| | | |

WHO visar tecken på ”desperation” när Nya Zeeland och Iran avvisar ändringar i det internationella hälsoreglementet

Ursprungligen publicerad av : The Defender, 13 februari 2024

Nya Zeeland och ytterligare tre andra länder har förkastat de kontroversiella ändringar av Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente från 2005 som Biden-administrationen föreslog 2022.

Redaktörens anmärkning: Efter att vi publicerat denna artikel informerade den nederländska advokaten Meike Terhorst The Defender om att Nederländerna gjorde en ”reservation” mot IHR 2022-ändringarna den 16 augusti 2022. Terhorst tillade att Nederländerna aldrig ratificerade 2005 års IHR, som för närvarande är i kraft.

Nya Zeeland och ytterligare tre andra länder har avvisat de kontroversiella ändringar som föreslogs 2022 av Biden-administrationen till Världshälsoorganisationens (WHO) internationella hälsoregler (IHR) 2005.

Kritiker varnade för att de föreslagna ändringarna, som godkändes förra året av den 75: e världshälsoförsamlingen (WHA), ger WHO för mycket makt och ökar sannolikheten för att framtida förslag – inklusive de för närvarande pågående 2023 IHR-ändringarna och ”WHO Pandemic Agreement”, eller pandemifördraget – också kommer att passera.

WHO:s medlemsländer hade en tidsfrist till den 1 december 2023 för att avvisa 2022 års ändringar. Nya Zeelands advokat Kirsten Murfitt säger till The Defender att ”Nya Zeeland avvisade det ändringsförslag som rörde den förkortade tidsramen för framtida ändringar”.

”I maj 2022 röstade WHA för att anta ändringen av paragraf 59 i IHR (och följaktligen andra paragrafer), vilket minskar tidsramen för framtida ändringar att träda i kraft från 24 till 12 månader. Följaktligen förkortades perioden för att avvisa eller reservera framtida ändringar från 18 månader till 10 månader”, säger Murfitt.

För stater som inte har förkastat ändringarna senast den 1 december 2023 ”träder ändringen i kraft i maj 2024 genom ’tyst godkännande'”, tillägger Murfitt.

Andra experter säger till The Defender att det faktum att upp till fyra länder avvisat förslaget kan vara ett tecken på att WHO står inför större hinder i de pågående förhandlingarna om båda förslagen.

Den oberoende journalisten James Roguski menar att WHO planerade nya förhandlingsmöten efter att ha hamnat efter sin egen juridiskt bindande tidslinje på grund av medlemsländernas oenighet om ”rättvisa” vilket framgår av utvecklingen vid förra veckans möte i arbetsgruppen för ändringar av det internationella hälsoreglementet (WGIHR).

Nya uttalanden från WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus tyder också på en växande oro över hur förhandlingarna fortskrider och sannolikheten för att nå en överenskommelse om de föreslagna ändringarna av IHR 2023 och ”pandemiavtalet” vid årets WHA, planerat till 27 maj-1 juni.

Andra, däribland Chris Smith (R-N.J.) och Brad Wenstrup (R-Ohio), varnade under en presskonferens den 5 februari för att de föreslagna instrumenten utgör ett grundläggande hot mot den nationella suveräniteten, inklusive USA:s.

Nya Zeeländska dokument bekräftar att landet avvisade 2022 års IHR-ändringar

Dokument, som den australiensiska advokaten Katie Ashby-Koppens har erhållit från Nya Zeelands regering via en informationsfrihetbegäran och delat med The Defender, bekräftar att Nya Zeeland den 30 november 2023 formellt meddelade WHO att man avvisade 2022 års IHR-ändringar.

I ett e-postmeddelande från den 30 november 2023 från Andrew Forsyth, chef för folkhälsostrategi vid Nya Zeelands folkhälsomyndighet, till WHO:s generaldirektör, anges följande:

”Detta dokument meddelar Nya Zeelands avslag på ändringarna av paragraf 59 i förordningarna, som antogs av Världshälsoförsamlingen i maj 2022.”

”Efter Nya Zeelands allmänna val den 14 oktober 2023 tas detta steg för att ge den tillträdande regeringen möjlighet att överväga ändringarna. Det är inte säkert att detta är regeringens slutliga beslut.”

”Vänligen notera att Nya Zeeland kommer att förbli en konstruktiv deltagare i de nuvarande, substantiella WGIHR-förhandlingarna.”

I överenskommelsen mellan partierna i Nya Zeelands regeringskoalition angavs att Nya Zeeland skulle lämna in en ”reservation” mot 2022 års IHR-ändringar.

Ashby-Koppens har arbetat med Nya Zeelands Voices For Freedom för att motsätta sig WHO:s förslag. Hon berättar för The Defender att ”reservationer” – en deklaration enligt internationell rätt från en stat att den förbehåller sig rätten att inte följa vissa bestämmelser i ett fördrag – mot nya ändringar, inte förutses enligt det nuvarande IHR.

”Nya Zeeland gjorde det rätta och avvisade ändringarna i tid”, säger hon.

I ett brev från Nya Zeelands ständiga representation vid FN den 29 november 2023, som också offentliggjordes som en del av samma informationsfrihetsfrihetsbegäran, underrättades WHO:s generaldirektör om ”Nya Zeelands avvisande av ändringarna”.

”Nya Zeeland har avvisat dessa så att dess nya regering kan göra sina egna bedömningar av ändringarna”, säger Ashby-Koppens och tillägger att Nya Zeeland därmed blev det tredje av fyra länder som avvisat 2022 års IHR-ändringar.

Enligt Door to Freedom, en intresseorganisation som motsätter sig WHO:s föreslagna instrument, har Iran också avvisat 2022 års IHR-ändringar.

”Iran noterar att man avvisat ändringarna från maj 2022 eftersom de minskar tiden för reservation eller avslag”, skrev Door to Freedom. Door to Freedom grundades förra året av Dr. Meryl Nass, en medlem av Children’s Health Defense vetenskapliga rådgivande kommitté.

Under förra veckans WGIHR-möte bekräftade den ryska delegationen också att fyra länder avvisat 2022 års IHR-ändringar och sade: ”Vi vill hänvisa till generaldirektörens brev om att fyra länder inte har anslutit sig till ändringar som antogs för två år sedan vid WHA”, enligt Roguski.

De andra två länderna som avvisat ändringsförslagen har inte offentliggjorts.

Roguski säger att 2022 års ändringar inte godkändes enligt WHO:s förfaranden. Han skrev tidigare att efter att en uppsättning IHR-ändringar avvisades 2022, medan ett annat paket med ändringsförslag ”olagligt lämnades in” med stöd av Biden-administrationen. Fem av de förslagen godkändes.

”Dessa är fullständigt ogiltiga och olagliga”, säger Roguski. ”Ingen har sagt ett ord om det. Den amerikanska senaten sa inte ett enda ord om det.”

Enligt Door to Freedom kommer framtida ändringar av IHR att träda i kraft först 24 månader efter godkännandet (inte 12 månader) för länder som har avvisat 2022 års ändringar av IHR, och dessa länder har 18 månader (inte 10 månader) på sig att avvisa eller reservera sig mot alla framtida ändringar.

WHO visar ”tecken på desperation

Fyra länders avslag på 2022 års IHR-ändringar verkar bara vara ett av flera hinder för WHO:s pågående arbete med att genomföra sina förslag.

Roguski säger att förra veckans WGIHR-möte ”inte avslutade sin dagordning”. Istället ”avbröts” mötet och ”man enades om att planera in ytterligare två veckors möten med WGIHR” mellan den 4-15 mars, och ett gemensamt endagsmöte med WHO:s mellanstatliga förhandlingsorgan (INB) den 23 februari.

Enligt WHO inrättades INB 2021 för att ”förhandla fram en konvention, ett avtal eller ett annat internationellt instrument enligt Världshälsoorganisationens konstitution för att stärka förebyggande, beredskap och insatser mot pandemier”.

Roguski säger att ”ett gemensamt möte mellan INB och WGIHR hölls i hemlighet den 31 januari.”

Separat är INB planerat att träffas mellan 19 februari och 1 mars och igen mellan 18-29 mars. Nästa formella WGIHR-möte är planerat till den 22-26 april.

WHO:s oro över bristen på framsteg i de pågående förhandlingarna om IHR-ändringarna och ”pandemiavtalet” framgår tydligt av flera offentliga uttalanden som Tedros nyligen gjort, där han uppmanade WHO:s medlemsländer att avsluta sina förhandlingar i tid för årets Världshälsoförsamling.

I ett uttalande den 22 januari sa Tedros

”Under de senaste två åren har det mellanstatliga förhandlingsorganet och arbetsgruppen för ändringar av IHR rört sig mot ett gemensamt mål: att bygga en hälsosammare, säkrare och mer rättvis värld.

”Detta är vår chans – kanske vår enda chans – att få detta gjort, eftersom vi har drivkraften.”

”Medlemsstaterna har åtagit sig den historiska uppgiften att leverera ett pandemiavtal och ett paket med ändringsförslag för att förbättra det internationella hälsoreglementet till Världshälsoförsamlingen i maj i år.

”Detta är en generations möjlighet som vi inte får missa.”

Tedros varnade också: ”Om det internationella samfundet missar detta tillfälle kommer det att bli svårt att uppnå den omfattande reform vi behöver, särskilt när det gäller rättvis tillgång till pandemirelaterade produkter.”

Han kritiserade också skarpt ”strömmen av falska nyheter, lögner och konspirationsteorier” om ”pandemiavtalet och IHR”.

Dr. Kat Lindley, ordförande för Global Health Project och chef för Global COVID Summit, berättar för The Defender att Tedros ”verkar frustrerad enligt sina tweets”, vilket hon säger kan vara ett tecken på att ”vissa samtal stannat av.”

Tedros Adhanom Ghebreyesus: ”Historien lär oss att nästa pandemi är en fråga om när, inte om. Och som det ser ut nu fortsätter världen att stå oförberedd inför nästa pandemi.
Regeringar satte själva en deadline för att fullborda PandeiAccord vid WHA-mötet i maj i år.”

Sådana uttalanden återspeglar de kommentarer som Tedros gjorde vid årsmötet för World Economic Forum förra månaden, där han efter att ha varnat för att världen måste vara beredd på en ny pandemi som kan orsakas av en ännu okänd ”sjukdom X”, sa:

”[Tidsfristen] för pandemiavtalet är maj 2024, och medlemsländerna förhandlar. … Detta är mellan länder, och jag hoppas att de kommer att leverera detta pandemiavtal vid den tidpunkten på tidsfristen, för om denna generation inte kan göra det … [den] kommande generation, nästa generation kommer inte att göra det.”

”WHO och Tedros är också obekväma med allmänhetens åsikter, deras meddelanden låter desperata och de slår ner med en hammare på kommentarer om förslagen och kallar dem fel- och desinformation”, säger Ashby-Koppens. ”Alla inledande och offentliga uttalanden vid WHO:s arbetsgrupps- och INB-möten i år tyder på en känsla av desperation.”

Ashby-Koppens tillskriver denna desperation en ökad global misstro mot WHO.

”Medlemsländerna är inte alla överens om vad WHO försöker uppnå enligt båda fördragsdokumenten … WHO utlovar framtida pandemier men läser inte av sin omgivning och verkar inte förstå att allt förtroende för organisationen är borta”, säger hon.

”går inte ens att lita på att WHO följer sina egna regler

Experter som talade med The Defender pekar på bristen på transparens under förhandlingarna om de två föreslagna instrumenten som också äventyrar ansträngningarna att slutföra och godkänna de två föreslagna IHR-ändringarna och pandemifördraget.

Till exempel har de senaste dokumenten om 2023 års IHR-ändringar inte offentliggjorts, enligt Roguski.

”Vi förstår att IHR-arbetsgruppen räknar med att en slutlig text kommer att fastställas först under april eller möjligen till och med i maj, men det finns fortfarande ingen officiell tidsfrist för att offentliggöra den slutliga texten. Man vägrar att bekräfta vad som står i dokumenten och man vägrar att säga när man kommer att offentliggöra dessa dokument”, säger Roguski.

De senaste offentligt tillgängliga dokumenten om de föreslagna IHR-ändringarna 2023 är daterade den 6 februari 2023. Roguski berättar att detta fick deltagarna vid förra veckans WGIHR-möte att kräva att de mest aktuella dokumenten skulle offentliggöras.

Enligt Ashby-Koppens ”misslyckas WHO med att följa sina egna regler”, eftersom många av de föreslagna ändringar som nu är allmänt kända ”ligger utanför WHO:s ansvarsområde”.

Hon tillägger att ”senast den 27 januari 2024 skulle WHO ha överlämnat de 300 ändringsförslagen till sina medlemsländer” – men har inte gjort det. ”Problemet är att det går inte ens att lita på att WHO följer sina egna regler nu, så hur kan vi lita på att de följer de nya befogenheter som våra folkvalda kommer att ge WHO?” frågar hon.

Japan svarade med att ”föreslå presidiet och WGIHR att överväga att publicera presidiets text”. Third World Network, som av WHO erkänts som en ”relevant intressent”, sade: ”Vi ber presidiet att vänligen publicera textförslagen till medlemsländerna för att visa transparens.”

Enligt Roguski var det ”ingen som sa ett pip” vid WGIHR:s möte om dessa önskemål, vilket han menar kan bero på ”att de inte har något avtal” på plats.

Ashby-Koppens säger att Nya Zeelands regering, som en del av sitt svar på informationsfrihetsbegäran, avslöjade att man har ett nyare utkast av de över 300 föreslagna 2023 IHR-ändringarna, men att man inte kommer att offentliggöra det.

”Detta väcker frågan om varför vårt eget land inte är berett att visa sina medborgare den aktuella versionen av det dokument som påstås handla om vår hälsa och besluten om den”, säger hon.

Enligt Ashby-Koppens gjorde den nyzeeländska regeringen istället ”en bisarr förfrågan” förra månaden och ”bad om feedback från allmänheten på versioner av fördragen som kommer att skilja sig från de slutgiltiga versioner som Nya Zeeland kommer att rösta om i maj 2024.” Regeringen fastställde en tidsfrist för feedback till den 18 februari.

”Equity” en eufemism för ”finansiering

Roguski säger att den viktigaste stötestenen bland WHO:s medlemsländer är ”equity” – som kommer att vara det huvudsakliga diskussionsämnet under det nyligen schemalagda mötet den 4-15 mars.

Enligt Roguski slog Oxfam, en annan av WHO:s ”relevanta intressenter”, ”en grand slam i kravet på equity” vid förra veckans möte genom att ”kräva ett slut på Big Pharmas monopol, avskaffande av immaterialrättsliga hinder och ett slut på världens dubbelmoral genom att kräva att hälsa ska prioriteras framför kommersiella intressen.”

”Vi uppmanar er att snabbt anta konkreta åtgärder för att säkerställa snabb och rättvis tillgång till medicinsk teknik i syfte att skydda alla befolkningar”, sa Oxfam.

Länder och enheter, inklusive Malaysia och African Group, efterlyste också mer ”equity” under förra veckans förhandlingar.

Till exempel föreslog African Group en ny paragraf 44A för IHR – en ”finansiell mekanism för rättvisa i beredskap och insatser vid hälsokriser”. Den föreslagna artikeln skulle skapa ”En mekanism … för att tillhandahålla finansiella resurser på bidrags- eller koncessionsbasis till utvecklingsländer.”

En annan ”relevant intressent” – International Federation of Pharmaceutical Manufacturers & Associations – ”avvisade … krav på tillgång till deras ’immateriella rättigheter'”, säger Roguski.

Han tillägger att sådana tvister i grund och botten handlar om pengar och finansiering – som skulle fördelas genom Världsbankenspandemifond”.

”Oavsett om ’pandemifördraget’ eller ändringarna av IHR antas eller inte, kommer de massiva investeringarna i det industriella komplexet för läkemedelssjukhus att fortsätta”, skrev Roguski nyligen. ”Knäck koden: Inom finans är ’equity’ ett ägarintresse … Problemet har alltid varit, och kommer förmodligen alltid att vara, pengar.”

Roguski säger att ”Pandemic Fund” tillhandahåller finansiering till länder för utveckling av ”system för tidig varning och sjukdomsövervakning” och ”laboratoriesystem” samt för att stärka ”mänskliga resurser/folkhälsa och samhällets arbetskapacitet”.

”Detta är en handelstvist

Motståndare till WHO:s föreslagna instrument menar att de hotar den nationella suveräniteten. Vissa förslag som presenterades under förra veckans WGIHR-möte kräver att WHO:s generaldirektör skulle få ännu större befogenheter.

African Group föreslog t.ex. en ny paragraf 13A för IHR, med följande lydelse:

”Omedelbart efter fastställandet av en folkhälsokris av internationellt intresse enligt paragraf 12 ska generaldirektören göra en omedelbar bedömning av tillgänglighet och överkomlighet för nödvändiga hälsoprodukter och ge rekommendationer, inklusive en tilldelningsmekanism, för att undvika eventuell brist på hälsoprodukter och teknik.”

På samma sätt efterlyste Bangladesh, i sitt förslag till en ny paragraf 13A, en ”WHO-ledd internationell folkhälsoinsats”.

Enligt Roguski förstår medlemsländerna ”att Tedros kan förklara en folkhälsokris av internationellt intresse när han vill”, men ”vill ändå bemyndiga honom att sedan kunna avgöra vad som behövs.”

Reps. Smith och Wenstrup tog upp hotet mot den nationella suveräniteten under en presskonferens den 5 februari. Smith hänvisade till en ”rad viktiga frågor kring det föreslagna fördraget”.

Dessa inkluderade ”brist på transparens, förhandlingar bakom kulisserna, WHO:s övergrepp och kränkning av USA:s suveränitet, okända finansiella skyldigheter för amerikanska skattebetalare, hot mot immateriella rättigheter och yttrandefrihet, finansiering av abort och hur fördraget kommer att gynna Kina på bekostnad av USA.”

”Alldeles för lite granskning har gjorts och alldeles för få frågor har ställts om vad detta juridiskt bindande avtal eller fördrag innebär för hälsopolitiken i USA och på andra håll”, sade Smith.

Wenstrup anklagade WHO för att vilja ”inkräkta på vår nationella suveränitet”.

Lindley säger att det har tagits initiativ av vissa stater för att skydda sig mot ett intrång i WHO:s suveränitet, inklusive ett lagförslag som infördes den 5 februari i New Hampshire, HB1156, där det anges att Centers for Disease Control and Prevention och WHO ”inte ska ha någon jurisdiktion i New Hampshire”.

”Som de är skrivna strider ändringarna av IHR direkt mot det första, femte och det tionde konstitutionstillägget”, säger Lindley.

Men för Roguski är huvudfrågan handel och ekonomi, inte suveränitet.

”Det här är en handelstvist och ett spel om pengar för att bygga ut det industriella komplexet med läkemedelssjukhus i de länder som de missade första omgången”, säger han. ”De har problem eftersom de bråkar om pengar och immateriella rättigheter.”

”Alla distraheras av andra aspekter av vad som förhandlas, men från allra första början är hela syftet med detta handelstvisten”, tillägger han.

”Det finns en tydlig och betydande ekonomisk intressekonflikt mellan WHO:s lojalitet mot de största privata bidragsgivarna och rättigheterna och friheten för medborgare runt om i världen”, säger Murfitt och noterar att en betydande del av WHO:s finansiering kommer från privata partners, som Bill & Melinda Gates Foundation.

”Folkets påtryckningar har effekt och vi bör fortsätta”

Lindley säger att ”folkets påtryckningar har effekt och vi bör fortsätta med det”, och noterar att motståndet mot IHR-ändringarna och ”pandemiavtalet” ”skapar en medvetenhet om det och gör att folk pratar om det – två saker som WHO:s generaldirektör verkar hata”.

Murfitt säger att ”sprickor håller på att bildas när WHO sprider desinformation och konspirationsteorier, eftersom bekymrade medborgare, advokater och politiker har börjat protestera”, medan Ashby-Koppens säger att ekonomiska intressen kan få WHO:s förslag att spåra ur.

”Pandemifördraget löper en verklig risk att omkullkastas … på grund av den oro som Big Pharma har uttryckt via den amerikanska regeringen: De vill inte ge upp sina immateriella rättigheter eller vinstandelar, vilket de kan behöva göra om de ska dela sina produkter med fattigare länder”, säger Ashby-Koppens.

”Det låter helt galet att frihetsgrupperna står på samma sida som Big Pharma när det gäller att stoppa pandemifördraget”, tillägger hon. ”WHO håller på att förlora sin mantel som en pålitlig organisation. Människor är trötta på dem och känner verkligen att något är fel.”

”Vi vinner den populistiska kampanjen mot WHO”, säger Lindsey, men ”har mycket mer arbete kvar att göra”.

”Det krävs en majoritetsomröstning för det föreslagna tillägget till IHR och en 75-procentig godkännande för pandemiavtalet”, säger Murfitt.

”Det är mycket och jag tror inte att vi är där ännu”, säger Lindley.

”Många av oss tror att de föreslagna ändringarna av IHR kommer att antas och att vi sedan måste sätta politisk press på politikerna för att backa ur den diktaturen”, säger Murfitt. ”I det nuvarande offentligt tillgängliga utkastet verkar det inte finnas någon mekanism för att kunna hoppa av enväldet efter slutdatumet.”

Suggest a correction

Similar Posts