkar ha varit en laboratorieläcka från gain-of-functionforskning, funktionsförstärkningsforskning. Ingenting i texterna till det föreslagna pandemiavtalet eller ändringarna av IHR hänvisar ens till detta.

Att spendera tiotals miljarder per år på ett övervakningsnätverk för naturliga hot kommer att utarma miljontals människor och ta medel som skulle gått till att bekämpa sjukdomar med mycket större börda, men gör ingenting för att ta itu med problemet med forskningslaboratorier som får betalt för att förstärka virusvirulensen hos människor.

Det föreslagna PABS-systemet i pandemiavtalet, där WHO ska övervaka ökad överföring av patogener mellan laboratorier och läkemedelsföretag med WHO som partner, kommer sannolikt att öka riskerna mer än att minska dem.

Vi kan alla vara lättade över att de föreslagna pandemitexterna har urvattnats jämfört med de förfärliga originalversionerna och att pandemiavtalet inte är klart för denna WHA-session.

Men all ökad samordning av makten i WHO:s händer, i dess nuvarande skick, är farlig. Världen har skadats tillräckligt under de senaste fyra åren genom felaktig styrning och avsiktlig felaktig information från en internationell organisation som alltid vetat bättre.

Så länge man inte tar itu med de grundläggande orsakerna till detta, inklusive det ständigt ökande inflytandet på organisationen från privatpersoner och företag, och de uppenbara intressekonflikterna i relaterade offentlig-privata partnerskap som Gavi och CEPI, löper världen faktiskt en allt större risk för en upprepning av den katastrof som vi nyligen utsattes för.

Vi måste först ta itu med orsakerna till att internationell folkhälsa numera handlar om vinst och centralisering, snarare än om befolkningarnas hälsa. Detta kommer inte att ske under den nuvarande versionen av WHO och det finns inte med på WHA:s dagordning.

Vi står inför en massförnekelse av verkligheten från WHO:s och dess ledares sida. Innan detta har rättats till är det osannolikt att några WHA-omröstningar som ger WHO ytterligare befogenheter eller tillsyn kommer att ligga i världsbefolkningens intresse, eller i de länder där de bor.

Suggest a correction