Har WHO lurat till sig ”pandemifördraget” bakvägen?

”Aktionsbündnis Freie Schweiz” hävdar att antagandet av det reviderade ”Internationella hälsoreglementet” i Genève sent på kvällen den 1 juni 2024 är mycket allvarligare än vad det verkar vid första anblicken.

Källa: TKP.at: TKP.at, Assoc. Prof. DR. Stephan Sander-Faes, 03 juni 2024

Tack vare James Roguskis outtröttliga insatser – vars ”Substack” för övrigt rekommenderas varmt – har alla kunnat följa utvecklingen av de WHO-ledda förhandlingarna om ett s.k. ”pandemifördrag” och dess onda tvilling, de föreslagna ändringarna av det internationella hälsoreglementet (härefter IHR), mer eller mindre i realtid.

Som framgår av praktiskt taget alla mainstreamrapporter antogs en kraftigt urvattnad minimiversion av IHR i lördags – trots att de tekniskt sett är olagliga, ogiltiga och upphävda, eftersom det reviderade IHR offentliggjordes först kort före omröstningen och inte mer än fyra månader tidigare, vilket krävs (se artikel 55.2 i 2005 års IHR; här och nedan – om inget annat anges – hittar ni mina översättningar av icke-tyska avsnitt):

Texten till varje föreslagen ändring skall av generaldirektören meddelas alla konventionsstater minst fyra månader före den hälsoförsamling vid vilken den föreslås bli behandlad.

Eftersom det har stått klart sedan den så kallade ”Corona Pandemic™” som förklarades av WHO, att lagar och konstitutioner inte är så tillförlitliga, måste vi tala om innehållet i det reviderade IHR.

Jag antar att ni är medvetna om händelserna i Genève i lördags, eller åtminstone känner till dem. Ni kan hitta WHO:s officiella uttalande här.

Men nu vänder vi oss till bedömningen av ”Action Alliance Free Switzerland”, som tolkar händelserna förra lördagen i Genève helt ”annorlunda”.

Ändringar av det antagna IHR är allvarliga

”ABF Schweiz” var närvarande när ändringarna i det internationella hälsoreglementet antogs på den sista dagen av den 77:e Världshälsoförsamlingen. Den slutliga versionen av IHR har nu kritiskt analyserats av WHO, som bland annat identifierar följande viktiga punkter (betoning i original):

I WHO:s pressmeddelande påpekas att ”pandemiskt nödläge” nu har omdefinierats. Enligt denna definition är en pandemi ”en smittsam sjukdom som är geografiskt utbredd i flera länder eller som har en hög risk att spridas till flera länder. En pandemi som överskrider, eller löper stor risk att överskrida, kapaciteten hos hälso- och sjukvårdssystemen i dessa stater; som orsakar, eller löper stor risk att orsaka, betydande sociala och/eller ekonomiska störningar, inklusive störningar i internationell transport och handel. En pandemi som kräver snabba, rättvisa och intensifierade samordnade internationella åtgärder med strategier som omfattar hela regeringen och hela samhället.” (ABF:s översättning, författarens betoning tillagd).

Så om det redan finns en ”hög risk” har vi en hälsokris som kan utlösa alla ytterligare åtgärder som föreskrivs i IHR. Alltså praktiskt taget alltid och när som helst. Frågan kan nu ställas: vem avgör när en ”hög risk” föreligger?

Nya myndigheter på delstatsnivå

Staterna är skyldiga att inrätta nya statliga myndigheter för att genomföra IHR. IHR hänvisar till ”nationella IHR-myndigheter”, som ansvarar för att samordna genomförandet av IHR, och ”nationella IHR-kontaktpunkter”. Dessa kontaktpersoner måste alltid vara tillgängliga för WHO:s kontaktpunkter för IHR. Detta innebär att länderna å ena sidan måste vidarebefordra information och uppgifter till WHO och å andra sidan inrätta permanenta krisgrupper.

Om staterna i detta avseende skulle påpeka att de förblir suveräna i genomförandet av dessa nationella myndigheter, skulle detta vara ett döljande av de faktiska omständigheterna. När allt kommer omkring kommer ”orderna” att komma från WHO när IHR har införlivats i nationell lagstiftning. De är därför i princip nationella grenar av WHO, men detta bör inte vara direkt synligt.

Omdefiniering av ’relevanta hälsoprodukter’

Så för alla som inte känner till begreppet ”transposition” rekommenderar jag att man läser på om det genom att läsa min artikel om hur EU fungerar – precis så här.

Djävulen finns inte heller bara i dessa juridiska detaljer, utan bokstavligen överallt, t.ex. i avsnittet om ”relevanta hälsoprodukter”, som enligt definitionerna i det reviderade IHR,

Hälso- och sjukvårdsprodukter som behövs för att hantera folkhälsokriser av internationell betydelse, inklusive pandemier, inklusive läkemedel, vacciner, diagnostik, medicintekniska produkter, produkter för vektorkontroll, personlig skyddsutrustning, saneringsprodukter, tilläggsprodukter, antidoter, cell- och genbaserade terapier och annan hälsoteknik.

I princip allt plus diskbänken om WHO någonsin förklarar en ”pandemisk nödsituation”.

Här är en kommentar från ABF Schweiz:

Det som kan låta rimligt och oskyldigt här är en mycket betydande och kritisk utvidgning av definitionen av relevanta hälsoprodukter. I klartext innebär det nämligen att vi tvingas godkänna cell- och genbaserade terapier på oss själva i varje hälsokris som WHO självt utlyser. Och här bör det noteras att covidvaccinationen, som bygger på mRNA-teknik, var och fortfarande är just en sådan terapi.

Men det är inte allt, eftersom hela spektrumet av bedrägliga, bevisfria åtgärder från den WHO-deklarerade ”Corona pandemic™” fortfarande är uppe för diskussion. Detta är särskilt tydligt i avsnittet om reserestriktioner, vilket ”ABF Switzerland” betonar (min kursivering):

Att en medlemsstat nu också kan tvinga resenärer som anses ”farliga” med hänsyn till deras hälsotillstånd till isolering och karantän och att (privata) transportföretag görs till statens hantlangare genom att behöva kontrollera resenärer som redan är ombord fanns redan i artikel 27 och några andra artiklar i den tidigare versionen. Denna möjlighet har dock nu skärpts igen och det har specificerats exakt hur de nödvändiga hälsodokumenten, närmare bestämt de intyg och QR-koder som vi känner till från coronakrisen, ska se ut. Man kan anta att det var WHO:s önskan att dessa endast skulle kunna erkännas i digital form. Det fanns dock uppenbarligen invändningar mot detta från länderna i det globala syd. Här är det viktigt att genomskåda den egentliga agendan i dessa artiklar. Det handlar uppenbarligen om att när som helst kunna begränsa internationella resor (se hållbarhetsmålen i Agenda 2030) eller att begränsa dem till resenärer som i förväg genomgår nödvändiga ”åtgärder ” (vaccinering, tester etc.). I vidaste bemärkelse kan det ses som en indirekt vaccinationsskyldighet…

Har ”pandemifördraget” delvis integrerats i IHR?

Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt artikel 13 ”Åtgärder på folkhälsoområdet, inklusive rättvis tillgång till relevanta hälsoprodukter”, som har utvidgats kraftigt och vid första anblicken (en detaljerad analys har ännu inte genomförts) verkar som om delar av WHO:s pandemiavtal har införlivats här. Detta beror förmodligen på att man ännu inte har nått någon överenskommelse om texten i pandemiavtalet. För oss som står fast vid vårt självbestämmande och vår fysiska integritet är WHO:s pandemiavtal, åtminstone i den senast publicerade versionen, av underordnad betydelse och mindre hotfullt än IHR. Detta beror på att detta avtal är mer av ett handelsavtal för de aktörer som kommer att föra ut de tidigare nämnda ”relevanta hälsoprodukterna” på marknaden. Detta visar hur viktigt det är att hålla ett vakande öga på den fortsatta utvecklingen av detta avtal.

Preliminära slutsatser från AFB Schweiz

I det expertutlåtande som beställts av ABF Schweiz dras slutsatsen att det ändrade IHR måste överlämnas till parlamentet, eftersom Schweiz suveräna rätt annars kommer att påverkas. Skälen till detta anges i rapporten eller i sammanfattningen av rapporten. För att ge tillräckligt med tid för den parlamentariska granskningsprocessen måste förbundsrådet nu utan dröjsmål förklara undantaget [art. 13 i det reviderade IOI innehåller en klausul som föreskriver en frist på upp till två år för översyn och genomförande, not]. Parlamentet, som har den övergripande kontrollen över förbundsrådet, måste uppmana förbundsrådet att avge denna förklaring inom tidsfristen. Detta är det enda sättet att se till att det ändrade IHR blir demokratiskt legitimerat. Detta är ett av våra krav till politikerna.

Det finns inget att tillägga till detta, eftersom det faktiskt borde vara en självklarhet.

Inledande bedömning och tolkning

Optiken och innehållet är mycket dåligt, med eller utan hänsyn till den ”preliminära” tolkningen av ”ABF Schweiz”. Framtiden får utvisa om deras tolkning ligger närmare verkligheten än den som gammelmedia och politikerna ger uttryck för. (Jag satsar mina pengar på ”ABF Schweiz.”)

Om det finns någon ljusglimt kommer den nya byråkrati som förmodligen skapas att leda till ändlösa revirstrider, hetsiga debatter om dess (permanenta) finansiering och naturligtvis frågan om sinecures på hemmaplan vid utnämningen av personal till dessa förmodligen välbetalda, mestadels skattebefriade de facto ”internationella” befattningar. Detta kommer säkerligen att få den oavsiktliga konsekvensen att den som kommer att ”arbeta” på de nationella IHR-kontaktpunkterna (eller vad de nu kommer att kallas) kommer att vara så komprometterad när det gäller finansiering, kapacitet och kvalitet på de utnämnda att stora missöden är nästan säkra.

Även om detta inte är avsiktligt kommer det att allvarligt skada många människor, särskilt eftersom – med bekräftelsen av ”jämlikhet” (läs: socialism) och dess onda tvilling, ideologisk överensstämmelse – det som andra kallar ”medicinsk Lysenkoism” kommer att skada och/eller döda många fler människor. Närhelst den ”offentliga” (eller privata) sektorn prioriterar konformitet framför kompetens blir det slarv, ofta med dödliga konsekvenser, som i fallet med sjukvården. Den så kallade ”Corona pandemic™” som WHO har deklarerat vittnar om detta på ett imponerande sätt varje dag.

Frågan om huruvida de uppenbart inkompetenta och evidenslösa personerna på WHO, (E)CDC, EMA och vad de andra byråerna i alfabetssalladen nu kallas ska få ens en smula ”mer” expertis och/eller auktoritet gör dessutom alla diskussioner om ett ”pandemiavtal” eller det reviderade IHR överflödiga. Det som är särskilt häpnadsväckande är att inkompetens, personligt dåligt uppförande eller till och med avsaknad av konsekvenser uppenbarligen inte verkar spela någon roll i vårt samhälle. För att inte tala om politiska showmän, ”experter™” och ”journalister” i ”ledande kvalitetsmedia”.

Det råder ingen tvekan om att det som hände i Genève i lördags är en styggelse, och jag är rädd för att ju längre tiden går, desto viktigare kommer tolkningen av ”ABF Schweiz” att bli. Men det finns en annan aspekt som förtjänar uppmärksamhet:

De flesta av människan skapade, gigantiska, flerdimensionella institutioner misslyckas, vissa snabbare än andra, men när de gör det är det ingen vacker syn.

Under den stora depressionen skapade USA:s president F.D. Roosevelt många nya institutioner ur tomma intet, förmodligen för att han visste att alla nya institutioner skulle tyna bort efter några år. (Via John Flynns mästerliga, om än censurerade, FDR-berättelse som publicerades i slutet av 1940-talet).

En sidoanteckning om institutionsbyggande

Jag har ägnat de senaste tio åren åt att ingående studera förvaltningsorganens struktur och interna förändringar; här följer några tolkningsreflektioner på grundval av detta.

När en ny institution sätts samman leder det oundvikligen till personalkonflikter, revirstrider, argument om finansiering och, naturligtvis, byråkratins ständiga medbrottsling, förändringen av ansvarsområden. Detta sker oftast ”uppifrån” i form av direktiv, vilket också innebär att det är a) reversibelt och b) inte behöver vara föremål för skriftliga och/eller logiska överväganden. Underkastelse och utvidgning av det som redan finns, förutom bibehållandet av ”ansvarsområden” som en gång låg på avdelning A, blir snabbt existensberättigande för avdelningarna B till Z. Det finns ingenting i historien som inte har utspelat sig på detta sätt.

Generellt sett kan mänskliga institutioner under (post)modernitetens villkor delas in i två kategorier: Statliga och privata konglomerat, ”Big Gov’t” och ”Big Biz”, om man så vill. Båda tillämpar tekniskt sett integrationsmekanismer som inte skiljer sig åt i sin natur utan i sin omfattning: Medan ”Big Gov’t” strävar efter horisontell integration, strävar Big Biz efter vertikal integration. Med andra ord strävar den förra efter att kontrollera olika lager av samhället, mänsklig interaktion etc., medan den senare strävar efter att kontrollera alla aspekter av leveranskedjan.

WHO befinner sig någonstans ”däremellan” – ett ”offentlig-privat partnerskap” om något – och de idiosynkrasier som uppstår kommer att få de flesta ansträngningar att spåra ur inom några år, om inte annat så på grund av övertalighet, finansiering och revirstrider samt egot hos dem som bestämmer och dem som förmodligen kommer att följa dem.

Slutligen har vi begreppet ”transposition”. Även om det tekniskt sett innebär en anpassning av nationell lagstiftning till vad som kommer utifrån (här: IHR), görs detta vanligtvis genom att lägga till omfattande formuleringar i lagar, förordningar, föreskrifter etc. Detta kommer att vara implementeringen av det reviderade IHR. Detta kommer att kraftigt försvåra genomförandet av den reviderade IHR, särskilt om vissa länder inte vill genomföra dessa revideringar. Dessutom kommer polariseringen att öka med tanke på de rättsliga utmaningar som blir följden, särskilt om den så kallade ”Corona Pandemic™” som WHO har utlyst upprepas.

Epilog

Det nya IHR är dåligt, det råder det ingen tvekan om.

Så länge det inte sker någon omprövning av ”Corona-pandemin™” och framför allt dess ”åtgärder” – med konsekvenser för de ansvariga – bör inget ytterligare göras i denna riktning.

Vi bör därför inrätta särskilda domstolar för dem som är ansvariga för den så kallade ”Covid pandemic™” som WHO har deklarerat, samt dess överdrifter, med början hos WHO:s generaldirektör och med en smidig fortsättning till de följsamma verkställarna på lokal nivå.

Jag är inte så naiv att jag tror att något av detta kommer att hända inom överskådlig framtid. Vi får dock aldrig glömma den väsentliga aspekten av mänsklig handlingskraft:

Ingen tyrann har någonsin stoppats genom att ständigt gå med på eller ge efter.

Håll inte med. Foga er inte.

Suggest a correction