Professor i meteorologi: ”Inte ens IPCC talar om klimatet som ett existentiellt hot”

Ursprungligen publicerad av Epoch Times Tyskland: Tim Sumpf, 14 mars 2024

”Om man kunde bli av med 60 procent av koldioxiden skulle vi alla vara döda”, säger Richard Lindzen, MIT-professor emeritus i meteorologi, och förklarar därmed paradoxen kring den livsviktiga spårgasen. Men atmosfärforskaren påpekar också att även om vetenskap och politik ibland talar om samma saker när det gäller klimatet, så talar de sällan samma språk.

”Det är en mycket märklig förorening som är nödvändig för växtlivet.” – Richard Lindzen, professor emeritus i atmosfäriska vetenskaper och meteorologi. foto: iStock

Året är 2024 e.Kr. Hela världen är övertygad om att klimatet är akut. Hela världen? Nej, en växande grupp har ställt sig upp och protesterar mot klimatnarrativet och har undertecknat ”World Climate Declaration”, inklusive Nobelpristagare, professorer och forskare från ett brett spektrum av discipliner, ingenjörer, entreprenörer och andra. I deklarationen förklarar de offentligt: ”Det finns inget klimatnödläge”.

Var och en av dem har sina egna skäl till varför de har denna fundamentalt annorlunda åsikt än tidsandan. Epoch Times ville ta reda på mer och frågade dem. Svaren är slående lika med argument som ”för att det är sant” och för att klimatet inte längre handlar om vetenskap, utan om makt och pengar.

Richard Lindzen, professor emeritus vid det välrenommerade Massachusetts Institute of Technology (MIT), säger till Epoch Times att det är propaganda att beteckna klimatförändringarna som ett existentiellt hot – och att biljoner euro inte förändrar klimatet, men det gör däremot den åtföljande skrämselpropagandan.

Inget klimatnödläge inom vetenskapen

Argumentet att det finns ett ”existentiellt hot” mot jorden på grund av stigande temperaturer är ett ”rent politiskt uttalande”, förklarar meterologiprofessorn. Inte ens IPCC hävdar att det finns ett existentiellt hot.

Istället hänvisar ”Weltklimarat”, som ofta felaktigt benämns ”Intergovernmental Panel on Climate Change”, till forskare och klimataktivister som talar om ett existentiellt hot. Kommittén har dock aldrig själv gjort detta påstående, säger Lindzen. Han fortsätter:

[Klimat] modellerna har inte ens antytt detta. […] Det beror på att detta ursprungligen var en politisk fråga. Och de politiker som hanterar den är oroliga för att deras hysteri inte ger de bästa resultaten. De fortsätter att växla från global medeltemperatur till extremt väder. Och du vet, de fortsätter att säga: ”Oroa dig, oroa dig! Panik! Men vetenskapen har aldrig sagt att [ett klimatnödläge] existerar.”

Drivkraften att utlysa ett ”klimatnödläge” handlar därför mindre om vetenskap och mer om pengar och makt. ”Man måste fråga sig om politikerna lider av någon form av psykos”, fortsätter Lindzen. ”Kanske är det en neuros. Men jag tror inte att den politiska maktens dragningskraft är något som normala människor finner oemotståndligt.”

Åtgärderna misslyckas helt med att hantera det upplevda hotet

Även om makthavarna tror att det finns ett existentiellt hot från klimatet, är de åtgärder de har vidtagit för att mildra ett sådant hot inte vettiga, säger Lindzen.

Om du tror att koldioxid är boven i dramat och att vi står inför ett existentiellt hot, då är netto noll fel politik. Alla saker som görs är löjliga. Titta på hur CO₂ beter sig. Vi har spenderat biljoner hittills och det har inte förändrats ett dugg. Den fortsätter att stiga i samma takt.”

”Det enda syftet med politiken är att göra samhället fattigare”, tillägger Lindzen. ”Och när man är fattigare är man mindre motståndskraftig. Så om du tror att koldioxid är ett existentiellt hot och din politik inte gör något åt det utan bara gör folk mindre motståndskraftiga, då måste man undra om du är en patologisk sadist.”

Jorden är inte platt, klimatet är inte en enkelriktad gata

Lindzen säger att det är viktigt att komma ihåg att jorden är sfärisk och att de stora klimatförändringarna under det senaste glaciala maximumet – den senaste istiden – för cirka 20 000 år sedan inte orsakades av växthuseffekten. Istället orsakades de av temperaturskillnaden mellan tropikerna och polerna.

Han förklarar att de vågliknande rörelser som löper från väst till öst på väderkartorna är konvektiva rörelser som transporterar värme från tropikerna till polerna.

Dessa rörelser ”försöker skapa en viss temperaturfördelning”. Först när detta har uppnåtts slutar de att flöda. Lindzen förklarar vidare att denna värmetransportprocess kan liknas vid att värma en kastrull med vatten. Den bubblande rörelsen i det kokande vattnet är vattnets försök att eliminera temperaturskillnaden mellan hällen under grytan och vattnet överst i grytan.

Situationen är likadan när solen träffar jordytan. Vid ekvatorn träffas jorden vertikalt, vid polerna når solstrålarna bara precis ytan. Jordens atmosfär och hav beter sig därför på ett liknande sätt som vattnet i kastrullen. Värmeströmmarna försöker i princip utjämna värmen mellan ekvatorn och polerna genom att fördela temperaturen i vågor. Och det är vad vi förstår som väder.

Dessutom är denna process allt annat än oföränderlig. ”Om du inte har is [vid polerna] värms jordytan upp till 20 grader Celsius, vilket är vad den var för 50 miljoner år sedan. […] Men det har ingenting att göra med växthusprocessen”, säger Lindzen.

”Det finns inga bevis för att temperaturskillnaderna mellan tropikerna och polerna håller på att förändras. Och det är det som har orsakat stora klimatförändringar [i det förflutna]. De förändringar vi har sett är minimala och beror till stor del på vad som händer i tropikerna.”

Verklig uppvärmning, men inget hot …

I EpochTV-programmet ”American Thought Leaders” med Jan Jekielek förklarade Richard Lindzen också att även om den globala temperaturökningen på grund av växthuseffekten är verklig, så är den bara liten. Uppvärmningen orsakas också huvudsakligen av vattenånga och moln, medan koldioxid, metan och kväveoxid bara ger ett litet bidrag:

”Om allt annat förblir konstant och du fördubblar koldioxiden, skulle du få lite mindre än en grads [Celsius] uppvärmning”, sa Lindzen. Vissa klimatmodeller uppskattar dock uppvärmningen till upp till 8,5 °C. I verkligheten är det dock praktiskt taget omöjligt att uppnå sådana värden på grund av begränsade resurser – vi skulle få slut på kol, olja och gas att bränna innan dess.

I sin rapport talar IPCC för sin del om en treprocentig nedgång i den globala ekonomiska produktionen fram till 2100 på grund av klimatförändringarna, sa Lindzen. Han tillade sedan: ”Om du antar att BNP kommer att ha ökat många gånger om då, låter det inte existentiellt för de flesta människor.”

… fortfarande ovanligt

Det finns också argumentet att, jämfört med de stora klimatförändringarna i jordens historia, skulle en uppvärmning på ”tre grader kunna vara något allvarligt”. Samtidigt hänvisar meteorologiprofessorn till två specifika klimathändelser där den genomsnittliga temperaturskillnaden till idag var cirka fem grader.

En av dessa händelser var det senaste glaciala maximumet, även känt som den Weichselianska istiden, då delar av Centraleuropa begravdes under kilometervis av is. ”Den senaste istiden kulminerade för cirka 20 000 år sedan, då de globala temperaturerna sannolikt var cirka 5°C kallare än idag”, enligt amerikanska National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA). – Under tidigare istider var det mycket kallare än idag, med en skillnad på tio till 15 grader Celsius.

Den andra händelsen var den varma perioden för cirka 50 miljoner år sedan, då alligatorliknande varelser levde på Svalbard, en ögrupp norr om polcirkeln som nu tillhör Norge. Under denna varma period för cirka 55-56 miljoner år sedan ”verkar” den globala medeltemperaturen ha varit cirka sju grader Celsius högre än dagens temperatur, enligt NOAA.

Uppvärmningen under de senaste 150 åren sedan den förindustriella eran har i sin tur ”ingen likhet” med dessa två stora klimatförändringar, säger Lindzen. Medan temperaturskillnaden mellan tropikerna och polerna ökade med 20 grader Celsius under det senaste glaciala maximumet och minskade med 20 grader Celsius under den varma perioden, är skillnaden idag densamma på alla platser från tropikerna till polerna.

”Temperaturskillnaden mellan tropikerna och polerna beror på dynamiken i värmetransporten genom rörelse. I viss utsträckning beror den [meteorologiska] ekvatorn på växthuseffekten”, säger han.

CO₂ – förfärligt livsnödvändigt

”Att minska koldioxidutsläppen är en dröm för makten. Om du kontrollerar koldioxiden kontrollerar du andningen, och om du kontrollerar andningen kontrollerar du allt. Så det är alltid en frestelse”, säger Lindzen. ”Den andra frestelsen är energisektorn. Oavsett hur mycket man renar fossila bränslen så kommer de alltid att producera vattenånga och koldioxid.”

Koldioxid behandlas som ett gift, förklarar forskaren, och de flesta människor tror faktiskt att koldioxid är farligt. Ja, det är giftigt i höga koncentrationer. ”Men det är ännu värre än så”, beskriver meteorologen koldioxidens paradox, ”den är livsnödvändig”:

Om man kunde göra sig av med 60 procent av koldioxiden skulle vi alla vara döda. Detta är en mycket märklig förorening som är nödvändig för växtlivet.”

”Koncentrationen av CO₂ i din mun är cirka 40 000 miljondelar [ppm] jämfört med 400 utanför”, fortsätter Lindzen. En koncentration på 5 000 ppm är tillåten på en rymdstation och 1 000 ppm eftersträvas i växthus för att öka avkastningen. Ändå demoniseras gasen ”eftersom den är den oundvikliga produkten av förbränning av fossila bränslen inom energisektorn”.

Vetenskap skapar klimatpolitik skapar vetenskap

IPCC producerar rapporter om klimatförändringar som ofta är tusentals sidor långa. Samtidigt producerar man en sammanfattning för beslutsfattare med ”ikoniska uttalanden” som sammanfattar tusentals sidor i en enda mening, säger Lindzen. Det är dock bara de rapporter som tas fram av IPCC:s arbetsgrupp 1 som är vetenskapliga, säger han. ”Allt annat är skrivet av regeringstjänstemän och så vidare, så det är knepigt.”

”Politiker och icke-vetenskapsmän har insett att vetenskapen har en viss auktoritet i allmänhetens ögon, och de vill kapa den åt sig själva, så de använder termen’ vetenskapen'”, säger Lindzen.

På så sätt kan ett oskyldigt uttalande från forskare snabbt framställas som ”katastrofalt” av politiker, som sedan anslår mer medel till vetenskaplig forskning på detta område, vilket varken forskarsamhället eller FN skulle motsätta sig, säger Lindzen.

”Men det är inte vad vetenskap är. Vetenskap är en typ av undersökning”, säger han. Vetenskapen utvecklas. ”De som hävdar att vetenskapen har slagit sig till ro, vill utplåna all oenighet eftersom de inte har mycket att komma med.” Han fortsätter:

Så fort man hör frasen ’vetenskapsmännen är överens’ vet man att något är fel.”

”Nästan omöjligt att kritisera”

Vetenskap är alltid redo att granskas. Vetenskap förlitar sig på frågor och på att ha fel, säger forskaren. ”Om man säger att vetenskapen inte får ha fel har man kvävt vetenskapen.” I dag är det nästan omöjligt att publicera en vetenskaplig artikel som utmanar det rådande narrativet.

Till exempel har vetenskapliga tidskrifter granskare som kan rekommendera betydande revideringar av en forskningsartikel som utmanar klimatnarrativet, förklarar forskaren. Revideringarna håller författaren sysselsatt i ett år och sedan förkastas artikeln. Om arbetet sedan publiceras någon annanstans sägs det att det inte är i någon av de välkända vetenskapliga tidskrifterna, som ett skäl till att det hela inte går att lita på.

Lindzen säger att han har en lista över framstående forskare, inklusive chefer för stora forskningscentra, chefer för väderbyråer eller internationella organisationer, som har tystats sedan början av 1990-talet.

Klimatet är ett av de tidigaste exemplen på den så kallade cancel-kulturen.”

Å andra sidan ökade ”finansieringen av klimat[forskning] 15-faldigt totalt sett”, vilket skapade en ny gemenskap som bara existerar på grund av klimatnarrativet, säger Lindzen. Resultatet är att ingen i de etablerade medierna ifrågasätter det.

Om den globala klimatdeklarationen

World Climate Declaration lanserades av Global Climate Intelligence Group (CLINTEL). CLINTEL grundades i sin tur 2019 av Guus Berkhout, professor emeritus i geofysik, och vetenskapsjournalisten Marcel Crok. Huvudsyftet är att ”skapa kunskap om och förståelse för klimatförändringarnas orsaker och effekter och klimatpolitikens inverkan”. Grunden för detta är ”objektiv och transparent kommunikation av fakta om klimatförändringar och klimatpolitik” och när dessa ger vika för antaganden och förmodanden.

World Climate Declaration sammanfattar de viktigaste punkterna för ”klimatrealister” på en A4-sida. I kärnuttalandet står det: ”Klimatvetenskapen bör vara mindre politisk och klimatpolitiken mer vetenskaplig.” Mer specifikt bör (klimat)forskare ”öppet ta upp osäkerheter och överdrifter i sina förutsägelser om den globala uppvärmningen, medan politiker opartiskt bör väga ihop de verkliga kostnaderna och de förmodade fördelarna med sin politik.”

Den 7 mars 2024 hade 1 904 undertecknare anslutit sig till gruppen av ”orubbliga” forskare. Den fullständiga texten till deklarationen och den kompletta listan över anhängare finns på clintel.org/world-climate-declaration.

Andra röster om klimatet:

Golfströmmens tipppunkt baseras på en ”apokalyptisk studie som kan kopplas till media ” – Jochem Marotzke, professor i fysisk oceanografi och meddirektör vid Max Planck-institutet för meteorologi

CO₂ är för svagt för att påverka temperaturen. – John K. Dagsvik och Sigmund H. Moen, Norges statistiska centralbyrå

”Endast datormodeller kopplar uppvärmningen till koldioxid.” – Ralph Alexander, fysiker och författare till ”Science Under Attack: Oförnuftets tidsålder”

”Det påstådda klimatnödläget är en […] avsiktligt använd hävstång för att förstöra vår ekonomi.” – Hans-Georg Maaßen, advokat och tidigare ordförande för det federala kontoret för skydd av konstitutionen

”Klimatet […] [ analyseras] inte längre vetenskapligt. Snarare har det blivit en fråga om tro.” – Haym Benaroya, professor i maskin- och rymdteknik

CO₂ är den ”dyraste bluffen i historien”. – Edwin Berry, atmosfärfysiker och certifierad konsulterande meteorolog

”Sannolikheten att dö på grund av en väderkatastrof har minskat med mer än 95 procent.” – Axel Bojanowski, chefsreporter för vetenskap på ”Die Welt”

”Oron för den globala uppvärmningen är ett totalt påhitt.” – John Clauser, fysiker, Nobelpristagare (2022), bland annat vid University of California, Berkeley

”Det finns en hel del överdrifter om klimatet.” – Bill Gates, medgrundare av Microsoft

”97 procent av klimatforskarna” […] är allt annat än överens. – Marcel Crok, vetenskapsjournalist, grundare av CLINTEL

”Klimatskydd är en gåva till världen, men egentligen inte till miljön.” – Florian Josef Hoffmann, advokat, författare och publicist

Suggest a correction