Har WHO tonat ner sitt ”pandemifördrag”? Inte riktigt, säger experter

I det senaste utkastet till WHO:s ”pandemiavtal” står det inte längre att dokumentet är bindande för WHO:s medlemsländer, enligt rapporter som cirkulerar på bloggar och i sociala medier. Men experter som följer avtalsförhandlingarna säger att den senaste formuleringen är ”vilseledande.”

I det senaste utkastet till Världshälsoorganisationens (WHO) ”pandemiavtal” står det inte längre att dokumentet är bindande för WHO:s medlemsländer, enligt rapporter som cirkulerar på bloggar och i sociala medier.

I en rapport, som publicerades den 22 april av den oberoende journalisten Peter Imanuelsen, står det att länder ”inte längre behöver lyda WHO” i och med att en viktig artikel har tagits bort från fördragsutkastet.

Men experter som The Defender talat med menar att det är för tidigt att säga i vilken mån WHO har backat. De påpekade att de senaste utkasten till det föreslagna pandemiavtalet och ändringarna av det internationella hälsoreglementet (IHR), som fortfarande är under förhandling av WHO:s medlemmar, innehåller skyldigheter för nationer och inskränker friheterna för människor globalt.

Den nederländska advokaten Meike Terhorst säger till The Defender: ”Det är ingen seger”, eftersom de föreslagna ändringarna i IHR ger WHO:s generaldirektör ”obegränsade lagstiftande och verkställande befogenheter att förklara en pandemi och de åtgärder som måste vidtas” – och stärker de befintliga befogenheter som anges i det nuvarande IHR, som ratificerades 2005.

Internisten Dr. Meryl Nass, grundare av Door to Freedom, säger till The Defender att de två föreslagna instrumenten fortfarande kommer att uppmana WHO:s medlemsländer att distribuera vacciner och läkemedel och följa de krav som organisationen ställer under en utlyst ”folkhälsokris av internationellt intresse” (PHEIC).

Nass, som skriver för Door to Freedom, säger att de senaste ändringarna av IHR:s tillägg anger att dokumentet är ”icke-bindande”, men att andra formuleringar motsäger detta.

”Så vad händer om termen ’icke-bindande’ inte längre är överstruken? Dokumentet är fortfarande bindande för nationer på grund av andra formuleringar, kravet på att rapportera tillbaka till WHO om hur väl nationer uppfyller kraven och den nya kommittén för efterlevnad och implementering, som kommer att driva på nationer som inte följer”, skrev Nass.

Dessutom ”måste nationerna ’anpassa’ sin nationella lagstiftning för att uppfylla kraven … även om dokumentet hävdar att det inte har för avsikt att inkräkta på den nationella suveräniteten”, tillade hon.

Nass sade att påståenden om att text angående ”missinformation” och ”felinformation” tagits bort från det senaste utkastet till IHR:s ändringar också är falska. Hon skrev:

”Kontrollen av missinformation och felinformation flyttades till en bilaga där den skulle vara mindre uppenbar. Men kontrollen av information är nu ännu strängare, eftersom ’övervakning’ och hantering av missinformation nu betraktas som ’grundläggande egenskaper’ som alla länder måste utveckla och som de kommer att bedömas utifrån med hjälp av ett övervakningssystem som ännu inte har utvecklats.”

Terhorst sade att om WHO ratificerar endera eller båda av de två föreslagna dokumenten i deras nuvarande versioner, skulle organisationen få ”lagstiftande och verkställande befogenheter, autonoma befogenheter”, som uttryckligen förbjuds i WHO:s konstitution. Enligt Terhorst begränsar konstitutionen WHO:s makt till att vara ett ”rådgivande organ.”

Medlemsländerna kommer att rösta om de föreslagna handlingarna vid den 77:e Världshälsoförsamlingen, som äger rum den 27 maj-1 juni i Genève, Schweiz.

’En form av utpressning i förhandlingarna’

Den oberoende journalisten James Roguski har beskrivit förhandlingarna om både ”pandemiavtalet” och IHR-ändringarna på sin Substack. I ett inlägg den 18 april sade han att förhandlingarna om det föreslagna ”pandemiavtalet” har ”misslyckats.”

Detta misslyckande, menade Roguski, gör att det mellanstatliga förhandlingsorganet inte har något annat val än att föreslå att nationerna undertecknar ett ofärdigt dokument och går med på att skjuta upp detaljerna till en ”avlägsen framtid” genom att anta en föreslagen resolution om ett ”pandemifördrag”.

I ett separat inlägg på Substack den 23 april skrev Roguski att det mellanstatliga förhandlingsorganet ”tillgriper en form av utpressning i förhandlingarna” genom att ”försöka pressa WHO:s medlemsländer att anta och underteckna ett ofullständigt avtal” vid nästa månads möte.”

Enligt Roguski är det ”inte så subtila hotet” att om medlemsländerna inte undertecknar det ofullständiga dokumentet ”kommer de inte att kunna fortsätta att delta i de efterföljande förhandlingarna för att utarbeta detaljerna.”

Medlemsländerna kan underteckna ”pandemiavtalet” vid WHO:s högkvarter i Genève från den 28 maj till den 28 juni och vid FN:s högkvarter i New York från den 8 juli 2024 till den 7 juli 2025.

Roguski skrev den 18 april:

”De har alltid velat nå ett tomt avtal för att kunna inrätta en ramkonvention och en helt ny byråkrati (the Conference of the Parties) [COP] som skulle ha befogenhet att sammanträda varje år i framtiden, för alltid.

”De vet att de inte kan visa oss detaljerna i vad de verkligen vill göra. De föreslår ett ofullständigt, urvattnat avtal i hopp om att de ska kunna fatta beslut i framtiden och i hopp om att vi inte ska vara uppmärksamma.”

Enligt Roguski har WHO:s medlemsländer inte kommit överens om de delar av ”pandemiavtalet” som rör One Health, utvecklingen av ett ”Pathogen Access and Benefits Sharing System”, finansiering och finansiella regler för COP.

Ändå kräver resolutionen att WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus omedelbart ska genomföra klausuler om ämnen som ”beredskap, insatser och motståndskraft”, ”ersättning och ansvar i samband med vaccin och behandlingar under pandemier, ”förstärkning av lagstiftningen” och en ”samordnande finansiell mekanism.”

Ändringar i IHR skulle ge WHO:s generaldirektör ’lagstiftande befogenheter’

Revideringarna av de föreslagna ändringarna av IHR har lett till ett nytt dokument som enligt Terhorst ”verkar vara mindre hemskt än det tidigare utkastet.” Men det är ”vilseledande”, sade hon.

Liksom Nass noterade Terhost att det senaste utkastet föreskriver inrättandet av en kommitté för genomförande och efterlevnad av IHR, ”avsedd att underlätta och övervaka genomförandet av och främja efterlevnaden av dessa förordningar.”

”Detta innebär att om en PHEIC förklaras … eller en pandemi eller pandemisk nödsituation eller tidig åtgärdsvarning, måste alla medlemsländer svara på och lyda order från WHO:s generaldirektör, och deras egna institutioner måste genomföra de åtgärder som begärs, t.ex. lockdowns, vaccination, karantän, reserestriktioner”, sade Terhorst.

Som ett resultat av detta kommer generaldirektören att ha ”lagstiftande befogenheter” för att förklara en PHEIC och de åtgärder som nationerna måste vidta som svar, sade Terhorst.

I ett inlägg på sin Substack den 22 april listade Roguski flera ”oacceptabla” förslag i det senaste utkastet till IHR:s ändringar, bland annat vaccinationskrav, förslag om att sätta resenärer i karantän, förslag om att införa ”vaccinpass” och testkrav som en förutsättning för att få resa, förbättrade övervakningsmekanismer och censur under täckmantel av att rikta in sig på ”missinformation.”

Silvia Behrendt, grundare av och chef för Agency for Global Health Responsibility i Österrike, säger till The Defender att de föreslagna ändringarna av IHR förutom dessa bestämmelser även strider mot artikel 55.2 i det befintliga IHR (2005).

Enligt denna klausul ska WHO:s generaldirektör meddela alla föreslagna ändringar av IHR till alla medlemsstater minst fyra månader före Världshälsoförsamlingen. WHO hävdar att man uppfyllde detta krav när ”WHO:s sekretariat skickade ut alla förslag till ändringar av IHR den 16 november 2022.”

Behrendt höll inte med. ”Det nya utkastet är i mycket hög grad en ny version som vi aldrig tidigare har sett”, säger hon. ”Detta bevisar att tidsfristen inte har hållits, eftersom det inte är tillräckligt med tid” för WHO:s medlemsländer.

”Det här är inte heller det slutliga utkastet”, sade Behrendt. ”De kommer att ha en ny [förhandlings] session och det kommer återigen att göras nya ändringar.” Arbetsgruppen för ändringar i det internationella hälsoreglementet sammanträder den 22-26 april.

Behrendt sade att detta är en särskilt betungande process för mindre stater, som står inför dubbla förhandlingar om ”pandemiavtalet” och IHR-ändringar men saknar kapacitet att hålla jämna steg med båda.

”Detta är en kaskadeffekt och det är en mycket komplex situation eftersom de förhandlar om samma ämne. Det har aldrig gjorts tidigare inom internationell rätt”, sade Behrendt och konstaterade att Europeiska unionen (EU) deltar i förhandlingarna om båda förslagen som en separat enhet, även om dess enskilda medlemsländer också deltar i förhandlingsprocessen.

Terhorst menade att EU saknar befogenhet att delta som en separat part i dessa förhandlingar, och påpekade att folkhälsopolitiken i EU är en fråga för medlemsländerna. Behrendt menade att detta är ett försök från EU:s sida att ”ta ledningen” i folkhälsopolitiken.

Terhorst sade att EU, som förespråkar digitala hälsopass och ”digital identitet”, ”skaffar sig mer och mer makt” och tillsammans med andra WHO-medlemsländer och förhandlare försöker skynda igenom de två förslagen före årets presidentval i USA, där två av de tre ledande kandidaterna motsätter sig WHO.

Enligt Behrendt är den senaste tidens fågelinfluensa ytterligare en anledning till att WHO vill skynda på arbetet med att få igenom de båda förslagen. ”Det är mycket intressant att det dyker upp just nu”, säger hon och pekar på tidpunkten för utbrottet, strax före årets Världshälsoförsamling.

Andra icke-statliga aktörer, som Bill & Melinda Gates Foundation, deltar också i förhandlingarna som officiella ”intressenter” för WHO Behrendt nämnde International Federation of Pharmaceutical Manufacturers and Traders som en sådan organisation och konstaterade att ”de har dominerat” förhandlingsprocesserna för de två WHO-förslagen.

Det globala motståndet mot WHO:s förslag växer

Terhorst sade att det globala motståndet mot WHO:s två förslag fortsätter att växa. Den 16 april antog det nederländska parlamentet en motion där landets regering uppmanas att skjuta upp sin omröstning om IHR:s ändringsförslag vid nästa månads Världshälsoförsamling, eftersom ändringsförslagen inte lämnades in minst fyra månader före församlingen.

Den nederländska regeringen är inte bunden av motionen, sade Terhorst, men hon noterade det breda stöd som motionen hade i parlamentet. ”Även partier som var mycket positiva till alla covid-19-åtgärder ansåg att det här helt enkelt inte var lagligt.”

Terhorst noterade också att den nederländska regeringen tidigare har lämnat in en reservation – en juridisk begäran om mer tid för granskning – mot 2022 års IHR-ändringar, men inte har offentliggjort den formella reservationsskrivelsen och hävdat att skrivelsen är ”diplomatisk information.”

”Varför är det en fråga om diplomatiska relationer? Det är en juridisk fråga och det nederländska parlamentet borde kunna verifiera att det här brevet har skickats”, sade Terhorst och tillade att det nederländska parlamentet aldrig ratificerade IHR (2005), kanske för att det strider mot konstitutionen.

I förra veckan samlades tiotusentals demonstranter i Japan för att protestera mot de två förslagen. Och förra månaden röstade senaten i Louisiana enhälligt för att förbjuda WHO:s inblandning i delstatens hälsopolitik, medan lagstiftare i Uganda också motsatte sig de två förslagen.

Den 2 maj kommer U.S. Department of Health and Human Services Office of Global Affairs att vara värd för en lyssningssession ”för att söka input från intressenter och ämnesexperter för att hjälpa [det] att informera och förbereda sig för den amerikanska regeringens engagemang vid Världshälsoförsamlingen.”

Sessionen är öppen för allmänheten, men de som är intresserade måste RSVP senast den 26 april.

Suggest a correction