Förslag kan ge WHO överstatlig makt vid hälsokriser

Om bara drygt ett år kan omfattande förändringar av WHO:s hälsobestämmelser införas. Kritiker ser allvarliga risker för såväl demokratin som för staternas suveränitet och människor fri- och rättigheter. Svenska regeringen är däremot positiv och menar att syftet  är att förhindra pandemier och globala kriser.

Världshälsoorganisationen (WHO) bildades 1948 och är den organisation inom FN som specifikt hanterar hälsofrågor. Syftet var att bidra till att förbättra människors hälsa och bekämpa hot mot den globala folkhälsan.

Under årens gång har organisationen tagit fram en rad hälsobestämmelser som finns samlade i det internationella hälsoreglementet (IHR) som är juridiskt bindande för WHO:s 194 medlemsländer. Den version som gäller i dag utarbetades 2005.

Fram tills nu har konceptet varit att WHO endast ska vara en samordnande och rådgivande instans, och att medlemsländerna ska vara fria att ta självständiga beslut om hur man väljer att hantera olika hälsokriser samt vilka åtgärder man anser lämpligast att vidta inom det egna landet. Det var till exempel därför Sverige kunde välja att inte göra nedstängningar av samhället och skolor eller införa krav på munskydd i samma utsträckning som de flesta andra länder gjorde under covid-19-pandemin.

Med en sådan militärliknande maktstruktur kommer systematiska kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter att bli en logisk följd.

Philipp Kruse, advokat

År 2021 föreslog WHO att man återigen skulle se över IHR och parallellt med detta utarbeta ett separat nytt pandemifördrag.

Det här arbetet är nu i full gång. Ändringsförslag från medlemsstaterna har sammanställts och därefter granskats av en särskild översynskommitté som i januari 2023 lade fram en rapport till WHO:s styrelse med tekniska rekommendationer gällande ändringsförslagen.

I ett mejl till Epoch Times skriver sakkunniga på socialdepartementet att Europeiska kommissionen har getts mandat att företräda EU i översynen av IHR, men att arbetet ännu är ”i sin linda”.

”Det finns inget färdigt förslag än, men den övergripande svenska målsättningen med ett reviderat IHR är att stärka det multilaterala systemets förmåga att förebygga nya pandemier samt bidra till god nationell, regional och global beredskap och responskapacitet i syfte att undvika att utbrott/hälsohot utvecklas till pandemier och allvarliga globala kriser.”

De skriver vidare att förhandlingarna väntas vara klara i maj 2024 då det är tänkt att medlemsstaterna ska rösta om ändringarna under WHO:s generalförsamlings årliga möte. Eftersom det handlar om en ändring i redan befintliga IHR så krävs endast enkel majoritet där 50 procent av länderna röstar ja för att förslagen ska godkännas.

Philipp Kruse är advokat med praktik i Schweiz. Foto: privat

De här ändringsförslagen är under stark kritik från bland andra advokater, politiker, läkare och allmänhet världen över, vilka menar att ändringarna kommer att ge WHO och dess generaldirektör en utökad makt som allvarligt riskerar såväl medlemsländernas suveränitet som demokratin och medborgarnas mänskliga fri- och rättigheter.

Philipp Kruse är en erfaren advokat från Schweiz, specialiserad inom bland annat konstitutionell rätt. Han säger till Epoch Times att det föreslås ett antal ändringar som är särskilt oroande. Bland annat pekar han på att man på flera ställen vill stryka ordet ”icke-bindande” som i dag syftar på att medlemsstaterna formellt inte är tvungna att följa WHO:s rekommendationer, samt att man lagt till en helt ny paragraf (13A) där det står:

”… konventionsstaterna erkänner WHO som den vägledande och samordnande myndigheten för den internationella folkhälsan under ett PHEIC [internationellt hot mot människors hälsa] och förbinder sig att följa WHO:s rekommendationer i sin internationella folkhälsosatsning.”

– Det här är ett tydligt bevis på en grundläggande förändring av den globala maktstrukturen vad gäller hälsofrågor. Så snart och så länge som WHO utropar en hälsokris måste alla medlemsstater följa WHO:s rekommendationer och genomföra dem som en militär order, säger han och fortsätter:

– Som en följd av detta kommer medlemsstaterna att förlora sina individuella konstitutionella befogenheter och sin förmåga att skydda sina egna medborgare mot skadliga och konstitutionsstridiga hälsoinsatser. Med en sådan militärliknande maktstruktur kommer systematiska kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter att bli en logisk följd.

Besluten om när ett internationellt eller regionalt hälsonödläge ska utlysas, hur länge det ska vara och vilka konsekvenser det kommer att få för omvärlden kommer alltså helt och hållet att ligga hos WHO, menar Kruse och påpekar att systemet med maktdelning, där domstolarna har möjlighet och skyldighet att ompröva och omvärdera huruvida regeringens åtgärder är berättigade och stämmer överens med grundlagen och de mänskliga rättigheterna, kommer att sättas ur spel.

– All makt kommer att vara koncentrerad inom den här organisationen, eller för att vara mer exakt, inom en mycket liten grupp människor – hos generaldirektören och hans expertkommitté – vilka inte har någon som helst ansvarsskyldighet.

– Medlemsstaterna kommer att ha mycket liten frihet, och i förlängningen ingen frihet alls vad gäller alla de viktiga aspekterna, säger han.

Människor måste förstå att om detta fördrag går igenom kan vi begrava demokratin helt och hållet.

Christine Anderson (AfD), ledamot i EU-parlamentet

Även den tyska EU-parlamentarikern Christine Anderson (AfD) varnade nyligen i en intervju med mediekanalen Vox Libertatis för riskerna med att ge de befogenheter som nu föreslås till en organisation som WHO.

– Om man ger verkställande befogenheter till en icke vald institution så har man inte längre någon demokrati. Man har inga folkvalda att ställa till svars. Så vem ska medborgarna hålla ansvarig för att ha tagit deras rättigheter ifrån dem?

– Människor måste förstå att om detta fördrag går igenom kan vi begrava demokratin helt och hållet, sade hon.

Om förslagen godkänns innebär det att medborgarnas grundläggande mänskliga fri- och rättigheter kommer att kunna inskränkas markant, och man får räkna med att en rad åtgärder, likt dem vi såg världen över under covid-19-pandemin, kan vidtas återkommande.

Det kan röra sig om allt från omfattande nedstängningar av samhället, inklusive skolor, utegångsförbud, krav på testning och munskydd (även för barn) till obligatoriskt vaccinationsbevis för resor samt karantänskrav. Det kan även handla om krav på att genomgå medicinska undersökningar och beslut om vilka mediciner och behandlingar som är tillåtna och ska användas.

Dessutom kan yttrandefriheten begränsas rejält då WHO kommer att ha befogenhet att beteckna åsikter eller information som desinformation.
Enligt förslagen ska WHO kunna utropa en hälsokris eller pandemi på delvis nya och betydligt vagare grunder än i dag. Exempelvis ska det kunna ske även om det bara är ett potentiellt hot.

Philipp Kruse påpekar att ändringarna i IHR, och det nya pandemifördraget, utökar villkoren för vilka sjukdomar som ska kunna betraktas som en hälsokris av internationell betydelse, vilket tydligt visar att kriterierna för att låta WHO utropa en hälsokris ska utvidgas till ett maximum.

Exempelvis nämns ”Kluster av allvarlig akut lunginflammation av okänd källa” och ”kluster av andra allvarliga infektioner där överföring från människa till människa inte kan uteslutas”, i sammanställningen av ändringsförslagen, annex 2.

Han menar att detta skulle ge WHO möjligheter att utropa hälsonödlägen som egentligen inte uppfyller kraven för att anses vara sådana.

– Jag skulle vilja se den hälsominister som kan säga till WHO, ”ja, jag kan utesluta att det här viruset kan bli en allvarlig infektion”, säger han och tillägger:

– Så detta är en bakdörr till att bokstavligen kunna göra minsta lilla virus till en förevändning för att utropa ett internationellt hälsonödläge, och det är absolut oacceptabelt.

Han konstaterar att alla pågående globala hälsonödlägen saknar en hög allvarlighetsgrad, men att de ändå inte avslutas på grund av att det inte finns ett tydligt riktmärke för vad som är en allvarlig och livshotande sjukdom, vilket ska definiera ett globalt hälsonödläge.

– Det som nu måste göras omedelbart är att sätta upp vilka kriterier som gäller för att generaldirektören ska kunna utlysa ett hälsonödläge, för dessa kriterier är så gott som obefintliga i dag.

– Att få detta på plats är oerhört viktigt, för när ett hälsonödläge väl har utropats får det en rad allvarliga konsekvenser för såväl enskilda människor som för hela samhället på en global skala.

Han pekar specifikt på erfarenheten av covid-19-pandemin och konstaterar att vare sig domstolar eller regeringar har gjort några seriösa ansträngningar över huvud taget för att ompröva om de grundläggande förutsättningarna för att WHO skulle utlysa en sådan här nödsituation ens fanns.

– I samband med att jag har varit engagerad i omkring 20 domstolsmål under de senaste två-tre åren har jag gång på gång ställt frågan varför man inte omprövar detta nu ens efter tre år. Svaret är alltid detsamma, ”Så länge de högsta myndigheterna tvingas arbeta under pandemistatus måste de ges ett större handlingsutrymme. Domstolarna ska inte lägga sig i”.

Så principiellt har vi i ett sådant fall skyldighet att ändra i grundlagen.

– Joachim Åhman, professor i internationell rätt

Enligt förslagen ska WHO:s generaldirektör också ges större befogenheter att själv fatta beslut. Även om han har möjlighet att rådgöra med expertkommittén är han inte tvungen att göra det. Detta är något som WHO:s nuvarande generaldirektör, Tedros Adhanom Ghebreyesus, faktiskt redan gjort då han nyligen utropade apkoppor som ett internationellt hälsonödläge efter endast fem dödsfall, trots expertkommitténs avrådan.

Risken för att ändringarna i IHR innebär att Sverige måste ändra grundlagen vad gäller de mänskliga fri- och rättigheterna har lyfts av många kritiker.

Joachim Åhman, professor i internationell rätt, säger att det ska ganska mycket till för att internationella överenskommelser ska kräva grundlagsändringar, och att Europakonventionen, som är överordnad vår grundlag, har ett väldigt omfattande fri- och rättighetsskydd.

– Men det kan ändå vara så att om Sverige skulle göra folkrättsliga åtaganden som innebär att man tvingas vidta nationella åtgärder som inte är tilllåtna enligt regeringsformen, då kan man säga att den typen av folkrättsliga åtaganden också är överordnade och kräver att vi ändrar i vår interna rättsordning.

– Så principiellt har vi i ett sådant fall skyldighet att ändra i grundlagen.

En annan aspekt han ser som viktig är hur åtagandena ser ut och hur de är konstruerade.

– Det intressanta är om det bara handlar om att man skriver under en överenskommelse som innebär vissa åtaganden, eller om det dessutom handlar om att WHO som organisation i vissa situationer såsom hälsokriser ska ha rätt att fatta beslut som sedan blir bindande för medlemsstaterna.

– Det är helt klart att WHO är en internationell organisation med stater som medlemmar, där staterna representeras och har rösträtt. Men hur stort är inflytandet från medlemsstaterna i praktiken? Det är en jätteintressant fråga ur ett demokratiskt perspektiv.

Samtidigt konstaterar han att WHO endast är en del av det internationella regelverket. Och om WHO skulle fatta beslut som strider mot de åtaganden stater har gjort i konventioner om mänskliga rättigheter är det inte självklart att WHO:s beslut ska ges företräde.

Dessutom pratas det i dag väldigt mycket om ”global administrative law”, det vill säga att det utvecklas internationella byråkratier och internationella förvaltningar där man inte nödvändigtvis ser sig som en representant för sitt land utan snarare för organisationerna, menar Joachim Åhman.

– Jag tror det blir allt viktigare vad som händer på den internationella nivån, för det är väldigt mycket som hanteras där nu för tiden – säkert många gånger av goda skäl eftersom det är gränsöverskridande problem – men det är väldigt viktigt med kopplingen till legitimitet och demokratisk förankring, säger han.

Det är viktigt att betona att WHO inte kommer att få utökat mandat att besluta om eller begränsa medlemsländernas hantering av hälsokriser.

– Socialdepartementet

Epoch Times har ställt frågor till socialdepartementet kring vad ändringsförslagen i IHR kan komma att innebära för svenska folket. Men på grund av att förslaget ännu inte ligger på bordet har vi endast fått övergripande svar.

Sakkunniga på departementet skriver bland annat att riksdagen kontinuerligt kommer att informeras om processen eftersom den måste ge sitt godkännande innan regeringen fattar beslut angående ändringarna i IHR. Vidare påpekar de särskilt att ändringarna inte kommer att ge WHO ökade befogenheter och skriver:

”Det är viktigt att betona att WHO inte kommer att få utökat mandat att besluta om eller begränsa medlemsländernas hantering av hälsokriser. Det man förhandlar om nu är att komma fram till ett gemensamt regelverk som alla medlemsländer kan ställa sig bakom.”

Philipp Kruse tycker att uttalandet från Sveriges regering är positivt. Samtidigt konstaterar han att det är en stor skillnad i ton jämfört med vad alla andra länder hittills har uttryckt.

– De säger att den viktigaste lärdomen under de senaste tre åren är att vi behöver en global instans som tillhandahåller information för alla och som stärks i sin kapacitet och kompetens. Med andra ord vill man ge WHO mer makt och mer pengar. Så tyvärr har jag inget större hopp i den här frågan för vare sig Schweiz eller de flesta andra länder.

Han befarar i stället att nödlagstiftning och nödåtgärder, precis som under de senaste tre åren, i framtiden kommer att vara ”det nya normala”, och att rättsstatsprincipen kommer att vara ”undantaget”.

– Med det här nya internationella hälsoreglementet, i kombination med det nya pandemifördraget, ser jag en stor risk för att ett sådant här affärsdrivet globalt system med syfte att förvalta folkhälsan kommer att hamna fullkomligt bortom all kontroll, säger han.

Epoch Times kommer att skriva mer i ämnet framöver.

Kontakta journalisten: malin.nordstrand@epochtimes.se

Fakta

Världshälsoorganisationen

– Världshälsoorganisationen, WHO, är FN:s fackorgan för hälsofrågor. Organisationen bildades den 7 april 1948 och har sitt huvudkontor i Genève i Schweiz.

– Organisationen har 194 medlemsländer. Sverige ingår tillsammans med totalt 53 länder i WHO:s Europaregion.

– WHO har upprättat flera hälsobestämmelser som finns samlade i det internationella hälsoreglementet (IHR). En av WHO:s främsta funktioner är dess globala vaccinationskampanjer.

– Ursprungligen finansierades WHO av medlemsländerna, men från år 1974 började andra aktörer uppträda som medfinansiärer, i så kallade public-private-partnerships (PPP).

– Regeringen har beslutat om en strategi för Sveriges samarbete med WHO 2021–2025. Syftet med strategin är att bidra till genomförandet av den svenska utvecklingspolitiken och att understödja svensk hälsopolitik. Detta är i linje med Sveriges politik för global utveckling, PGU, och Agenda 2030, FN:s globala mål för hållbar utveckling.

KÄLLA: HISTORISKA MEDIA

Source : Malin Nordstrand, 19 Apr 2023, Epoch Times

Suggest a correction